Författararkiv: Mix Förlag

Fredagsenkäten: Vilken litterär gestalt skulle du vilja hänga med på semestern?

Eftersom vi börjar få semesterkänning här på MIX-redaktionen körde vi varvet runt med denna den viktigaste av alla frågor:

1238985_10151879694721796_1294839961_nJessica Kolterjahn, redaktör på MIX
Bridget Jones. Det känns som det skulle bli en oförglömlig och väldigt rolig semester. Jag tänker att vi ska dricka en hel del vin, resa någonstans (helst utan att hamna i fängelse) och skratta mycket, mycket.

 

 

Stephanie Tärnqvist, PR-ansvarig på MIXIMG_6335
Lätt Robin Hood. Vi drar på campingsemester, han har ju redan ett läger i skogen så det är perfekt. Trädkojor och korvgrillning i en engelsk skog, den ultimata semestern.

 

 

10476401_10152498641672037_3832678399843033798_n

Jonathan Engvall, kontraktsansvarig på MIX
Bamse. Han verkar vara en schyst kille.

 

 

 

Anna Torsteinsrud, administrationsansvarig på MIX11215083_10153299749999763_811203007063292884_n
Jag skulle vilja tillbringa min semester med George från Fem-böckerna.  Eller egentligen med hela Fem-gänget.
Tänk att få att ha sommarlov igen, och tillbringa det på Georges ö tillsammans med resten av fem-gänget, mysterier, fängelsehålor och den där känslan av att sommarlovet aldrig ska ta slut.

 

ilse_bildIlse Berglin, formgivare på MIX
Fåret och ekorren i Eva Lindströms Jag rymmer. Ekorren fixar allt och fåret har en skön stil och gillar att bara gå runt och vara. Det blir nog en skön semester. Jag kanske får en fin mössa av ekorren också.

 

 

Cecilia Ahrfeldt, praktikant på MIXimage1
Stephen Kings Carrie. Hon förtjänar en bra semester. Vi skulle kunna göra roliga saker tillsammans – så länge hon inte blir arg på mig. Vi skulle ha en riktig BFF-semester.

 

 

10368214_10152752633182169_8719524823016606823_nTitti Persson, förläggare på MIX
Holden Caulfield i Räddaren i nöden. Jag skulle förstås resa tillbaka i tiden till 1950-talet också, och sedan skulle jag och Holden tillbringa några magiska dygn på New Yorks gator. Jag tror att vi skulle ha ungefär samma humor.

 

 

Victoria Widmark, e-boksproducent på MIX1526445_10153066855723980_4325509490793820092_n
Jag skulle vilja ha en heldag med Robin Hood. Han skulle få lära mig att klyva pilar. Sedan skulle jag festa natten lång med Broder Tuck och gänget.

Fyra minuter hyllas och skräms

Recensionerna av Johan Rings debutroman Fyra minuter strömmar in! Klicka på länkarna i bloggnamnen för att läsa hela recensionen.

”Det här är bra, riktigt bra! […] Ring lyckas med att göra det otroliga trovärdigt genom sina miljöskildringar och sina karaktärer.” Med näsan i en bok

”Två dagar tog det att läsa ut Johan Rings debutroman. För en vanligtvis rätt långsam läsare är det rekordfart. Det säger också lite om boken. Jag gillar egentligen inte uttrycket ”bladvändare”, det känns så lätt att ta till, men det passar verkligen in här. Det var enormt svårt att lägga ifrån sig boken.” Farbror Atlas

”Helt plötsligt inser jag också att vardagligheter som tankspriddhet kan vara något obehagligt…”   I Elinas hylla

”Fyra minuter bjuder också på en enorm spänning, en sådan där som gör att man bara vill fortsätta läsa, utan den minsta hänsyn till eventuell tidsplanering.” Bokhyllan

”Jag älskar ju skräckböcker, men det är alltid svårt att hitta bra skräckböcker tycker jag. Och ännu svårare att hitta svenska skräckboksförfattare. Några favoriter har jag ju, och nu fick jag faktiskt en ny favorit också.” Bims blogg

”Jag blir alltid ohemult glad när jag hittar nya svenska skräckfynd och Johans skräck gör mig just ohemult glad.” (inte så) Anonyma Biblioholister

Fredagsintervjun: Johan Ring

140331-079-bonnier JOHAN RING

Johan Ring har redan vunnit svenska skräckälskares hjärtan med sina noveller, och 2014 kom även hyllade kortromanen Den mörka fläcken som var en del av MIX digitala satsning Efter stormen. Nu är Johan aktuell igen med Fyra minuter, en skräckroman med kusligt aktuella förtecken.

I Fyra minuter rämnar vardagen plötsligt och in strömmar onämnbara fasor, är vardagen viktig som utgångspunkt för skräckberättelsen och i sådana fall varför?
För mig är det väldigt viktigt att etablera en känsla av, om inte vardag, så åtminstone realism när det gäller skräckberättelser. Jag tror att det rentav är nödvändigt om man ska få läsaren med sig när de mer overkliga inslagen i berättelsen kommer. Om man som författare lyckas bra med den där ”vardagsskildringen” så blir det lättare för läsaren att identifiera sig med karaktärerna – vilket i sin tur gör att hen blir än mer skrämd när monstren kommer hasande.

Fyra minuter utspelar sig i den fiktiva småländska byn Dunvik. Var hittade du inspiration till småstadsskildringen, har Dunvik en verklig förlaga?
Dunvik är en kombination av flera verkliga platser omkring den del av Småland där jag växte upp. Rent geografiskt finns det en verklig förlaga, men det är mer av ett sommarstugeområde än ett samhälle. En kompis familj hade sommarstuga där och jag brukade vara där på somrarna. Otroligt vackert, med de mörka skogarna i ryggen och det gnistrande havet och Öland framför sig.
En annan likhet med verkligheten är att jag har samma sorts hatkärleksrelation till mina gamla hemtrakter som Veronica har i romanen. Jag har inte bott i Småland sedan 1999, ändå är det väldigt närvarande i mina tankar. Jag kommer ifrån avfolkningstrakter och brottas med att å ena sidan känna skuld över att ha bidragit till den avfolkningen, och å andra sidan känna att det var oundvikligt eftersom världen kan vara så oerhört liten där uppe. 

Det som drabbar Dunviks invånare efter flygolyckan kan göra även en luttrad skräckentusiast mörkrädd, hade du några särskilda inspirationskällor som du vill dela med dig av?

Det är ju alltid knepigt att prata om inspirationskällor, eftersom man inspireras av så löjligt mycket. Allt, egentligen. Men jag har alltid älskat exempelvis H.P Lovecrafts sätt att göra skräcken ”vag” och utan typiska förklaringsmodeller. När jag tänker efter har jag aldrig skrivit en berättelse om ”klassiska monster” såsom vampyrer, varulvar, zombies eller liknande. Det finns i och för sig element från alla dem i Fyra Minuter, men jag gillar att skriva skräck som inte är lika hårt mallad som exempelvis vampyr- eller varulvsberättelser.

Otäcka verklighetsbaserade historier med mystiska eller paranormala förtecken är ju onekligen fascinerande, i Fyra minuter talar en av bokens huvudpersoner till exempel om en händelse där fem militärplan ska ha försvunnit spårlöst med besättning och allt. Hur ser din relation till den typen av berättelser ut? Har du någon ”favorit”?
Jag har alltid lockats av teorierna om att det finns ett oändligt antal universum, att vårt universum bara är som ett enda sandkorn i en oöverskådlig öken av andra. Det är en inte helt ovanlig teori, så sent som härom veckan sände SVT ett nyhetsinslag om den, och det är dessutom en teori som lämpar sig väldigt väl för att berätta fantasieggande historier. Den knyter egentligen an till Lovecrafts ”kosmiska skräck”, fasan i att ställas inför att det som vi betraktar som världsalltet i själva verket bara är en liten dammtuss i den ogripbart stora helheten. Jag tycker att det är häftigt.

Du skriver själv riktigt ruskiga berättelser, men finns det något litterärt verk som har skrämt dig och i sådana fall vilket? Och varför?
Det finns massor av litterära verk som har skrämt mig, jag är en mycket lättskrämd typ! Anders Fagers novellsamling Samlade Svenska Kulter är ett exempel på en bok som skrämde mig rejält. Det är den här känslan av att vår verklighet bara skyddas av en tunn fernissa, och bakom den väntar mörker, monster, fasor. Fager är så grym på att skildra den. Jag har själv berört den sortens teman – inte minst i Fyra Minuter. Men det litterära verk som skrämt mig allra mest, är Stephen Kings novell ”The Jaunt” (”Den Långa Resan” på svenska, ingår i novellsamlingen Den Förskräckliga Apan). Den innehåller inga monster, knappt en droppe blod, istället presenterar den ett ganska enkelt scenario som tog andan ur mig första gången jag läste det. Novellens sista sida skrämde mig så att jag inte kunde sluta tänka på det på flera dagar. Kan jag någonsin uppnå den effekten i någonting jag skriver, så kommer jag att vara mycket nöjd.

Blodisande skräck av sveriges svar på Stephen King!

9789186845179_200_fyra-minuter_e-bok

Den 29 april släpps skräckförfattaren Johan Rings efterlängtade debutroman Fyra minuter. Den kusligt aktuella utgångspunkten är ett passagerarplan som kraschar. Men det är bara början på mardrömmen …

 

Om boken Ett passagerarplan på väg från Salzburg till Arlanda försvinner plötsligt från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det på en potatisåker i den sömniga orten Dunvik i Småland. Alla människor ombord på planet dör i kraschen.  Den lilla byn skakas av händelsen och de boende samlas kring vraket. Men det är inte själva kraschen som lockar, det är något annat. Det är som om planet kallar på dem och snart börjar människor förändras på skrämmande sätt.
Något ombord på planet har överlevt. Något som är långt ifrån mänskligt.

Johan Ring

Liksom Stephen King bemästrar Johan Ring konsten att kombinera blodisande skräck med stor igenkänning, helgjutna karaktärer och ett vardagsliv i fritt fall i sina texter. På MIX förlag har Johan tidigare kommit ut med skräcknovellerna Stugan , Saken som åt Danny Smith , Lång väg hem och Kärlen. Han var också en av författarna i MIX dystopiska Efter stormen-projekt med den hyllade kortromanen Den mörka fläcken. Han är för närvarande en av bokbloggarna på debutantbloggen.se

Läs mer om Johan på hans egen hemsida.

 ”Jag älskar att grotta ner mig i en författares bibliografi när jag väl är något stort på spåren. Vad beträffar Johan Ring så finns det nämligen mycket att se fram emot. […]Efter att jag under den senaste tiden satt tänderna i några av Rings noveller har hans boksläpp seglat upp i topp vad gäller de böcker jag ser fram emot allra mest i år.”

Bokbloggaren Farbror Atlas om Johan Ring

Kolla gärna in boktrailern här:

 

 

Fredagsintervju: Omslagsformgivaren Ilse-Mari Berglin

Självporträtt

Självporträtt

När MIX var så sprillans nytt att vi knappt ens fanns träffade jag formgivaren Ilse-Mari Berglin första gången. Hon och hennes grupp på Grafiska projektledarprogrammet skulle nämligen utforma MIX grafiska profil. Fyra år senare använder vi fortfarande stora delar av materialet vi fick då. Och Ilse-Mari jobbar sedan flera år tillbaka som formgivare på Bonnierförlagen digital, bland annat med MIX utgivning. Omslaget är ofta läsarens första kontakt med boken och något som många har högljudda åsikter om. Men hur tänker man som formgivare när man ska fånga en hel roman i en enda bild? Och är vad är skillnaden mellan att formge omslag till en e-bok och en tryckt bok? 

Finns det några hemliga regler att förhålla sig till när man formger bokomslag? Ett tag var det t.ex. mycket snack om att gröna bokomslag skulle sälja sämre (i alla fall på barnböcker).
Det finns en ”regel” och det är att omslag med ansikten säljer mer. Sen om detta är sant vet jag inte. Omslaget ska fånga innehållet på ett sätt som inte berättar allt men ger en hint om vad man kan förvänta sig. Sen gäller det att framställa detta med en så kallat god förmåga att hantera färg, form och typografi.
Vad tycker du är det svåraste med att formge ett bokomslag?
Att få alla inblandade nöjda. I regel är det minst tre personer inblandade utöver formgivaren som har synpunkter på hur boken ska se ut.

Har du olika ingångspunkter om du gör omslag till en klassiker jämfört med om det är en helt nyskriven bok? Är det t.ex. lätt att bli färgad av tidigare omslag till klassikern?

Det finns alltid en risk att påverkas av ett tidigare omslag – men det kan också bli som en vägledning till hur man inte ska göra omslaget. Det som kan vara ett eventuellt problem med en klassiker är att det redan finns väldigt många tolkningar som så att säga minskar ens egna valmöjligheter

Går det att urskilja tydliga trender i bokomslag?
Absolut! Det är bara att titta på äldre böcker så kan man se ganska tydliga trender genom tiderna. Vissa typsnitt blir populära under perioder, under 80-talet var t.ex. Garamond poppis.

Vad är dina tips till den som själv vill jobba med just formbiten inom bokförlagsvärlden?
Titta på omslag både digitalt och på pappersböcker. Häng på antikvariat, tänk på hur du skulle vilja att en bok visualiserades när du läser t.ex. Och ge inte upp drömmen.

Du har jobbat med omslag till både tryckta böcker och e-böcker – vad tycker du är största skillnaderna i hur man tänker?
Åh det är mycket skillnader! Till e-boken gör man bara en framsida och behöver inte tänka på trycktekniska problem (som hur stor färgmängden blir i en bild t.ex.). Det är inga ryggbredder som kan ändras i sista minuten eller flikar som halkar upp på framsidan (eller baksidan) pga felaktig beräkning. Det är mindre risker med ett e-boksomslag. Blir något tokigt är det bara att ändra utan att riskera stora kostnader för omtryck.

Jag bad också Ilse-Mari plocka fram några intressanta bokomslag:

ebok

 

fahrenheit451bookcover-980x730



Exempel på snygga och innovativa e-boksomslag …

 

 

 

 

 

… och ett riktigt häftigt tryckt bokomslag

 

 

 

Nio gånger när formgivaren(?) kanske skulle ha tänkt till en extra gång …

gayghost
Now that I’m a ghost, I’m also a nudist. Now that I’m a ghost, I only want to be with guys that are clones of myself. Now that I’m a ghost, they Photoshop my hand very poorly.

 

 

 

 

 

 

 

Tja, varför inte? Och tänk så mycket pengar man kan spara på det! (ok, här bär nog inte formgivaren hela skulden ...)

Tja, varför inte? Och tänk så mycket pengar man kan spara på det! (ok, här bär nog inte formgivaren hela skulden …)

 

Annars är ju det här med att göra egna kistor ett bra sätt att få in lite extrapengar.

Annars är ju det här med att göra egna kistor ett bra sätt att få in lite extrapengar.

Ja, ja, han må vara en häst, men han har i alla fall snygga armmuskler ... eller jag menar benmuskler ... eller

Ja, ja, han må vara en häst, men han har i alla fall snygga armmuskler … eller jag menar benmuskler … eller… äh!

 

När vi ändå är inne på ämnet, så ...

När vi ändå är inne på ämnet, så …

Mmm ... sms. Det sexigaste som finns. Fast varför saknar Mr Right telefon? Och är det inte enklare att bara prata med honom, när han nu sitter där bredvid och ser lurig ut?

Mmm … sms. Det sexigaste som finns. Fast varför saknar Mr Right telefon? Och är det inte enklare att bara prata med honom, när han nu sitter där bredvid och ser lurig ut?

Och marknadsavdelningen höll med om att den var spot on?

Och marknadsavdelningen höll med om att den var spot on?

Näe, det är NÅT som saknas i bilden. Snubben är ju tuff och lillkillen ser lagom oskyldig ut, men ... JAG VET! Killen kan få hålla den här jättestocken på ett strategiskt ställe!

Näe, det är NÅT som saknas i bilden. Snubben är ju tuff och lillkillen ser lagom oskyldig ut, men … JAG VET! Killen kan få hålla den här jättestocken på ett strategiskt ställe!

Och coolare superhjältar har väl världen aldrig skådat än de här lirarna!
Och coolare superhjältar än de här lirarna har väl världen aldrig skådat!

Fredagsintervju: Daniel Möller

IMG_0152

 

 

 

 

 

Daniel Möller, med en Augustprisnominering i bagaget för ungdomsboken Du! Hitta rytmen tillika vinnare av slangbellan för bästa barn- och ungdomsroman 2001, är nu aktuell med sin novell Trosorna hos oss på MIX förlag. Daniel har även tidigare skrivit inom den erotiska genren och gett ut novellsamlingen Skulle kunna röra dig 2006. Nu går Daniels novell att finna i de erotiska antologierna Schh… och Våt! som bäddar för en kaskad av het läsning.

Hur ser du på novellen som format?
Novellen är kanske ungefär som en saga i omfång: en kort berättelse som kan avnjutas och begripas ”i ett stycke”? Det är en elementär åsikt kan tyckas men jag vågar inte sträcka mig längre.

Vad är ditt förhållande till erotisk litteratur?
Erotisk litteratur har funnits i min tankevärld sedan tonåren, det är den pinsamma sanningen. Ändå har jag klarat mig utan den i långa perioder. Jag tror att den lockar i sin njutningsfullhet, i sin kittlande oblyghet. Det finns något ansvarslöst i texter som vill hetsa upp oss vilket är både frigörande och tröttsamt.

Vad är det svåraste med att skriva erotik? Finns det en barriär som först måste övervinnas?
Det svåraste med att skriva erotisk litteratur är säkerligen risken att fastna i det banala och plumpa samtidigt som just dessa uttryck är oundvikliga nyanser i kärleksskildringar.

Vad läser du just nu och har du någon favorit som du ofta återkommer till?
När jag har skrivit erotik har jag nästan uteslutande valt att beskriva unga, oerfarna och osäkra men nyfikna karaktärers sexuella upplevelser. Jag tycker om berättelser om dessa relationer som outforskade. Sara Villius gör detta fantastiskt bra i några texter som jag återvänder till – varje gång som om det var den första läsningen. Jag själv som aldrig begriper någonting förrän för sent och därefter glömmer bort vad det var jag förstod tycker om den unga människans position inför livet: barnet som leker och lär sig i ohygglig takt samtidigt som det anses ovetande om så mycket; tonåringen som ibland lyckas gissa så fullständigt rätt trots brist på erfarenhet, perspektiv, kunskap. Ögats historia av Georges Bataille och Maidenhead av Tamara Faith Berger läser jag också om och om igen för att få syn på detta hos karaktärerna. Dessutom har jag nyss lärt känna Ola Nilssons romaner och tycker mycket om hans sätt att teckna unga människors liv.

Fredagsintervju: Johanna Narberg

 

Narberg

Tidigare har MIX publicerat Johanna Narbergs (som förövrigt är en pseudonym) Hela kvällen, hela natten – en het erotisk följetong om fyra personers relationer och sexuella eskapader. Narberg vågar sig långt bortom de vanliga gamla könsrollsstereotyperna och får läsaren att hungrigt kasta sig över nästa del.
Nu kan du läsa hela följetongen i någon av våra erotiska antologier – Schh … eller Våt! 

Vad var det som fick dig att börja skriva just erotisk litteratur?
Att skriva fiktion känns som en förlängning av tanke och fantasi, och så har det varit för mig så länge jag kan minnas. Så jag började skriva erotiskt när jag började ha erotiska fantasier…

Hur skiljer skrivandet av erotisk litteratur sig från andra genrer?
Jag tänker varken på genrer eller läsare när jag skriver, jag utgår bara ifrån mig själv och ser till att jag underhåller, skrämmer, eggar, provocerar, roar min inre läsare. Men en skillnad som jag tänkt på, om man pratar om att man skriver erotisk litteratur upplever jag att folk blir generade, nyfikna eller besvärade i större utsträckning än om man pratar om annat skrivande.

Vilka typer av böcker gillar du själv att läsa?
Jag gillar böcker med tempo och komplexa karaktärer, som utmanar mina fördomar och världsbild. Och de kan man ju hitta inom alla möjliga genrer, från erotiskt till thrillers till YA till feelgood. Man kanske tänker att erotisk litteratur bara handlar om sex och lust, men sexualiteten speglar ju människan och människans alla värderingar.

Vad är enligt dig det bästa med skrivandet?
Det bästa är att man har egna världar att resa iväg till, när den här verkligheten känns grå eller trist. Lite som när man läser en bra bok, man har sällskap av karaktärerna i historien och en massa saker att fundera på. Och så gillar jag att bestämma! När man skriver får man bestämma allt.

Alla får komma – och inte bara en gång!

MIX förlag har under ett par års tid gett ut några av Sveriges hetaste erotiska noveller, skrivna av nyskapande och feministiska författare. Nu har vi samlat de bästa i antologierna Våt! och Schh …

9789187671623
Schh ... är samlingen för dig som vill vara ifred med din lust. Tio ångande heta erotiska berättelser om sexuell extas – och den njutningsfyllda vägen dit.

 

 

 

 

 

9789187671609Våt! är samlingen för dig som inte skäms för din kåthet. Tio sexnoveller som får kuken att styvna och fittan att fuktas. Alla får komma – och inte bara en gång! Oväntade, upphetsande och välskrivna noveller om trekanter, oralsex, onani i hissar och framför speglar, fetischer, franska sexklubbar. Heterosex, homosex och njutningsfullt egensex.

Får den här texten dig att rodna? Då rekommenderar vi istället Schh … – tio heta berättelser för dig som längtar. Nästan samma innehåll, diskretare förpackning.

 

 

Novellerna har tidigare getts ut som enskilda e-singlar. Samlingen finns dels som e-bok, dels som tryckt mjukband.

Kolla in boktrailern också:

 

Fredagsintervju: Lova Fredriksson

lovaLova Fredrikssons debutnovell Människodjur är en mörk, suggestiv pärla, skriven på ett språk som skimrar i varje mening. Naturen är storslagen men obönhörlig, och här finns bilder vi aldrig kommer att glömma – till exempel det obehagliga myllret av små vita, grå och gula larver i ett hem på väg att förfalla …

Hur blev du inspirerad till att skriva novellen Människodjur?
Det finns en fotografisk barnbok av Astrid Bergman från 1953 som heter Micki Rävungen. Varje gång jag hittar boken på loppis köper jag den och mina många favoritbilder är inramade och upphängda nästan överallt. Det finns så mycket uttryck i hennes fotografier, så många och stora berättelser i rävarna. Samtidigt är texten i boken både dålig och malplacerad. Två vitt skilda perspektiv drabbar samman i rävarnas ordlösa uttryck och människans beskrivning av vad som händer. På samma sätt har Sara i min novell en längtan efter tillhörighet, men den längtan kommer från hennes beskrivning av vad den tillhörigheten är och ska innebära. Naturen har sitt perspektiv, sin berättelse och sin beskrivning av vad som händer och vem hon är. Det möter hon till slut i Människodjur.

I din novell har naturen en stor betydelse och den tar alltmer över och blir dominant. Hur ser ditt eget förhållande till naturen ut?
Jag har alltid älskat naturen. Inte för att jag har fjällvandrat, haft skoter eller blivit vass i slalomåkning, men jag lekte Snusmumriken och gick på vandringar och stjärnpromenader som barn. Det är inte särskilt annorlunda nu för tiden. Jag har inga ordentliga friluftskläder men jag är en ihärdig svampplockare och ankrar gärna fast en uppblåsbar gummibåt för att ligga och guppa i viken. Är det storm kan jag köra till havet för att titta hur allt rörs om. Mitt förhållande till naturen är både romantiskt och naivt, och jag fortsätter gärna att ha det så.

Det mystiska draget i novellen öppnar upp för egna tankar och reflektioner. Vilken känsla ville du förmedla, och vad hoppas du att läsaren ska ta med sig?
Visst har jag min dramaturgiska linje, och vet vad jag tror mig berätta, men jag förlitar mig mycket på att symbolerna ska bära i det jag skriver och att läsaren ska lägga pussel själv och för sin egen skull. För mig handlar novellen, utöver sammandrabbningen av dikotomin människa/djur, om frågor om att söka sin plats, höra till och möta gränsen för vad och vem man kan vara. I det är Människodjur på många vis en obarmhärtig novell.

Var det svårt att komma in i den rätta sinnesstämningen och att leva sig in i huvudpersonens strid mellan människan och djuret inom sig?
Det svåra var att tycka om Sara. Jag gjorde inte det först. Nu när novellen har gått många varv och varje liten bit finns kvar i mig, kan jag känna både medlidande och sympati för henne. Hon försöker, det är allt.

Skriver du på något nytt nu?
Jag skriver på en ungdomsroman som jag tycker om, men som får vila tills lite annat är klart. Mest jobbar jag, som socialsekreterare för ensamkommande flyktingbarn i Göteborg. De är många och de behöver alla stöd i att skriva fortsättningen på sin egen, ofta väldigt svåra, berättelse. Så jag är mycket där. Men mer kommer, annat är inte ett alternativ.