Kategoriarkiv: Författarintervju

Fredagsintervju: Camilla Linde

Camilla LindeCamilla Lindes novell De kom efter stormen är en ryslig roadtrip som stegras till det outhärdliga. Vi fick in den som ett av bidragen i MIX förlags och Adlibris Mondos novelltävling, där uppgiften handlade om att på något sätt anknyta till samma fiktiva kärnkraftolycka som i resten av projektet. Camilla vann inte, men var en självskriven hederspristagare. Nu släpper vi novellen dels separat, dels som en del av den utökade Efter stormen-samlingen.

 

Hur tror du att du själv skulle klara dig i en sådan situation som den i Efter stormen-projektet och din novell?
När jag gjorde testet på Efter stormens hemsida fick jag 98% chans att överleva och omdömet ”Troligen har du längtat efter att få praktisera dina överlevnadskunskaper i hela ditt liv”. Det kan ligga något i det! Jag och min familj pratar väldigt mycket om hur vi ska göra när zombieapokalypsen kommer (ja när, inte om!) och många av de delar vi kommit fram till går ju att applicera väl på det här scenariot också: hitta ett säkert, avskilt ställe, gott om mat och vatten osv.
Våra diskussioner handlar dock mycket mer om vilka vapen man skulle ta med (diskussionerna går här vilda om en katana eller en hillebard egentligen är det ultimata vapnet för att försvara sig mot zombies) och andra rent konkreta skyddsstrategier. Skillnaden i Efter stormen är att fienden är betydligt svårare att slåss emot. Hur ska man slåss mot luften? Jag tror faktiskt att jag föredrar zombies!

Om du hamnade i en katastrofsituation där du snabbt var tvungen att lämna ditt hem för obestämd tid – vilka fem saker skulle du först och främst ta med dig?
Nu när jag får möjlighet att tänka efter skulle jag välja min familj, pass, pengar och förnödenheter. I stundens allvar skulle jag säkert glömma allt mitt logiska resonerande och inse att stackars mormor står kvar på trappen och väntar!
Sen så skulle jag såklart gärna få med mig min katana. Man vet ju aldrig om man kommer få slåss mot något mer än bara strålningen …(ganska bra övergång till min novell, va?)

Vad tycker du är mest utmärkande för en riktigt bra dystopi?
Jag gillar dystopier där det på olika sätt antyds att platserna i böckerna varit en del av vår värld en gång. T.ex. Hunger Games och Julie Kagawas Blood of Eden. Det finns något extra spännande i att fundera på vad som hänt som har gjort att civilisationen som vi känner den har gått under. Och trots att det är dystopier ger det ändå lite hopp, att när något faller kan det ge plats åt någonting annat (som förvisso alltid brukar vara sämre!).

Vilken av dina huvudpersoner identifierar du dig mest med, och varför?
Jag tror att det finns delar av mig i båda karaktärerna. Jag känner igen mig i aktivistens utanförskap, i känslan av att stå vid sidan av en gemenskap och titta in. Det påminner mig mycket om min ungdomstid. Men samtidigt är det någonting med Kim som jag kan relatera ännu mer till som vuxen. Jag tror att jag helt enkelt känner igen mig i bestämdheten, anpassningsbarheten. Och språkbruket! Kim är definitivt den i texten som fått många av mina egna uttryck.

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Jag har precis avslutat en barnbok som är ute och visar upp sig på förlagen. Den handlar om rymdpiraten Snack Parrow som öppnar en intergalaktisk rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr. Jag har länge känt att det saknas rolig Science fiction för yngre barn, och hoppas att det finns något förlag som känner likadant!
Parallellt med det har jag skrivit klart mitt första utkast på en ungdomsroman som gräver djupare i den nordiska folktron, och vad som egentligen händer när någon drabbas av nattskräck. Idéen till manuset väcktes när min son började utveckla nattskräck och skrek sig igenom nätterna utan att kunna väckas. Jag blev så otroligt fascinerad. Vad hände egentligen med honom medan han stod där och skrek och var helt okontaktbar? Svaret öppnade upp för helt andra möjligheter – och världar!

Funderar du att skicka in ditt manus till bokförlag? Läs det här först!

Titti PerssonTitti Persson är förläggare på MIX förlag och har jobbat inom förlagsbranschen i 13 år, bland annat som redaktör. Istället för fredagsintervju svarar hon idag på frågor som vi ofta får från aspirerande författare. Är det någon viktig fråga som vi har glömt? Mejla den i så fall till info@mixforlag.se så sammanställer vi fler frågor och svar när vi har några stycken!

Varför tar det så lång tid att få besked från förlaget efter att man skickat in ett manus?
Det vore förstås underbart om man som bokförlag kunde ha en person som enbart läste inskickade manus hela dagarna och sedan gav utförlig respons till varje hugad författare. Så ser det tyvärr inte ut. Spontanmanusen – alltså de manus författare skickar till bokförlag på vinst och förlust – blir istället något som vi måste hinna med att läsa samtidigt som vi jobbar med den planerade utgivningen. Spontanmanusen hamnar i kö i vår manusinkorg och vi läser dem i turordning. Det är alltså inte för att vi tycker att just de här manusen är mindre viktiga som svaren kan dröja, snarare handlar det om att vi har spikade deadlines som måste hållas när det kommer till den planerade utgivningen.

När vi hittar ett manus som vi tycker har något extra brukar fler personer läsa och diskutera det, och då tar det förstås längre tid att få svar. Ibland ser vi direkt att manuset inte passar in i vår utgivning (på MIX ger vi till exempel inte ut barnböcker eller fackböcker) och då kan det istället gå snabbare. Men det är ingen idé att försöka läsa in något utifrån hur lång tid det dröjer innan vi hör av oss – under stressiga perioder blir ofta spontanmanusen liggande längre och under lugnare perioder hinner vi förstås läsa mer.

Varför skriver ni inte utförligare omdömen i era refuseringsbrev?
För att vi inte hinner! Att formulera kritik tar tid, i alla fall om det är kritik som ska ge författaren något. Vill man ha utförlig kritik rekommenderar vi istället att man vänder sig till en skrivcoach eller lektör som läser och ger feedback mot betalning, t.ex. via författarcentrum: http://www.forfattarcentrum.se/verksamhet/manushjalp/lektorstjanst/

Är det okej att skicka in sitt manus till flera förlag samtidigt?
Ja. Med tanke på hur lång tid det kan ta att få svar så förväntar sig inte förlagen att outgivna författare ska skicka manus till ett förlag i taget. Om ett förlag nappar före de andra kan det dock vara schyst att slänga iväg ett mejl och meddela detta till de andra förlagen man skickat till. Om man fortfarande hellre vill komma ut på ett annat förlag än det som visat intresse först kan man också mejla sitt drömförlag och förklara situationen.

Vad betyder det om man har fått utförlig kritik från förlaget efter att ha skickat in sitt manus? Är ni intresserade, eller försöker ni bara vara snälla?
Om man får utförlig respons på sitt inskickade manus betyder det ofta att förlaget har sett något extra i det. Fundera över synpunkterna, jobba om och skicka in igen! Att vara författare handlar minst lika mycket om att kunna ta kritik och jobba om en text som att kunna skriva en bra historia.

Vad ska man tänka på när man skickar in manus till bokförlag?
Att inte skicka in ALLT man råkar ha på datorn utan välja ut det bästa man har. Vi vill också ha så färdiga manus som möjligt. Du behöver förmodligen inte lägga pengar på en extern korrläsare innan du skickar in, men vi vill ha välredigerade, hela manus (och inte bara några sidor). Kolla upp förlagen innan du skickar in ditt manus – är det här verkligen rätt förlag för just ditt manus, eller riktar de främst in sig på självhjälpsböcker medan du skrivit en deckare? Det är också bra om du bifogar en synopsis eller åtminstone lite kort berättar vad just din bok handlar om och om det är första delen av en planerad serie. Du behöver inte formge ditt manus, det funkar bra med ett vanligt worddokument.

Är det viktigt att ha en agent för att få sin bok utgiven?
Nej, de flesta svenska författare har ingen agent och vem som helst får skicka in manus till svenska förlag.

Vad ska man egentligen med ett bokförlag till? Varför inte bara ge ut boken själv?
Visst kan man ge ut sin bok på eget förlag, men då bör man veta att det kommer att kosta en hel del – och då handlar det om mycket mer än bara tryckkostnader. Dessutom måste man själv vara beredd att kämpa väldigt hårt för att få ut sin bok till läsarna. Det ligger otroligt mycket jobb bakom varje färdig bok. Oftast behövs det flera vändor av omskrivning innan boken är färdig att redigeras och korrläsas. Sedan tillkommer förstås jobbet med formgivning, säljtexter, pr-utskick, förhandling med tryckerier och/eller processen att göra texten till en e-bok.

Det är också därför vi antar så pass få böcker – vi vill ha möjlighet att göra ett fantastiskt jobb med varje titel. De flesta bokförlag betalar alla kostnader för omslag, formgivning, tryck, konvertering till e-bok, redigering, pr m.m. och har ofta väl inarbetade kanaler som gör att böckerna når ut i bokhandeln.

Vad letar ni efter för manus på MIX?
Eftersom MIX är ett digitalt förlag så tycker vi förstås det är en bonus om författaren har tänkt till kring vad man kan göra med e-boksformatet. Förutom det letar vi nog efter samma sak som många andra förlag – riktigt bra skönlitterära manus, historier så starka att vi bara MÅSTE läsa vidare, språk så precist att vi får gåshud, samt det där lilla extra som är så svårt att sätta fingret på vad det är.

Tre saker som INTE ökar chanserna att få din bok utgiven på förlag:
1. Att överlämna manuset personligen. Du må vara hur trevlig, snygg, säljig eller speciell som helst – det är ändå din text som är avgörande.
2. Att du efter en vecka hör av dig och frågar om vi har hunnit läsa ditt manus. Vi blir bara stressade, och stressade människor är inte världens bästa läsare.
3. Att du formger ett omslag till boken och förklarar att det är det du vill ha om boken blir utgiven.

Fredagsintervju: Lina Forss

Lina Forss skriver välskriven erotik utan de gamla vanliga unkna könsrollerna. Nu är hon aktuell med en ny erotisk novell på MIX, om den stökiga punkbruden Maja och den uttråkade karriärskvinnan Stella som möts på Facebook – ett möte som slutar i maktspel och ångande hett sex i ett hamam.

forss, fredagsintervju
Berätta lite mer om din senaste novell Gyllene snittet!
Jag gillar att den är lesbisk, men det är ju inte själva grejen. Två uttråkade människor med supersmarta snabba hjärnor träffas och har suveränt sex. Kön och genus är oviktigt. Jag skriver ALLTID in ett HBTQI-perspektiv i mina texter, med en självklar automatik. För det är jag jättestolt, utan att ens vara HBTQI. Eller som min trettonåriga dotter sa:

– Varför behöver man ens komma ut som nåt? Är man inte det man är?

Du har skrivit romaner för vuxna, en serie för unga vuxna och nu två erotiska noveller hos MIX förlag, hur kom det sig att du började skriva inom den genren?
Jag vill alltid testa nya saker och hade en historia för vacker att inte berätta i mina byrålådor. Den råkade vara häftigt erotiskt. Jag är inte blyg. Jag förstår mig ganska dåligt på gränser, andra än sådana som är till för att skydda människor från krig, våld, hot, osämja och skada. Och barn från ont.

Vad är ditt förhållande till erotisk litteratur?
Eftersom jag ganska tidigt hade läst ut alla Kitty-böcker och B. Wahlströms hästböcker, återstod Sagan om ringen och mammas bokhylla. Varvade som 13-åring sjuttiotalsfeminism med det nya snaskiga åttiotalets tantsnuskdrottning Jackie Collins. Men jag blev alltid galet frustrerad! Hon byggde upp till en häftig spänning och så hände det vanliga, folk låg och så var det färdigt. Så jävla tråkigt. Det måste kännas att skriva erotik, precis som när man skriver annan litteratur – för hur ska annars läsarna kunna tro på det?

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Ja, en tungt researchad roman om nazism och fascism, en heterosexuell veckotidningsnovell med lyckligt slut och en hemlig serie.

Fredagsintervju: Kadi Viik

Kadi Viik är hederspristagaren i MIX förlags och SF-bokhandelns novelltävling 2013 som med sitt bidrag Biogruvan beskriver en värld där gränsen mellan rätt och fel alltmer suddas ut. Dagens fredagsintervju handlar bland annat om politik i litteraturen, att få fabulera fritt och vad den estniske genbankschefen en gång sa.

kadi

Du har tidigare nämnt att du alltid skrivit mycket i ditt arbete, till exempel rapporter, analyser och remissutslag. Hur och när kom det sig att du började skriva skönlitterära texter?
Efter att ha jobbat som tjänsteman i många år, bland annat för FN och den estniska regeringen, så började jag längta mer och mer efter en förändring i mitt liv. Mitt arbete kändes väldigt meningsfullt – jag arbetade med mänskliga rättigheter – men också väldigt motigt. Dels handlade det om att jag ville prova ett annat sätt att påverka, dels om att såsa runt i pyjamas istället för skavande kavajer. Jag har också alltid varit en passionerad läsare, litteratur är mitt sätt att stå ut. Så jag sade upp mig och sökte till en kurs i kreativt skrivande. Nu läser jag vidare på Ölands folkhögskola. Det går väldigt mycket upp och ned. Ibland känner jag mig verkligen fri att fabulera och fri från krav på vattentäta källhänvisningar och stringenta argument. Ibland känns det som om jag borde återgå till att författa rapporter. Vilket jag har den stora lyckan att få göra med jämna mellanrum, då jag måste försörja mig också.

I din novell Biogruvan skapas en situation där mer bemedlade människor är de som har råd att ändra sin bioprofil och på så sätt göra sig perfekta, något som påverkar saker som barnafödandet och valrörelsen inför det stundande valet. Hur tänker du kring den politiska undertonen i novellen?
Idén fick jag när jag hörde den estniske genbankschefen säga att varje est borde förses med ett personligt genchip så att deras hälsorisker lättare skulle kunna bedömas. Han menade inte ett fysiskt chip under huden, utan en hälsoprofil i en digital databas. Jag kollade även upp vilka databaser som redan finns – bara i Sverige finns runt 600 biobanker, till exempel i PKU-registret förvaras blodprov för alla barn födda efter 1975. Då arbetade hjärnan redan för högtryck. Hur skulle en total kartläggning påverka människors integritet? Vad kan man göra med sådan information? Hur påverkar det maktbalansen i samhället? Och relationen mellan enskilda människor? En massa spännande etiska och moraliska frågor uppstår här. Att förebygga sjukdomar och främja hälsa låter så positivt, men vill vi egentligen veta? Och är vi beredda att ta risken att andra kanske vill veta?

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Ja, jag skriver på ett längre manus om kön, könsidentitet och kärlek. I grund och botten är det en ganska enkel kärlekshistoria som kompliceras något av att den ena parten i kärleksrelationen är en transkönad ”50-talsman” med rätt stereotyp uppfattning om kön och sexualitet, medan den andra är en feminist som dras till det gränsöverskridande och androgyna. Det är tänkt att bli en roman. Jag arbetar ganska långsamt med att mejsla fram scen efter scen och jag hoppas bli klar innan jag går i pension.

Vad läser du just nu?
Jag läser alltid typ tio böcker parallellt, eftersom läsandet för mig är så luststyrt. Ibland känner jag för poesi runt klockan fem och för prosa halv sex. Då måste man läsa parallellt. Facklitteratur är också roligt. Om jag ska lära mig något nytt – som att föda barn eller anlägga en trädgård – börjar jag alltid med att läsa på om ämnet. Så just nu läser jag Himmel över London av Håkan Nesser, Tiden second hand av Svetlana Aleksijevitj, noveller av Bruno Schulz, Twist av Klas Östergren, en instruktionsbok i yoga, Virginia Woolfs dagbok…

Här kan du köpa Kadis novell Biogruvan!

Fredagsintervju: Caroline L Jensen

Hon har minst sagt haft fullt upp på sistone: bara i oktober har hon kommit ut med en roman, en novellsamling och en MIX-novell – och hunnit med en flytt. Hennes uppmärksammade debut Champagneflickan kom ut 2008 och handlade om hennes tid som strippa i Köpenhamn, sedan dess har hon hunnit skriva flera romaner och noveller inom skräckgenren. Låt oss presentera Caroline L Jensen, Sveriges nya skräckdrottning enligt Malou von Sivers!FOTO Malin Falk

Hos oss på MIX är du aktuell med romanen Demonologi för nybörjare, en filosofisk fantasyberättelse med mörk humor där vi får följa vaktmästaren Isak på hans resa för att träffa Satan och förhindra apokalypsen. Varför är det så roligt att skriva om helvetets nio kretsar?
Religion i allmänhet och kristendomen och dess figurer i synnerhet har alltid fascinerat mig. Och det räcker att öppna Bibeln, läsa de första fem sidorna, för att inse att det finns material till stor komik i den luntan. Både i min tidigare roman Fru Bengtssons andliga uppvaknande och nu i Demonologi för nybörjare har lockelsen varit att plocka just befolkningen från himmel och helvete och släppa ner dem här, bland kräftskivor, dagishämtning och luftgitarrspelande unga män. För att liksom se vad båda sidor tar sig till när de stöter på varandra. Sedan är ju helvetet (mest, men också himlen) fantastiskt fantasieggande som plats betraktad och att få skriva en roman som till stor del utspelar sig där var alldeles underbart, för trots att jag har följt Dantes version av hur infernot ser ut, så hade jag ändå full frihet i mina beskrivningar på ett sätt man inte har när man skriver om valfri plats på jorden.

Du har tidigare skrivit en novell till Efter stormen-projektet och har precis kommit ut med en ny novell, Ser dig, i vår serie av nattlägesnoveller. Hur är det att skriva på det sättet, alltså parallellt med andra författare som ges samma utgångspunkter?
Det har varit utmanande men väldigt roligt. Jag trodde att jag skulle få problem just eftersom texterna är ”beställda” och att det skulle sätta käppar i mitt inspirationshjul, att inte få hitta på hej vilt själv, men så blev det inte. Snarare kunde jag ta till mig ramarna och förutsättningarna och bli inspirerad av att de fanns. Jag gillar att testa nya saker över huvud taget, och skrivandet är inget undantag i det fallet. Slukhål och nattlägesnovellen var båda exempel på saker som ingen har gjort förut, och jag är alldeles för mycket en sucker för sådant för att tacka nej till att vara med.

MIX förlag är ju numera ett heldigitalt förlag – hur ser du ditt eget förhållande ut till e-böcker och digital litteratur?
Jag har precis flyttat, så just nu är det bättre än någonsin. När jag gick där och släpade på mina 2000+ pappersböcker kände jag att det här med läsplattor nog faktiskt är alldeles mycket mer toppenfantastiskt än jag någonsin har förstått. Jag tycker att båda har sina fördelar och läser väl ungefär 50/50 av pappersböcker och e-böcker.

Sist men inte minst, har du något tips på bra halloween-läsning?
Så klart! För barnen tycker jag att man kan läsa Den elaka vikarien av Anders Fager. Alla andra ska naturligtvis läsa Demonologi för nybörjare. Får man inte nog av det så har dessutom alla mina tidigare e-skräcknoveller nu också getts ut i en samling (på papper) Rovdjur – samlade skräcknoveller. För den som vill ha lite mer lågmäld skräck vill jag rekommendera en gammal klassiker – Skruvens vridning av Henry James, som är ett exempel på långsamt krypande fasa när den är som allra bäst.

 

Fredagsintervju: Hannele Mikaela Taivassalo

HMTaivassalo i HelsingforsFinlandssvenska Hannele Mikaela Taivassalo har fått stort genomslag i sitt hemland, och 2008 mottog hon det betydande litterära Runebergspriset för sin roman Fem knivar hade Andrej Krapl. Vi på MIX är stolta över att nu få ge ut hennes suggestiva novell Dagen svalnar: en miniatyrdystopi där tiden, världen och personerna stannar, stelnar och fryser fast.

I början av novellen har du med ett citat från inledningen av Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, ett citat som sätter tonen för resten av din berättelse. Fanns det ytterligare något verk du inspirerades av när du skrev Dagen svalnar?
Faktiskt, gällande just den här novellen inspirerades jag för ovanlighets skull av en hel del litteratur. Normalt brukar jag inte hitta direkta trådar som löper till annan litteratur, men här väcktes lusten av nämnda Lagerlöf (Hommage à Lagerlöf!), men även av en viss sorts Edgar Allan Poe-stämning; alla mina drömmar om halvt obebodda, gamla hus som gömmer någonting. Och faktiskt är novellen också hemskt inspirerad av en skrämmande underton i en annars rätt realistisk novell av Peter Sandström (finlandssvensk författarkollega, läs!). Någon kanske dessutom känner igen de stulna orden i titeln också, det poetiska arvet, hmmm – men det lånet handlar mindre om stämningar och tematik och mera om desperation, längtan och ordens makt …

Hur börjar du vanligtvis med en text?
Det är hemskt olika, ofta är det en liten retning som sätter igång allt: en stämning, en känsla, en bild eller en röst. En tanke eller impuls som stör mig, som jag vill få tag på. I Dagen svalnar var det rätt mycket platsen, stället som huvudpersonen kommer till som satte igång allt. En plats där tiden nästan stannat, och stannar, en plats som verkligen känns, tar över. Ett hus genomsyrat av minnen, också av förträngda minnen, människor.

I Dagen svalnar skapar kylan och den svavelstickande luften utanför ett yttre hot som blir allt mer påtagligt ju längre tiden går, men trots faran infinner det sig något slags lugn hos de på gården. Är det en sorts försvarsmekanism som slår fel eller hur tänker du kring det?
Jag tänkte hemskt mycket på just den sortens obehag: att veta att allt går utför, att allt rämnar, och att man istället för att råka i panik då fryser till is. Det mardrömslika är ofta just så: Du borde springa. Men du står kvar.

I bokbloggen Bokhoras recension av din roman Fem knivar hade Andrej Krapl stod det att romanen givit recensenten David Lynch-vibbar. Som Twin Peaks-fantast älskar jag det krypande obehaget och de absurda inslagen som jag accepterar utan att ifrågasätta, saker jag tycker mig hitta även i Dagen svalnar. Hur gör du för att bygga upp sådana stämningar?
Ah, just allt det jag älskar: Twin Peaks, det krypande obehaget och det absurda som är/blir det normala! För mig är stämningar hemskt viktiga, och språket, och det är väl delvis just i språket som jag bygger stämningarna: att hitta ett språk för den plats och den känsla man skriver. Men också detta: att den värld man skapar är helgjuten, sömlös, och en alldeles egen värld. Och att den har sin egen logik och sina egna villkor. De konkreta detaljerna, lukterna och det man ser skapar världen – men samtidigt kan man i hur man använder detaljerna och det konkreta också skapa en förskjutning av verkligheten. Just de här förskjutningarna, gråzonerna, det drömska, är det som lockar mig mest av allt.

Fredagsintervju: Andreas Blomberg

 

Andreas BlombergAndreas Blomberg skriver modern science fiction med högt tempo och humor, och drar sig inte för att måla upp en framtidsvision om dåtiden. I dagens fredagsintervju berättar han om hur det oftast går till när han skriver, lite om sitt nya projekt, en nepalesisk schaman och vad en kan göra med ett par jeansshorts.

I somras gav du ut din första novell hos oss på MIX förlag, Ursprung 357, kan du berätta lite mer om den?
Novellen handlar om två vuxna syskon som vuxit upp med en ganska instabil ensamstående mamma som, när novellen börjar, nyss har gått bort. Deras pappa har aldrig varit med i bilden och mamman har obönhörligt hållit hans identitet hemlig för barnen, hela vägen in i döden. Brodern John är lite av en känslomässigt avstängd cyniker som intalar sig att han inte bryr sig om detta. Systern Mikaela är å andra sidan en väldigt känslosam och rastlös själ som är smått besatt av att få reda på sanningen om deras far. Eftersom vi befinner oss några år fram i tiden har man hunnit utveckla en teknik som gör det möjligt att läsa döda människors minnen, förutsatt att man har råd och har de fysiska, psykiska och ekonomiska förutsättningarna. Frågan är hur långt de är villiga att gå för att få veta sanningen, och vad jakten på sanningen kommer att göra med dem? 

Ursprung 357 utspelar sig i en nära framtid men gör i och med huvudpersonen Johns IMS-behandling också nedslag i sent nittonhundratal. Hur var det att arbeta med tidsmarkörer som musik och populärkultur när du skildrade miljöerna?
Det var helt klart en extra krydda att få jobba med lite åttio- och nittiotalsreferenser. Ganska mycket som rörde nittiotalet kom rätt spontant. Det var inte jättesvårt att komma på en lämplig låt att symbolisera sommaren 1994 med, till exempel. Roligast – och lite mer utmanande – var nog ändå att försöka sätta mig in lite i hur samhällsklimatet var på åttiotalet och försöka att inte gå bort mig helt i vissa av nyckelpartierna som utspelar sig under den tiden. Eftersom jag är född 1982 har jag av naturliga skäl vissa begränsningar i mina egna referensramar gällande denna tid, utöver epokgörande kulturella milstolpar som till exempel (spoiler alert!) att Bobby Ewings död endast hade varit en säsongslång dröm i tv-serien Dallas… Sen finns det ju självklart en del saker som berörs i novellen som jag minns rätt väl, trots att jag var ett barn när det begav sig.

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Ja, jag har flera parallella projekt och idéer som är alltifrån tio år till några veckor gamla, men de flesta är långt ifrån färdiga eller prioriterade. Den mest halvfärdiga novellen har arbetstiteln ”Panthera Tigris Tigris” och innehåller bland annat, om man gör någon slags ögonblicksbild av textens nuvarande tillstånd, en cancerpatient, en nepalesisk schaman och en mycket självuppoffrande och allmänt diffus person som heter G. Där borta i horisonten gäckar också den där romanen jag vill skriva, ett projekt som än så länge ockuperat, barrikaderat, och bosatt sig i skrivbordslådan, men som jag förr eller senare kommer att sätta deadline på och skriva klart.

Du har tidigare nämnt att det var intervjusituationen och tekniken som var det som triggade dig till att skriva Ursprung 357, vad var det som triggade dig till att börja skriva på ditt nya projekt?
Det jag menade var att det alltid börjar med ett fragment på något sätt. En situation, ett påhittat ord, en titel, ett replikskifte eller kanske en bild av något slag. Det är som ett inre kreativt tics jag har att idéer tvingar sig fram, inte sällan ganska absurda, och så hänger de i bästa fall kvar länge nog för att jag ska skriva ner dem. En gång på hundra så är idén för kul för att förkasta och då skapar jag någonting förutsättningslöst utifrån det första fragmentet. Sen placerar jag in resultatet i en story eller ett koncept av något slag. Ibland blir det andra saker än texter av det hela, häromveckan hade jag plötsligt gjort en klocka av ett par jeansshorts. Lite på samma sätt har det varit med egentligen alla de texter jag har på gång nu. I ”Panthera Tigris Tigris”-fallet började det med bilden av en person som vandrar i Nepal på jakt efter en tiger, men kom sedermera att handla om en utsatt människas ensamhet och hur denne tacklar sin situation.

Till sist, har du någon personlig favorit i MIX utgivning som du vill rekommendera våra följare att läsa i höst?
Jag tycker (förstås helt opartiskt) att MIX katalog genomgående håller riktigt hög klass. Jag tipsade ju till exempel om tre riktigt bra noveller när jag gästinstagrammade i somras. Men om jag måste välja en personlig favorit från hela utgivningen så… är det jävligt svårt. Jag väljer två. Karin Tidbeck är svinbra i största allmänhet och Palimpsest av Anders Åslund är en annan höjdare.

Fredagsintervju med Erik Haking

Erik HakingErik Haking är vinnaren i MIX förlags och Adlibris Mondos novelltävling

 

Det blev Erik Haking, 29 år från Lund, som slutligen stod som vinnare i MIX förlags och Adlibris Mondos tävling om bästa novell inom ramen för vårt Efter stormen-projekt. Förutom vinsten i form av 10 000:- och en Letto kommer hans novell Skuggvärlden att publiceras som enskild digital novell, samt ingå i Efter stormen-samlingen. Eriks novell om vad som händer med några av de människor som evakueras efter kärnkraftsolyckan i Oskarsham tog oss i juryn med storm och fortsatte att överraska ända till slutet.

Juryns motivering lyder:
Med  Skuggvärlden har Erik Haking på ett originellt, trovärdigt och ytterst obehagligt sätt tagit Efter stormen-historien till nästa nivå. Fantasieggande och konsekvent blandas vetenskapligt tänk med dystopiska stämningar och fantastikens skräckelement. Människans psykiska och fysiska utsatthet i en sargad värld har sällan känts så påtaglig.

Vad var den största utmaningen med att skriva en novell utifrån en händelse som någon annan skapat?
Researchen. Jag har skrivit en novell som tar sin utgångspunkt i en kärnkraftsolycka i Oskarshamn utan att kunna (a) något om kärnkraft eller dess effekter (b) något om Oskarshamn eller (c) uttrycka mig kortfattat. Samtidigt var det också det roligaste, att utgå från någon form av tydliga premisser. Att ”skriva fritt om nånting vad som helst” är alltid mycket svårare.

 Din novell bär tydliga dystopiska drag – vad har du själv för förhållande till dystopier?
Att de är behagliga att fly in i mer än att de skulle fungera som varnande exempel. Tanken ”det kunde trots allt ha varit värre” konkretiseras, vilket kan behövas ibland för att orka med verkligheten.

Vilka fem saker skulle du själv ta med dig vid en evakuering liknande den som skildras?
Säkert i längden helt värdelösa saker. Förströelse, typ en trave böcker, som fort tar slut. Så sitter man där och försöker göra upp eld med pinnar och dukar snart under för trikinerna medan mer kvicktänkta personer snidar redskap med sina schweiziska arméknivar och bläddrar i ovärderliga familjealbum.

Skriver du på något mer nu?
Jag skrev en bok under två år på Författarskolan i Lund som blev klar i somras och har varit inne och vänt på några förlag. Den handlar om en nattarbetare på en bensinmack, dennes bittra liv och tillkortakommanden. Den borde få bli utgiven, allt annat vore en stor litterär skandal. Annars driver jag bloggen Den ömhet du är värd (http://denomhet.blogspot.se/) samt har en del halvfärdiga projekt som jag också söker kanaler till att få ut på något sätt. Jag är skamlöst öppen för erbjudanden.

Fredagsintervju med Tove Nordh

brokeback Välskriven feministisk erotik som inte backar för det explicita, funkar verkligen det? Ja, i alla fall om det är debuterande Tove Nordh som har skrivit den. Till Brokeback Mountain är vad vi kallar euforisk alternativerotik mellan radhusranden och populärkulturen. Själv säger hon att hon skriver krav-märkt textporr som inte backar.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag Little Birds av Anais Nin, en erotisk novellsamling skriven på fyrtiotalet (efter vad jag googlat fram), men den släpptes 1979. Även om gitarrsnubben finns och konstnärerna tillsammans andra manliga genier haglar lika tätt som de feminina, undergivet bejakande kvinnliga modellerna är språket elegant och närmandet till sex såväl som sexualitet drabbande. Det skamfulla blottas och erotiseras, och jag tycker om hur jag oundvikligen lotsas in i förståelse av händelser och karaktärer som egentligen är frånstötande. Det är snyggt gjort.

Till Brokeback Mountain leker med ombytta könsroller: varifrån fick du denna idé och varför använde du just Brokeback Mountain som referens?
Hur får man idéer till berättelser som leker med heterosexuella sexskapader? Flytande sexualiteter och det-är-inte-så-jäkla-noga har alltid funnits naturligt i mig, och runt mig. Att tänka i snävt heterosexuella manligt/kvinnligt-termer skulle kräva ett större tankeexperiment från min sida än vad andra slags uttryck gör. Det är trots allt bara en av många möjliga sexualiteter och sexskildringar. Men för att landa i frågan: Just den här novellen är faktiskt based on a true story! En kär vän berättade om en särskild maskeradkväll och jag frågade genast om jag fick sno allting och utveckla det till vad jag ville. Hon gav mig OK.

Vad skriver du först i en ny berättelse?
Först tänker jag, ofta länge. Det tar alltid avstamp i något litet. En enskild fras, en drömsekvens, en nyhetsartikel. Det handlar nog om att jag tillskriver något betydelse, och sedan växer berättelsen fram utifrån att jag försöker förstå varför vad-det-nu-var betyder något för mig. Jag börjar skriva först när jag förstår vad det är jag vill berätta. Då gör jag en punktista eller en halvsidas sammanfattning, sedan skriver jag ett stycke i taget, från början till slut.

Vad är ditt förhållande till erotisk litteratur och vad har du för vision med dina erotiska noveller?
Jag började skriva sexnoveller för ett år sedan, när jag började läsa erotik och insåg att vad jag ville läsa inte fanns. Det finns så fruktansvärt mycket dåligt skriven erotik, och det är så onödigt! Här finns ett forum – text – som har förväntningar på en aktiv läsares egen fantasi och som kommer undan med alla möjliga gestaltningar. Ändå är den erotik som finns tillgänglig lika torftig som TV1000 vid midnatt var på nittiotalet. Jag tycker om pornografi – det har gjort mig mycket gott. Men jag tycker att folk har rätt att förvänta sig mer, och bättre. Jag hoppas att jag kan vända och vrida på genren, och nå den gruppen läsare som inte kan spegla sig i streamingsidornas sexuella uttryck och male gaze-blaha. Allt och alla ska med! Kan jag samtidigt få med en dos genrekritik, ptja, då kan jag sova gott om natten. Sen ska det vara hett, såklart. Inget konstexperiment. Ingen politisk markering. Men krav-märkt, explicit textporr som inte backar.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Mina egna, ännu oskrivna böcker, hoppas jag verkligen att jag skriver.

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Just nu jobbar jag heltid, och det tar död på mig. Men i tankarna går Joe omkring och söker en fortsättning på vad han var med om på Brokeback Mountain. Så när han berättar för mig hur det blev, då ska jags lägga mig i sängen och skriva ner det.

 

Fredagsintervju med Oskar Källner

Oskar Källner författareDen 17e juni släpptes Oskar Källners nya science fiction-novell Tills tiden skiljer oss åt. Detta gör honom givetvis oerhört aktuell och vi frågade ut honom om koncepten och idéerna bakom hans historia.

Tills tiden skiljer oss åt handlar mycket om AI-teknologi. Hur känner du själv inför utvecklingen där?
Vi står inför en revolution inom artificiell intelligens och smarta robotar. Men det innebär inte att vi inom kort kommer att ha självmedvetna maskiner. Man brukar skilja på svag AI, som främst handlar om smarta algoritmer, och stark AI som handlar om att faktiskt lyckas skapa syntetiska självmedvetna varelser. Jag tror inte att vi kommer att lyckas med det senare än på flera decennier, däremot är de smarta algoritmerna redan överallt omkring oss. Snart kommer personliga assistenter i mobilerna som man faktiskt kan prata med, och som pratar tillbaka som en människa. Men det finns inget medvetande där, bara smarta algoritmer med en enorm minnesbank som emulterar ett mänskligt beteende. Om några årtionden kommer dessutom den andra maskinålderns robotar att ha tagit över de flesta fysiska arbeten, och ärligt talat kommer de att ta många av de intellektuella jobben också. De kommer helt enkelt att göra det snabbare och säkrare än oss. Detta kanske låter avlägset och märkligt, som något ur just en SF-novell, men betänk att vi redan idag har självkörande bilar. Vad kommer det att betyda för all världens taxichufförer? Robotarnas intåg kan man se hur två perspektiv. Å ena sidan kommer de att frigöra människan en gång för alla från monotona och slitsamma arbetsuppgifter. Hon kommer äntligen att få möjlighet att helt leva ut sin kreativitet.  Men här finns också potential för en massiv arbetslöshet och ekonomisk stagnation. Som jag ser det kommer detta att vara en av morgondagens största politiska utmaningar. Vi får väl se hur vi löser det. Kanske kommer alla att få en garanterad medborgarlön.

Du har sagt att du främst läser fantastik eftersom du ju tillbringar varje dag i verkligheten, så varför skulle du vilja göra det även när du läser – vilken fantastikvärld skulle du vilja leva i om du fick välja?
De flesta världar som är väldigt roliga att läsa om är nog inte speciellt roliga att leva i. Vem vill egentligen, på riktigt, leva i George R.R. Martins Westeros? Detta är egentligen en naturlig konsekvens av skönlitteraturens väsen, då spännande historier ofta kräver världar som är fulla av omskakande händelser och konflikter. Men jag skulle nog vilja leva i Iain M Banks Cultureuniversum.  The Culture är en framtida överflödescivilisation som spänner över stora delar av vintergatan, full med postmänniskor och starka Ais. The Culture som sådan är väldigt stabil och är ett trevligt ställe att leva. Banks böcker utspelar sig just därför nästan alltid i utkanten av civilisationen där det fortfarande är mer osäkert och upplagt för konflikter.

Tidsresor är aktuellt i din text, likaså botemedel mot cancer. Finns det någon verklighetsförankring för dessa teknologier?
Einsteins relativitetsteori har den intressanta egenskapen att den tillåter tidsresor, i teorin. Det finns många hypoteser om hur man skulle kunna resa i tiden och ett stort antal av dem handlar om hur man kröker tid och rum på sig självt. Så den tidsreseteknologi de använder i novellen har en vetenskaplig teoretisk bas. Men om vi någonsin kommer att kunna göra det låter jag var osagt. Då ligger ett botemedel mot cancer antagligen betydligt närmare i tiden. Jag tror att jag under min livstid kommer att få se nanorobotar, mikroskopiska maskiner, som själva kan söka upp cancerceller i kroppen och döda dem. Nanoteknologin är ännu en av de fantastiska teknologiska revolutioner som vi står inför.

Längtar du själv efter att kunna förändra något i en annan tid?
Nej. Jag tror att de upplevelser vi går igenom, även de horribla, och hur vi hanterar dem, formar vem man är. Mina ärr är ett bevis på att jag har levt. Att gå tillbaka i tiden och ta bort händelser, oavsett hur hemska de var, skulle minska min potentiella utveckling som människa.  Det finns ingen storhet i att aldrig falla, utan i att falla och sedan resa sig upp igen, förhoppningsvis både visare och starkare än innan.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Haha… Ingen. Jag finner nästan alltid att jag vill göra saker och ting på ett lite annat sätt än vad den där författaren har gjort. Men om jag ändå ska välja en bok (eller snarare en serie) så hade det varit trevligt att ha skrivit Den nya solens bok, en serie i fyra delar som börjar med Torterarens skugga, av Gene Wolfe.

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Jag skriver på tredje delen i min fantasyserie Nornornas vävnad. För tre år sedan släppte jag de två första böckerna; Drakhornet och Skogens hjärta. Folk frågar hela tiden efter fortsättningen, så jag känner att det åter är dags att gripa mig an Erik och Hannas öde.

Nästa vecka gästInstagrammar Oskar Källner hos oss på MIX. Från och med måndag kan du ta del av hans vardag på vår Instagramsida: Följ Oskar och MIX på @mixforlag