Kategoriarkiv: Nyhet

Papperspyssla med rymdkuben!

Vill du också ge ditt hem den rätta känslan av jazzig rymdnoir? Ladda ner vår PDF, skriv ut den (gärna på tjockare papper), klipp, vik och klistra et voilá! En stilig rymdkub att stapla, hänga upp eller varför inte använda som presentförpackning.

Citat och motiv är förstås hämtade från Johan Fricks science fiction-roman Enkel biljett till nattens ände, som du kan läsa mer om här. Så om du fotar dina rymdkuber, se till att hashtagga med #EnkelBiljettTillNattensÄnde

rymdkub

Högerklicka på den här länken för att spara ner och skriva ut PDF:en med rymdkuben.

Provläsning från Enkel biljett till nattens ände

Johan Fricks episodromanen Enkel biljett till nattens ände är en blandning av science fiction och jazznoir. Här kan du läsa tre gratis utdrag från boken.

Port Michèle

I en skum lagerlokal i Port Michèles frihamn ligger en sibylla. Sibyllan är varken en organism eller maskin – det är xenotech. Den visar, sägs det, vad man behöver, inte vad man vill se. Ändå är Glum frestad att försöka.

Utdrag

2. Vad jag minns

Jag minns lukter och nyanser av rött som blandas: jordgubbar, rosor och blod.
Jag minns en mörk och instängd liten lägenhet med fönster mot bakgården.
Jag minns trängseln på gator och torg i en ruffig del av en storstad. Jag tror att det måste vara Nouveau Versailles.
Jag minns inte vem jag är.
Jag kallas Glum, men det är inte mitt namn. Jag minns inte mitt namn.
Jag har inte vetat vem jag är på hela den tid jag varit här – månader? år? – men hittills har jag inte brytt mig om det. Det har inte spelat någon roll. Jag har gjort mitt jobb, mekaniskt, som en maskin. Det är det enda som har betytt något. Dagarna har flutit ihop. Jag har varit ensam på en värld full av xenotech.
Tills något i hallucinationen väckte något i mig och gjorde mig till människa igen. Något som luktar jordgubbar, rosor och blod. Nu vill jag veta vem jag är och vad jag gör här. Nu tänker jag ta reda på det.

3. Le Déserteur

Jag visste att det fanns en väg som hade lett från gruvdistriktet till Port Michèle före kriget. Nu började den mitt i ingenting, i en krater full av lerigt vatten. Den var belamrad med skrot och försvann här och var helt och hållet, men den ledde fortfarande till Port Michèle.
Jag hade inte varit i Port Michèle på mycket länge – hur länge visste jag inte. Jag hade levt i min VT46, sovit på en brits och ätit frysta portioner av mat som inte smakat något särskilt. En gång i månaden hade en svävarrobot levererat mat och andra förnödenheter, gjort nödtorftigt rent och forslat bort avfall. Det hade gått flera veckor sedan sist och fordonets inre luktade inget vidare. Det var första gången jag lade märke till den saken.
Ett dovt muller steg sakta till ett crescendo i fjärran, och snart såg jag en pelare av ljus resa sig mot himlen. Ovanpå pelaren vilade ett skepp på väg till en annan värld, men det gick inte att se. För ett ögonblick lyste pelaren upp hela landskapet med ett varmt gult sken; så var det skymning igen.
I de flesta städer brukar det heta att man ska undvika hamnkvarteren. I Port Michèle skulle det vara svårt, för hamnkvarteren är allt som finns. Någon stad i egentlig mening är det förstås inte fråga om – bara en plats där skeppen kan landa, göra vad de behöver och lyfta så fort som möjligt. Det finns en mer eller mindre bofast befolkning, men den är liten och rotlös. Ingen stannar längre än nödvändigt i Port Michèle.
Före kriget hade det varit gruvdrift man ägnat sig åt på Michèle, liksom på de flesta av de osorterade småplaneter, asteroider och stenbumlingar som bildar Lumièrebältet. Nu var det inte mycket kvar av den verksamheten. Det enda av värde som återstod härute var den kvarglömda xenotech som jag ägnat ett okänt antal månader åt att röja.
Allt det här visste jag utan att veta hur jag visste. Jag hittade i stan, men jag hade inga minnen av att ha varit här förut. Jag visste att det fanns tusen rymdhamnar likadana som Port Michèle. Jag måste ha besökt många av dem, men jag visste inte i vilket ärende. Hade jag varit matros på ett skepp, eller kanske rentav befäl? Jag mindes inga resor.
Vägen jag kom på övergick i en lång och rak gata kantad av verkstäder och småindustrier som i sin tur övergick i Port Michèles huvudgata: Boulevard des Étoiles. Här låg alla butiker som ännu höll öppet och de flesta bostadshus som ännu var bebodda. Gatan fortsatte hela vägen fram till rymdhamnen, men dit skulle jag inte. Inte än.
En mörknande skymningshimmel hängde över taken. Vinden ven obehindrat längs gatan och lekte hårdhänt med tomma aluminiumburkar, kartongbitar och plastförpackningar. Det hade mulnat, och då och då kom ett isande regnstänk som ett skott. Jag parkerade min VT46 utanför en av barerna som låg vägg i vägg längs den här sträckningen av gatan. En blå neonskylt som ännu inte tänts förkunnade att den hette Le Déserteur.

Kepler Boulevard

I en värld av flappers, gangstermän och klonade jazzmusiker är den unga tusenskönan Rosalinde inte bara festens mittpunkt – hon är festen. När hennes försvinnande hamnar på privatdeckaren Slim Jims bord visar det sig vara allt annat än ett rutinjobb. Hukande under skuggan från rymdskeppet ”L’Harmonie du monde” leder hans eftersökningar snart till Nouveau Versailles högsta maffiaskikt.

Utdrag

På vägen hem fick jag syn på en illegal väggmålning som såg nygjord ut: en stiliserad rödhårig tusensköna och texten ”Vive Gloria!” Jag undrade hur länge den skulle förbli orörd. Stadens väggar var platsen för ett ständigt gerillakrig mellan olika underjordiska fraktioner.

Gloria, det var Gloria del Rio, en flicka som umgicks i kretsarna kring Lucky Lafayette och säkert hade känt Rosalind Girard. Hon hade definitivt varit med när de hittade sibyllan.

Hur de hittade den var en märklig historia. Ett gäng tusenskönor och skuggpojkar hade festat hela natten när någon kom på idén att de skulle åka till xenoruinerna någon mil utanför Nouveau Versailles. Ingen hade börjat intressera sig för xenocivilisationens lämningar – alphamänniskorna var bestämt emot att utforska dem och les nouveaux humains hade inte kommit på tanken än. Hur som helst hade de här ungdomarna tagit sig långt ner i gångarna under ruinerna, och där hittade de något. Något som var stort som en kappsäck och verkade levande. Eller i alla fall fungerande. Ingen vet om sibyllor är levande eller ej, men alla vet ju vad de antas göra med människor – ta sig in i våra medvetanden och tala om för oss vad vi behöver. Fan tro’t. Någonting gör de i alla fall, och för de första som var med om det måste det ha varit en chock. Det var kanske tur att de var stupfulla eller påtända allihop.

Den förste som utsatte sig för sibyllan var en ung man som hette Paul Robert. Han var ingen skuggpojke utan en urspårad student som råkat i dåligt sällskap. Han påstod att sibyllan förändrade hans liv, och det gjorde den förstås också. Han blev sibyllans profet och uttolkare. Det var han som hittade på själva ordet ”sibylla” och det var han som låg bakom talesättet att den visar dig vad du behöver, inte vad du vill se. Han sa att sibyllan visade honom en framtida version av honom själv om han fortsatte leva som han gjort dittills – ett vrak utan jobb, utan hem, utan familj. Det skulle ha fått honom att vakna och inse att han förslösade sin ungdom och att han måste ta tag i sitt liv. Det lät lite för bra för att vara sant, men folk tror ju gärna på sånt som låter för bra för att vara sant, så han fick många anhängare. Han drog igång en sorts väckelserörelse som gick ut på att xenokulturen var oändligt överlägsen vår och att sibyllan är en helig relik, fast samtidigt en livsform, på något vis. Fråga inte mig hur han får ihop det.

Och så var det Gloria del Rio, då. Henne visade sibyllan något helt annat. Hon såg ett Nouveau Versailles där nouveaux humains och till och med kloner hade samma rättigheter som alphamänniskor, där rådets makt var bruten och det fanns ett parlament dit alla hade rösträtt. Hon blev intervjuad överallt och grep alla hjärtan med sin vackra dröm och sitt rättframma sätt. Hade hon varit lika framåt som Robert hade hon nog också kunnat starta en rörelse, men hon hade inget större politiskt intresse. Hon släppte alltihop och gick vidare med sitt liv. Nu höll hon sig undan från rampljuset, men hon hade redan hunnit bli en ikon. ”Vive Gloria!” var ett slagord som samlade motståndet mot rådet; man såg det klottrat på väggar, sjunget i sånger, skanderat i olagliga demonstrationer. Man kan undra vad hon tyckte om det.

Jag gick hemåt i skenet av neonskyltarna på Rue de Copernic, sneddade över den tomma marknadsplatsen och fortsatte in i den gamla stadens trånga gränder, och jag tänkte på festande ungdomar som råkade snubbla över en av historiens största upptäckter eftersom inga vetenskapsmän varit intresserade. Sedan tänkte jag på varför någon skulle vilja dölja att någon varit med om något sådant.

Det stora svarta

Kapten Valentina Cruz och besättningen på rymdskeppet Anaïs transporterar två alphamänniskor som vill fly förtrycket på planeten Nouveau Versailles, och allt ser till en början ut att vara ett enkelt uppdrag. Ett ödesdigert beslut ändrar dock resans kurs och snart står både besättningens liv och framtid på spel.

Utdrag

Det börjar bli dags att berätta vad som egentligen hände. Jag är så trött på alla som lägger huvudet på sned och frågar ”Ångrar du att du gjorde som du gjorde, Valentina?” De vet ingenting om hur det gick till, men de har alltid en åsikt. Och visst kan jag önska att saker hade gått annorlunda, efter allt som har hänt, men ångrar mig? Vem som helst kan vara efterklok. Det är svårare att vara klok när det gäller.
Jag gjorde vad jag ansåg vara rätt. Vad jag anser vara rätt. Mer än så kan ingen göra.
Det hände sig när jag var ung och visste föga om världen och dess vägar. Jag hade gjort mig ett namn som frilanspilot och var redan berömd, eller åtminstone beryktad. Jag såg inte ut som nu: jag hade kolsvart hår och båda ögonen i behåll. Det var året efter att jag köpt mitt första egna skepp, ”Anaïs”. Jag hade hjälpt en rik tusensköna från Nouveau Versailles att fly från sin gangster till pojkvän och hon hade betalat bra. Nu kunde jag kalla mig kapten och röka cigarr ombord och be alla som sa något om det dra åt helvete.
Och här hade jag nu ännu ett par från Nouveau Versailles som behövde hjälp att fly. Alphamänniskor, man och hustru, båda magra med rakade huvuden och de hemska gula nylonskjortorna som framhävde deras bleka hy så den såg alldeles grådaskig ut. So FaNo hade varit ekonomichef på ett stort byggföretag och Ra KlaRo var läkare. Allt de fått med sig rymdes i några överfulla resväskor. De satt uppflugna på en trälår i lastrummet och stirrade skräckslaget på mig. Ra höll en äkta skeppsklocka från ”L’Harmonie du monde” fastklämd under armen, en riktig relik. Med en trött suck slängde jag upp stövlarna på en trave pallar.
”Ja, vi är från Nueva Tortuga. Nej, vi är inte pirater. Det här är ett handelsskepp, och det kan hända att alla affärer vi gör inte är hundra procent lagliga men vi använder inte våld om vi kan låta bli. Och vi låter ingen gå på plankan. Så länge de sköter sig.”
De såg inte roade ut. Alphamänniskor. Ingen humor.
Jag halade upp min kromade gaständare och började leka med den, vred upp lågan till max och vred ner den igen. ”Ni gör som ni vill. Jag erbjöd mig att ta med er för att Pierre frågade och han är min vän och vi ska ändå till Alphaville. Det är inte det att vi behöver passagerare. Men jag tycker lika illa om det som pågår i Nouveau Versailles som ni. Jag har själv bott där och jag vet hur det är att bli förföljd av nouveaux hommes. De gillar inte sådana som mig bättre än sådana som er. Och skulle det bli krig …”
”Det blir inte krig”, sa Ra. ”Inte med de vapen Alphaville har. Nouveau Versailles skulle aldrig ta risken.”
”Det kan man aldrig vara säker på”, sa So. ”Och även om det inte blir krig är det för farligt att stanna. Det är bara fler och fler som blir mördade och misshandlade. Det vet du lika väl som jag.”
”Hur som helst”, fortsatte jag, ”Pierre nämnde vad ni är beredda att betala. Det räcker. Det räcker mer än väl.” Jag berättade inte att Pierre hade tjatat i två dagar innan jag gått med på att ta dem. Det hade inget med priset att göra och inget med So och Ra personligen. Jag ville inte bli indragen i konflikten mellan Nouveau Versailles och Alphaville. Men till slut hade jag gett med mig. Jag var inte helt hjärtlös.
”Tack, madame Cruz.”
”Kapten Cruz.” Jag tog fram en cigarr ur bröstfickan och tände den omsorgsfullt. De stirrade skräckslaget igen.”

Läs mer i boken Enkel biljett till nattens ände

Köp boken på Adlibris: Häftad utgåva eller e-bok

Köp boken på SF-bokhandeln: Häftad utgåva

Köp boken på Bokus: Häftad utgåva eller e-bok

Utgivningsdatum: 2015-12-15
E-bok: 9789187671739
Häftad utgåva: 9789187671722

Johan Fricks Enkel biljett till nattens ände (bokomslag)

Vad händer egentligen på bokmässan? – läs de rafflande hemligheterna i våra gratis sms-noveller!

En thriller, en spökhistoria, ett dråpligt avslöjande och en sexnovell, alla med en sak gemensamt: De levereras till läsarens mobil i form av sms – alldeles gratis!

smsomslagVar tid skapar sitt berättande. Därför vill vi testa den direktlevererade mikroföljetongen – ett perfekt alternativ för den stressade 2000-tals människan som vill läsa, men inte alltid hinner. Att verkligheten och fiktionen stundtals glider samman, är en risk läsaren får ta i det här fallet.

Det är författarna Anders Fager, Madeleine Bäck och Jenny Lundin som har skrivit de fyra sms-följetongerna som alla utspelar sig på och kring årets bokmässa i Göteborg. Genom att sms:a vald följetongs speciella ämnesord till telefonnummer 076-686 19 06 levereras följetongens 11-14 delar via sms direkt till mobilen under mässan. De enskilda delarna är aldrig längre än 155 tecken – det går alltså utmärkt att läsa dem i toakön eller på väg till ett framträdande om man själv befinner sig på mässan. Alla novellerna är dessutom gratis.

Vill du läsa novellerna? 

ANDERS FAGER: BONNIERS HEMLIGHET – sms:a HEMLIG till telefonnummer 076-686 19 06

Göteborg, svenska mässan, Bonniermontern fredag klockan 15.34
Tumult uppstår när en man försöker slita skjortan av en signerande författare. Enligt mannen vill han: ”visa att författaren är fejk.”

 

MADELEINE BÄCK: GOTHIA GIGOLO – sms:a GIGOLO till telefonnummer 076-686 19 06

Göteborg, Gothia Towers, fredag klockan 17.22:
En man anklagas för inbrott sedan han besökt misstänkt många hotellrum i rad. Enligt mannen har inget olagligt skett, han uppfyller bara folks drömmar.

 

MADELEINE BÄCK: MONTERMONSTER – sms:a MONSTER till telefonnummer 076-686 19 06

Göteborg, Svenska mässan, toaletterna lördag klockan 12.51
En kvinna tas om hand sedan hon apatiskt stirrande stått på samma fläck i två timmar. Enligt källor började hon bete sig underligt efter ett besök i bokförlaget Vertigos monter.

 

JENNY LUNDIN: DET SISTA MINGLET – sms:a MINGEL till telefonnummer 076-686 19 06

Göteborg, Park hotell, lördag klockan 23.17
Hotellbaren spärras av sedan en av landets mest uppburna författare faller död till golvet. Misstanke om brott finns.

Du kan endast läsa en novell åt gången, men så fort du läst färdigt en novell kan du beställa nästa. Novellerna går att beställa 21/9-27/9. Självklart lämnar vi inte ut ditt telefonnummer till tredje part.

Krigets realiteter – ny roman av freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell

AffelandomslagthemsidanDen 10 september släpper vi Wilhelm Agrells starka skildring av en svensk soldats upplevelse av kriget i Afghanistan. E-boken kompletteras med foton från platserna som beskrivs. Närmare kriget än såhär är det svårt att komma.

När vi var i Afghanistan sa man hela tiden att vi var där för att göra skillnad. Jag vet inte om vi gjorde det. När jag tänker på det nu tror jag att det snarare var Affeland som gjorde skillnad med oss, utan att vi märkte det medan det hände.”

Vad driver en vanlig svensk kille att åka iväg som soldat till en krigshärd? Och vad händer egentligen med ett psyke i skarpt läge – när beslutet om att döda andra människor måste fattas helt utan eftertanke? Affeland är Wilhelm Agrells berättelse om den svenske soldaten Marcus och hur hans liv förändras av vistelsen i Afghanistan.

Agrell 1Wilhelm Agrell är författare, freds- och konfliktforskare, FN-veteran samt Sveriges första professor i underrättelseanalys med stor kännedom om kriget i Afghanistan och andra svenska internationella insatser. Affeland bygger bland annat på författarens egna samtal med soldater som varit på plats i Afghanistan.

 

Om boken: Den nyutbildade svenska soldaten Marcus förväntar sig det stora äventyret när han får chansen att åka till Afghanistan för att ansluta sig till den svenska styrkan på plats. Under den rutinerade mentorn Djungel-Jims beskydd får han skåda kriget på nära håll. Men kriget är svårbegripligt och våldet oförutsägbart och ingenting blir som han föreställt sig.

Vill du recensera boken? Mejla oss på info@mixforlag.se

 

Scrapbookthemsidan

 

Sommaren är kort – njut av fyra nya noveller!

Uttråkad på landet? Johan Fricks rymdnoir Det stora svarta får dig att ana okända världar såväl bland stjärnorna som i grannens lagård.
På en filt vid havet? Se barbarerna angöra stranden och låt de kalla kårarna svalka dig i Henrik Larssons
Malik Han.
Kvar i stan, för fattig för att resa bort? Maria Sandels noveller När en unge skulle ur boet och Ur malströmmens virvlar kommer att få dig att känna dig välsignat rik i jämförelse.
På charterresa? Julia Svanbergs Schackspelarens hus får dig att se baksidan av resekatalogernas glättiga bilder.

 Kan du inte välja? Lugn, du hinner läsa allihop.

Frick2Uppslukande rymdäventyr i Johan Fricks fascinerande sf-noir-universum. Kapten Valentina Cruz och hennes trogna besättning ombord på rymdskeppet Anaïs transporterar två alphamänniskor som vill fly förtrycket på planeten Nouveau Versailles, och allt ser till en början ut att vara ett enkelt uppdrag för Nueva Tortugas ökända piratdrottning. Ett ödesdigert beslut ändrar dock resans kurs och snart står både besättningens liv och framtid på spel.

Lästid 57 min

#sciencefiction

 

Larsson_Malik Han_9789187671692Byarna brinner längs Byroniens kust och lemlästade lik kantar vägarna, ingen undkommer de blodtörstiga bashirernas härjningar. Renia Alim och hennes medhjälpare Qar rider ut för att köpslå med den fruktade hövdingen Malik Han, och om allt går som planerat kan Byroniens folk äntligen bli av med de plundrande bashirerna. Men allt är inte vad det ser ut att vara, och mötet med Malik Han får konsekvenser som Renia aldrig kunnat ana.

Lästid 21 min

#fantasy

 

9789187671654.tif.I en liten enrummare ligger sex små barn och sover fridfullt, ovetandes om framtiden. En mor och en far ser ner på sina små. Ett av barnen måste lämna dem, men vem skulle de välja?
I en annan del av Stockholm sitter Emma och sliter med sin sömnad. Hon fryser och är hungrig, men det får lov att vänta. In kommer så barndomsvännen Ida, utmärglad och i förtvivlat behov av tröst och stöd.

När en unge skulle ur boet samt Bland malströmmens hvirflar ingår båda i Maria Sandels novellsamling Vid svältgränsen (1908) som är författarinnans debutbok. Novellerna berör de fattiga arbetarnas svåra tillvaro och ständiga kamp i vardagen, förhållanden som den döva författarinnan, som själv levt i fattigdom under hela sitt liv, kände väl till. Med sitt inifrånperspektiv skildrar hon flera olika levnadsöden bland proletariatet i Stockholm under tidigt 1900-tal och ger läsaren en unik inblick i en värld präglad av svält, slit och svåra beslut, en levande bild av en för många främmande realitet. Kvinnorna ställs ofta i fokus i Sandels författarskap och hon backar inte för att ta sig an svåra och känsliga ämnen så som abort, frågor som var lika aktuella då som nu.

Lästid 18 min

#klassiker

O_Svanberg_Schackspelarens hus

Två kvinnor möts på en trasig paradisö. Det har gått tio år sedan de sågs sist, och Veronica som är bosatt på ön har mycket att berätta. Om mangroven som försvann, om stormarna som slet sönder semesterparadiset, och om Marco som blev kvar.
Drabbande och outsägligt sorgligt om utsatthet, hänsynslöshet och längtan.

Lästid 20 min

#exil

 

 

Fredagsintervju: Anna Lindberg

_MG_9152”Anna Lindberg fångar allt exakt, igenkänningen är total, men hennes sätt att berätta ger vardagen en ny märklig lyster.” Så skrev Dagens Nyheter när Anna Lindbergs debutroman Något måste hända nu släpptes på MIX 2012. Boken blev även nominerad till slangbellan – priset för årets bästa barn- och ungdomsbok. Att läsa den är plågsamt och ljuvligt på samma gång – igenkänning som gör ont, men skriven med ett språk som glittrar och blänker. Den inbundna boken går inte längre att köpa, men nu ger vi ut den som häftad pod och förser dessutom både pod och e-bok med nytt, fint omslag. För en sak är vi säkra på: fler förtjänar att läsa den här boken!

Något måste hända nu skildrar du på ett extremt tonsäkert och inkännande sätt ungdomar i en svensk småstad, vad inspirerade dig att skriva just deras berättelse?
Jag ville berätta historien på deras villkor, eftersom deras röster ekade i mitt huvud: Ulrik, Kim och Isabelle. En raspig, en slät och en len. Jag ville åt texturen, den märkliga treklangen. Jag ville höra mer och jag ville att de skulle få tala till punkt. Så jag skrev en roman.

Något måste hända nu är också en uppväxtskildring, vad kännetecknar en riktigt bra något måste hända.indduppväxtskildring för dig och har du några egna litterära favoriter av det slaget?
Jag läste nyligen ”Celestine” av Olga Ravn. Den gjorde något nytt med genren, vägrade inordna sig, bredde ut sig. Barndomen beskrivs som ”en mycket lång, otroligt befolkad ensamhet”. Den är hämningslös och samtidigt hårt hållen. Det tror jag är kännetecknande för alla bra texter, att formen håller. Även en annan av mina uppväxtfavoriter, ”Gattet” av Åsa Nelvin, stämmer in på den beskrivningen. Den är vild och tuktad på samma gång.

Du är även verksam som översättare och har bland annat översatt Emine Sevgi Özdamars Sällsamma stjärnor stirrar mot jorden och Monika Rincks till omfamningens frånvaro (i samarbete med Cecilia Hansson). Upplever du att ditt arbete som översättare har beröringspunkter med ditt författarskap och i sådana fall på vilket sätt?
Som översättare kommer man väldigt nära en annan människas röst. Det är ett intimt arbete som kräver mycket av ens eget uttryck, samtidigt som man måste vara trogen originalet. Därför har jag valt att översätta texter som jag har velat lyssna på under en längre tid. Det finns nog beröringspunkter med mitt eget skrivande, just i tilltalet och estetiken. Jag tror att det finns en gemensam klarhet och kroppslighet. När jag arbetade med Sällsamma stjärnor stirrar mot jorden kändes det som att Özdamars tonläge vibrerade i min egen kropp och påverkade mina ordval, även utanför översättningsarbetet.

Skriver du något nytt i nuläget som du vill berätta om?
Just nu skriver jag noveller, men jag har också ett projekt som kretsar kring Gala Dalì, de manliga surrealisternas musa och hatobjekt. Det beskriver en resa mot platsen där Gala och Salvador Dalì bodde. Jag är intresserad av kvinnliga överlevnadsstrategier; metoder för att kortsluta objektifiering, att motarbeta världens ytlighet genom att själv vara enbart yta, ge klichén mening genom att ignorera att den är sönderanvänd.

 Till sist, vad läser du själv just nu?
Senast läste jag om För Kvalia, en diktsamling av Hanna Riisager som kommer ut på Dockhaveri, ett feministiskt förlag som jag har varit med och grundat. I För Kvalia ställs den subjektiva varseblivningen i kontrast till en utifrånblick på det egna jaget: bilden av jungfrun, gudinnan, flickan, dockan, modern.

 

Fredagsenkäten: Vilken litterär gestalt skulle du vilja hänga med på semestern?

Eftersom vi börjar få semesterkänning här på MIX-redaktionen körde vi varvet runt med denna den viktigaste av alla frågor:

1238985_10151879694721796_1294839961_nJessica Kolterjahn, redaktör på MIX
Bridget Jones. Det känns som det skulle bli en oförglömlig och väldigt rolig semester. Jag tänker att vi ska dricka en hel del vin, resa någonstans (helst utan att hamna i fängelse) och skratta mycket, mycket.

 

 

Stephanie Tärnqvist, PR-ansvarig på MIXIMG_6335
Lätt Robin Hood. Vi drar på campingsemester, han har ju redan ett läger i skogen så det är perfekt. Trädkojor och korvgrillning i en engelsk skog, den ultimata semestern.

 

 

10476401_10152498641672037_3832678399843033798_n

Jonathan Engvall, kontraktsansvarig på MIX
Bamse. Han verkar vara en schyst kille.

 

 

 

Anna Torsteinsrud, administrationsansvarig på MIX11215083_10153299749999763_811203007063292884_n
Jag skulle vilja tillbringa min semester med George från Fem-böckerna.  Eller egentligen med hela Fem-gänget.
Tänk att få att ha sommarlov igen, och tillbringa det på Georges ö tillsammans med resten av fem-gänget, mysterier, fängelsehålor och den där känslan av att sommarlovet aldrig ska ta slut.

 

ilse_bildIlse Berglin, formgivare på MIX
Fåret och ekorren i Eva Lindströms Jag rymmer. Ekorren fixar allt och fåret har en skön stil och gillar att bara gå runt och vara. Det blir nog en skön semester. Jag kanske får en fin mössa av ekorren också.

 

 

Cecilia Ahrfeldt, praktikant på MIXimage1
Stephen Kings Carrie. Hon förtjänar en bra semester. Vi skulle kunna göra roliga saker tillsammans – så länge hon inte blir arg på mig. Vi skulle ha en riktig BFF-semester.

 

 

10368214_10152752633182169_8719524823016606823_nTitti Persson, förläggare på MIX
Holden Caulfield i Räddaren i nöden. Jag skulle förstås resa tillbaka i tiden till 1950-talet också, och sedan skulle jag och Holden tillbringa några magiska dygn på New Yorks gator. Jag tror att vi skulle ha ungefär samma humor.

 

 

Victoria Widmark, e-boksproducent på MIX1526445_10153066855723980_4325509490793820092_n
Jag skulle vilja ha en heldag med Robin Hood. Han skulle få lära mig att klyva pilar. Sedan skulle jag festa natten lång med Broder Tuck och gänget.

Fyra minuter hyllas och skräms

Recensionerna av Johan Rings debutroman Fyra minuter strömmar in! Klicka på länkarna i bloggnamnen för att läsa hela recensionen.

”Det här är bra, riktigt bra! […] Ring lyckas med att göra det otroliga trovärdigt genom sina miljöskildringar och sina karaktärer.” Med näsan i en bok

”Två dagar tog det att läsa ut Johan Rings debutroman. För en vanligtvis rätt långsam läsare är det rekordfart. Det säger också lite om boken. Jag gillar egentligen inte uttrycket ”bladvändare”, det känns så lätt att ta till, men det passar verkligen in här. Det var enormt svårt att lägga ifrån sig boken.” Farbror Atlas

”Helt plötsligt inser jag också att vardagligheter som tankspriddhet kan vara något obehagligt…”   I Elinas hylla

”Fyra minuter bjuder också på en enorm spänning, en sådan där som gör att man bara vill fortsätta läsa, utan den minsta hänsyn till eventuell tidsplanering.” Bokhyllan

”Jag älskar ju skräckböcker, men det är alltid svårt att hitta bra skräckböcker tycker jag. Och ännu svårare att hitta svenska skräckboksförfattare. Några favoriter har jag ju, och nu fick jag faktiskt en ny favorit också.” Bims blogg

”Jag blir alltid ohemult glad när jag hittar nya svenska skräckfynd och Johans skräck gör mig just ohemult glad.” (inte så) Anonyma Biblioholister

Fredagsintervjun: Johan Ring

140331-079-bonnier JOHAN RING

Johan Ring har redan vunnit svenska skräckälskares hjärtan med sina noveller, och 2014 kom även hyllade kortromanen Den mörka fläcken som var en del av MIX digitala satsning Efter stormen. Nu är Johan aktuell igen med Fyra minuter, en skräckroman med kusligt aktuella förtecken.

I Fyra minuter rämnar vardagen plötsligt och in strömmar onämnbara fasor, är vardagen viktig som utgångspunkt för skräckberättelsen och i sådana fall varför?
För mig är det väldigt viktigt att etablera en känsla av, om inte vardag, så åtminstone realism när det gäller skräckberättelser. Jag tror att det rentav är nödvändigt om man ska få läsaren med sig när de mer overkliga inslagen i berättelsen kommer. Om man som författare lyckas bra med den där ”vardagsskildringen” så blir det lättare för läsaren att identifiera sig med karaktärerna – vilket i sin tur gör att hen blir än mer skrämd när monstren kommer hasande.

Fyra minuter utspelar sig i den fiktiva småländska byn Dunvik. Var hittade du inspiration till småstadsskildringen, har Dunvik en verklig förlaga?
Dunvik är en kombination av flera verkliga platser omkring den del av Småland där jag växte upp. Rent geografiskt finns det en verklig förlaga, men det är mer av ett sommarstugeområde än ett samhälle. En kompis familj hade sommarstuga där och jag brukade vara där på somrarna. Otroligt vackert, med de mörka skogarna i ryggen och det gnistrande havet och Öland framför sig.
En annan likhet med verkligheten är att jag har samma sorts hatkärleksrelation till mina gamla hemtrakter som Veronica har i romanen. Jag har inte bott i Småland sedan 1999, ändå är det väldigt närvarande i mina tankar. Jag kommer ifrån avfolkningstrakter och brottas med att å ena sidan känna skuld över att ha bidragit till den avfolkningen, och å andra sidan känna att det var oundvikligt eftersom världen kan vara så oerhört liten där uppe. 

Det som drabbar Dunviks invånare efter flygolyckan kan göra även en luttrad skräckentusiast mörkrädd, hade du några särskilda inspirationskällor som du vill dela med dig av?

Det är ju alltid knepigt att prata om inspirationskällor, eftersom man inspireras av så löjligt mycket. Allt, egentligen. Men jag har alltid älskat exempelvis H.P Lovecrafts sätt att göra skräcken ”vag” och utan typiska förklaringsmodeller. När jag tänker efter har jag aldrig skrivit en berättelse om ”klassiska monster” såsom vampyrer, varulvar, zombies eller liknande. Det finns i och för sig element från alla dem i Fyra Minuter, men jag gillar att skriva skräck som inte är lika hårt mallad som exempelvis vampyr- eller varulvsberättelser.

Otäcka verklighetsbaserade historier med mystiska eller paranormala förtecken är ju onekligen fascinerande, i Fyra minuter talar en av bokens huvudpersoner till exempel om en händelse där fem militärplan ska ha försvunnit spårlöst med besättning och allt. Hur ser din relation till den typen av berättelser ut? Har du någon ”favorit”?
Jag har alltid lockats av teorierna om att det finns ett oändligt antal universum, att vårt universum bara är som ett enda sandkorn i en oöverskådlig öken av andra. Det är en inte helt ovanlig teori, så sent som härom veckan sände SVT ett nyhetsinslag om den, och det är dessutom en teori som lämpar sig väldigt väl för att berätta fantasieggande historier. Den knyter egentligen an till Lovecrafts ”kosmiska skräck”, fasan i att ställas inför att det som vi betraktar som världsalltet i själva verket bara är en liten dammtuss i den ogripbart stora helheten. Jag tycker att det är häftigt.

Du skriver själv riktigt ruskiga berättelser, men finns det något litterärt verk som har skrämt dig och i sådana fall vilket? Och varför?
Det finns massor av litterära verk som har skrämt mig, jag är en mycket lättskrämd typ! Anders Fagers novellsamling Samlade Svenska Kulter är ett exempel på en bok som skrämde mig rejält. Det är den här känslan av att vår verklighet bara skyddas av en tunn fernissa, och bakom den väntar mörker, monster, fasor. Fager är så grym på att skildra den. Jag har själv berört den sortens teman – inte minst i Fyra Minuter. Men det litterära verk som skrämt mig allra mest, är Stephen Kings novell ”The Jaunt” (”Den Långa Resan” på svenska, ingår i novellsamlingen Den Förskräckliga Apan). Den innehåller inga monster, knappt en droppe blod, istället presenterar den ett ganska enkelt scenario som tog andan ur mig första gången jag läste det. Novellens sista sida skrämde mig så att jag inte kunde sluta tänka på det på flera dagar. Kan jag någonsin uppnå den effekten i någonting jag skriver, så kommer jag att vara mycket nöjd.

Blodisande skräck av sveriges svar på Stephen King!

9789186845179_200_fyra-minuter_e-bok

Den 29 april släpps skräckförfattaren Johan Rings efterlängtade debutroman Fyra minuter. Den kusligt aktuella utgångspunkten är ett passagerarplan som kraschar. Men det är bara början på mardrömmen …

 

Om boken Ett passagerarplan på väg från Salzburg till Arlanda försvinner plötsligt från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det på en potatisåker i den sömniga orten Dunvik i Småland. Alla människor ombord på planet dör i kraschen.  Den lilla byn skakas av händelsen och de boende samlas kring vraket. Men det är inte själva kraschen som lockar, det är något annat. Det är som om planet kallar på dem och snart börjar människor förändras på skrämmande sätt.
Något ombord på planet har överlevt. Något som är långt ifrån mänskligt.

Johan Ring

Liksom Stephen King bemästrar Johan Ring konsten att kombinera blodisande skräck med stor igenkänning, helgjutna karaktärer och ett vardagsliv i fritt fall i sina texter. På MIX förlag har Johan tidigare kommit ut med skräcknovellerna Stugan , Saken som åt Danny Smith , Lång väg hem och Kärlen. Han var också en av författarna i MIX dystopiska Efter stormen-projekt med den hyllade kortromanen Den mörka fläcken. Han är för närvarande en av bokbloggarna på debutantbloggen.se

Läs mer om Johan på hans egen hemsida.

 ”Jag älskar att grotta ner mig i en författares bibliografi när jag väl är något stort på spåren. Vad beträffar Johan Ring så finns det nämligen mycket att se fram emot. […]Efter att jag under den senaste tiden satt tänderna i några av Rings noveller har hans boksläpp seglat upp i topp vad gäller de böcker jag ser fram emot allra mest i år.”

Bokbloggaren Farbror Atlas om Johan Ring

Kolla gärna in boktrailern här: