Kategoriarkiv: Uncategorized

Alla får komma – och inte bara en gång!

MIX förlag har under ett par års tid gett ut några av Sveriges hetaste erotiska noveller, skrivna av nyskapande och feministiska författare. Nu har vi samlat de bästa i antologierna Våt! och Schh …

9789187671623
Schh ... är samlingen för dig som vill vara ifred med din lust. Tio ångande heta erotiska berättelser om sexuell extas – och den njutningsfyllda vägen dit.

 

 

 

 

 

9789187671609Våt! är samlingen för dig som inte skäms för din kåthet. Tio sexnoveller som får kuken att styvna och fittan att fuktas. Alla får komma – och inte bara en gång! Oväntade, upphetsande och välskrivna noveller om trekanter, oralsex, onani i hissar och framför speglar, fetischer, franska sexklubbar. Heterosex, homosex och njutningsfullt egensex.

Får den här texten dig att rodna? Då rekommenderar vi istället Schh … – tio heta berättelser för dig som längtar. Nästan samma innehåll, diskretare förpackning.

 

 

Novellerna har tidigare getts ut som enskilda e-singlar. Samlingen finns dels som e-bok, dels som tryckt mjukband.

Kolla in boktrailern också:

 

Fredagsintervju: Lina Forss

Lina Forss skriver välskriven erotik utan de gamla vanliga unkna könsrollerna. Nu är hon aktuell med en ny erotisk novell på MIX, om den stökiga punkbruden Maja och den uttråkade karriärskvinnan Stella som möts på Facebook – ett möte som slutar i maktspel och ångande hett sex i ett hamam.

forss, fredagsintervju
Berätta lite mer om din senaste novell Gyllene snittet!
Jag gillar att den är lesbisk, men det är ju inte själva grejen. Två uttråkade människor med supersmarta snabba hjärnor träffas och har suveränt sex. Kön och genus är oviktigt. Jag skriver ALLTID in ett HBTQI-perspektiv i mina texter, med en självklar automatik. För det är jag jättestolt, utan att ens vara HBTQI. Eller som min trettonåriga dotter sa:

– Varför behöver man ens komma ut som nåt? Är man inte det man är?

Du har skrivit romaner för vuxna, en serie för unga vuxna och nu två erotiska noveller hos MIX förlag, hur kom det sig att du började skriva inom den genren?
Jag vill alltid testa nya saker och hade en historia för vacker att inte berätta i mina byrålådor. Den råkade vara häftigt erotiskt. Jag är inte blyg. Jag förstår mig ganska dåligt på gränser, andra än sådana som är till för att skydda människor från krig, våld, hot, osämja och skada. Och barn från ont.

Vad är ditt förhållande till erotisk litteratur?
Eftersom jag ganska tidigt hade läst ut alla Kitty-böcker och B. Wahlströms hästböcker, återstod Sagan om ringen och mammas bokhylla. Varvade som 13-åring sjuttiotalsfeminism med det nya snaskiga åttiotalets tantsnuskdrottning Jackie Collins. Men jag blev alltid galet frustrerad! Hon byggde upp till en häftig spänning och så hände det vanliga, folk låg och så var det färdigt. Så jävla tråkigt. Det måste kännas att skriva erotik, precis som när man skriver annan litteratur – för hur ska annars läsarna kunna tro på det?

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Ja, en tungt researchad roman om nazism och fascism, en heterosexuell veckotidningsnovell med lyckligt slut och en hemlig serie.

Fredagsintervju med Erik Haking

Erik HakingErik Haking är vinnaren i MIX förlags och Adlibris Mondos novelltävling

 

Det blev Erik Haking, 29 år från Lund, som slutligen stod som vinnare i MIX förlags och Adlibris Mondos tävling om bästa novell inom ramen för vårt Efter stormen-projekt. Förutom vinsten i form av 10 000:- och en Letto kommer hans novell Skuggvärlden att publiceras som enskild digital novell, samt ingå i Efter stormen-samlingen. Eriks novell om vad som händer med några av de människor som evakueras efter kärnkraftsolyckan i Oskarsham tog oss i juryn med storm och fortsatte att överraska ända till slutet.

Juryns motivering lyder:
Med  Skuggvärlden har Erik Haking på ett originellt, trovärdigt och ytterst obehagligt sätt tagit Efter stormen-historien till nästa nivå. Fantasieggande och konsekvent blandas vetenskapligt tänk med dystopiska stämningar och fantastikens skräckelement. Människans psykiska och fysiska utsatthet i en sargad värld har sällan känts så påtaglig.

Vad var den största utmaningen med att skriva en novell utifrån en händelse som någon annan skapat?
Researchen. Jag har skrivit en novell som tar sin utgångspunkt i en kärnkraftsolycka i Oskarshamn utan att kunna (a) något om kärnkraft eller dess effekter (b) något om Oskarshamn eller (c) uttrycka mig kortfattat. Samtidigt var det också det roligaste, att utgå från någon form av tydliga premisser. Att ”skriva fritt om nånting vad som helst” är alltid mycket svårare.

 Din novell bär tydliga dystopiska drag – vad har du själv för förhållande till dystopier?
Att de är behagliga att fly in i mer än att de skulle fungera som varnande exempel. Tanken ”det kunde trots allt ha varit värre” konkretiseras, vilket kan behövas ibland för att orka med verkligheten.

Vilka fem saker skulle du själv ta med dig vid en evakuering liknande den som skildras?
Säkert i längden helt värdelösa saker. Förströelse, typ en trave böcker, som fort tar slut. Så sitter man där och försöker göra upp eld med pinnar och dukar snart under för trikinerna medan mer kvicktänkta personer snidar redskap med sina schweiziska arméknivar och bläddrar i ovärderliga familjealbum.

Skriver du på något mer nu?
Jag skrev en bok under två år på Författarskolan i Lund som blev klar i somras och har varit inne och vänt på några förlag. Den handlar om en nattarbetare på en bensinmack, dennes bittra liv och tillkortakommanden. Den borde få bli utgiven, allt annat vore en stor litterär skandal. Annars driver jag bloggen Den ömhet du är värd (http://denomhet.blogspot.se/) samt har en del halvfärdiga projekt som jag också söker kanaler till att få ut på något sätt. Jag är skamlöst öppen för erbjudanden.

Recensioner av Demonologi för nybörjare

”I sin fjärde roman smälter Caroline L Jensen samman Neil Gaiman med Michail Bulgakov och gjuter smältan i Dantes form när Isak, Rufus och Beatrice beger sig på en resa genom helvetets kretsar för att rädda livet på Satan (!) och därmed världen och hela mänskligheten.”
Ralph Bretzer, Skånska Dagbladet 2014-11-06

”En fantasifull åktur som blandar fullständigt galna övernaturligheter med alldagliga vardagshändelser på bästa sätt. Här vimlar det av minnesvärda ögonblick jag lär bära med mig länge och detta är utan tvekan ett verk som jag tror kommer tilltala många. ‘Demonologi för nybörjare’ är därför ett klockrent tillskott i en fantastikbokhylla av rang. Och alla andra bokhyllor också för den delen.”
Farbror Atlas

”Sällan jag läser svenskskriven litteratur som jag kan ge absoluta toppbetyget som den här.”
Carola Strömstedts blogg

”Det här är en fantastisk bok. Den är unik och välskriven. Karaktärerna är levande och handlingen är originell.”
Bokhuset

”Det är så bra! Det är lite som att läsa ett avsnitt av Supernatural på vissa sätt, jag älskar den serien. Och jag älskar den här boken!”
Vargnatts bokhylla

”Boken är både rolig, blodig, mycket fantasifull, och även lite gripande ibland. Och jag kan absolut rekommendera boken.”
Bims Blogg

Tävling: Knäpp Kringlans omslagsbild

Kringlan[1]Tävla och vinn Kringlans exklusiva kontors-kit! Ditt foto kan bli omslagsbilden till radio- och teveprofilen Kringlan Svenssons humornovell Den nya arbetsplatsen. Fotot är din tolkning av handlingen i Kringlans novell:

Beväpnad med ett halvt kilo småkakor och ett lager festliga skämt kliver Kristian in på sin nya arbetsplats, redo för en nystart. Från och med nu ska han bli kollegan som alltid får följa med ut på lunch, ett efterlängtat sällskap på varje AW. Men en oskyldig namnförväxling utlöser en lavin av pinsamma missförstånd och snart är han kontorets paria. Det som ska bli en mysig vinkväll för honom och favoritkollegan Emma övergår till att bli en misslyckad hemmafest för hela kontoret, den grandiosa glasstårta som han ska överraska kollegan med på födelsedagen blir alltför snabbt till en smältande katastrof.

Tänk att en novell om en stackars mans sociala misslyckanden på ett helt vanligt kontor kan vara så plågsam och så vansinnigt underhållande på samma gång!

FACEBOOKTÄVLINGEN PÅGÅR 20 MAJ-2 JUNI! KRINGLANS NOVELL FINNS ATT KÖPA 17 JUNI!

Nedan kan du läsa ett utdrag ur novellen samt tävlingsregler.

Utdrag från Kringlan Svenssons novell Den nya arbetsplatsen

”Nu ska vi se”, sa jag och släppte greppet om skylten.
Limmet hade torkat, den satt fast.
”Stör ej – Geni i arbete”, läste en kvinna. Hon flinade till och ett par av de anställda nickade instämmande. Sen skingrades gruppen och lämnade mig ensam med Emma och Gabriel Henning som hade dykt upp från ingenstans.
”Jag tänkte att jag behövde en skylt så länge”, förklarade jag för Emma och knackade med knogen mot plasten.
”Den är jättebra”, sa Emma. ”Jag tror att min bror hade en sån när vi var små. På dörren till sitt rum.”
”Jag hade också en sån”, sa jag. ”Kom att tänka på det när vi pratade om skyltar.”
”Den är verkligen kul”, sa Gabriel Henning. Han tog ett steg närmare dörren och ställde sig så att hans nästipp nästan strök mot bokstäverna i plasten. ”Synd bara att det har blivit fel.”
”Fel?”
”Inget allvarligt, men jag är rätt säker på att det ska vara Geni i arbete – Stör ej.”
Jag tittade på honom. Försökte utröna om han drev med mig.
”Det är ju exakt vad det står!”
”Nej, det står Stör ej – Geni i arbete.”
”Geni i arbete – Stör ej, Stör ej – Geni i arbete … Det är ju samma sak!”
”Det betyder samma sak, ja. Men på originalskyltarna står det Geni i arbete – Stör ej. Det här måste vara en kopia av något slag.”
”Vad snackar du om? Originalskyltarna?”
”Jag menar bara att det egentligen ska vara tvärt om.”
I periferin såg jag hur Emma flyttade tyngden från höger till vänster ben och beslutade mig för att göra processen kort.
”Dessvärre tror jag att du har fel!” Jag sög saliven från mina framtänder.
”Vad menar du?”
”Det här är väl inget att bråka om”, försökte Emma och jag insåg att jag hade höjt rösten.
”Vi bråkar inte”, sa jag med avundsvärt lugn. ”Det är bara det att jag råkar veta att det är exakt så här det ska stå. Stör ej – Geni i arbete. Det är originalet.”
”Det kan väl egentligen kvitta”, sa Gabriel Henning. Det hade hänt något med hans röst, lite av det självsäkra hade skavts av. Han var decimetern kortare än jag och när jag tog ett steg närmare såg jag till att vinkla ner huvudet nästan nittio grader.
”Jag hade bestämt för mig”, mumlade han, men slutade när jag slog ut med armarna så att fingertopparna så när skrapade i väggarna i den trånga korridoren.
”Då gör vi så här”, sa jag och pauserade. ”Vi googlar på det, så vet vi snart vem som har rätt och vem som har fel.”
”Jag måste gå nu”, sa Emma.
”Vänta lite”, sa jag och fick fram min telefon. Jag skrev in ”Geni i arbete – stör ej”, väntade medan den lilla processorn i mobilen arbetade. ”3 400 träffar på Gabriel Hennings förslag. Då testar vi ’Stör ej – geni i arbete’ … Hm,  intressant! 11 980 träffar. Det måste betyda att jag hade rätt och Gabriel Henning fel. Eller hur? Visst finns det inget annat sätt att tolka resultatet på?”
Jag tittade på Emma som skruvade på sig. Därefter på Gabriel Henning som hade bleknat.
”Jag antar att du hade rätt”, sa han.
”Du antar? Jag hade rätt. Det är ju inget snack om saken!”
”Nu räcker det!” sa Emma och tittade på mig. ”Det här är ju en löjlig sak att diskutera.”
”Det var han som började.”
”Du måste acceptera att folk kan ha andra åsikter än du.”
”Åsikter ja, men det här är ingen åsiktsfråga – det är en faktafråga!”
Gabriel Henning hade plötsligt fått tillbaks lite av ansiktsfärgen.
”Okej”, sa han. ”Då erkänner jag att du hade rätt i den här oerhört viktiga faktafrågan.”
Emma fnissade till och därefter lämnade de mig.

Reglerna är följande:

  • Fotot ska vara minst 300 dpi och minsta minimumbredd ska vara 1400 px.
  • Format – helst jpg
  • Färger: RGB
  • Bilden ska kunna användas i sin helhet eller delvis (dvs vi ska ha rätten att manipulera bilden i efterhand)
  • Du måste äga rätten till din bild
  • Bidraget ska vara inskickat senast 2:a juni
  • Förstapriset är Kringlans exklusiva kontors-kit samt valfri e-bok ur MIX förlags utgivning.
  • Fem tröstpriser i form av valfri novell ur MIX förlags novellsläpp 17 juni.
  • Juryn består av er läsare. Det bidrag som får flest gillningar under två veckor vinner ära och berömmelse.
  •  Ladda upp ditt tävlinsgbidrag på vår facebooksida

MIX förlag förbehåller sig rätten att ta bort stötande bidrag enligt våra riktlinjer.

TA MIG GENAST TILLBAKA TILL TÄVLINGEN!

Gratis läsning av hela novellen ”Smekmånad”

Omslag Malva B. Smekmånad

Gilla MIX på Facebook och läs hela Malva B.s erotiska novell Smekmånad direkt på den här sidan helt gratis!

Om du gillar MIX får du bland annat: Mer gratis läsning, tips om gratis appar, exklusiva författarintervjuer, tävlingschanser, snabba nyheter om digital litteratur och roliga projekt.
MIX förlag är ett heldigitalt förlag för vuxna läsare. Vi publicerar noveller, kortromaner och romaner av svenska författare inom en rad olika genrer.

[pwal id=”52883909″ description=”Malvabryt”][/pwal]

Smekmånad

”You guys are amazing”, säger José när han blank av svett och med ståkuk tar sig de få metrarna mellan min och Jonathans dubbelsäng till badrummet.
Han kliar sig på pungen och frågar om han kan få låna en tandborste. José är en lätt överviktig trettiotreåring från Madrid som börjar bli tunnhårig. Vi lärde känna honom på en charterresa till Ibiza förra året, då han invigde oss i trekantens mysterier.
”Ska du också till Ericsson?” undrar Jonathan när vi tre avrundat frukosten och börjar bli klara inför veckans första arbetsdag. ”Du kan åka med Julia och mig i så fall.”
Jonathans och min lilla lya i Gamla Stan ligger verkligen inte optimalt när man arbetar i Kista. Men vi är ännu inte beredda att ge upp innerstaden för förorten norr om tullarna, även om vi ska gifta oss om mindre än ett halvår.
”På pingstafton smäller det”, som min pappa brukar säga. ”Flyttar ni hem då?”
Min pappa är en riktig ur-göteborgare och har mycket svårt att förstå hur någon frivilligt kan flytta från Sveriges framsida där solen går ned i havet och fisken är pinfärsk sju dagar i veckan.
”Kanske när vi bildar familj”, svarar jag undvikande och undrar hur det skulle se ut att inte bara vara kollega med sin make och sin älskare, utan också riskera affärsmöten med sin far.
Jag skrattar till.
”Vad är det som är så roligt?” undrar Jonathan när vi har släppt av José och fortsätter mot parkeringen.
”Jag har möte med min chef nu på morgonen. Jag hoppas jag kan koncentrera mig på vad hon säger och inte börjar fundera på nattens eskapader.”
”Bara du inte börjar stöna och gny som igår, är det väl ingen fara”, svarar Jonathan och ler.
”Vad ser kvinnorna hos honom egentligen?” fortsätter jag och slår ut med handen i riktning mot José som släntrar mot huvudingången.
Hängröven framhävs av de säckiga gubbyxorna. Allvarligt, vem har sådana nu för tiden? Skjortan är ostruken. Och jag som trodde att klädkoden var striktare i Spanien! Fast det kanske är därför de så ofta skickar honom till Stockholm? Han ser ut som en person som gör för mycket av allting: arbetar, röker, dricker och knullar. Livsnjutare, som han själv skulle uttrycka det.
”Samma sak som du, antagligen”, svarar Jonathan och fnissar. ”Han verkar helt enkelt vara ett bra ligg.”
”Det är ju bara för att jag blundar och håller dig i handen”, svarar jag och daskar honom kärvänligt på armen.
På väg upp i hissen till fjärde våningen funderar jag på om jag verkligen är så ytlig? Hur kan annars den här dräktklädda controllern smälta samman med den kåta kvinnan mellan två svettiga män. Den jag var ett par timmar tidigare? Lika naturligt som jag fläkte ut mig inför en i stort sett okänd man bakom nedrullade persienner på morgonkvisten, lika naturligt glider jag nu in i det ljusa konferensrummet på fjärde våningen. Placerar min iPad framför mig på det stora ovala träbordet. Tittar upp när min chef skyndar in i rummet. Hon slänger sig ned i stolen och torkar tre svettdroppar ur pannan som hon brukar.
Jag lyssnar med ett halvt öra när hon berättar om fyraåringen som vaknade med influensa och ettåringen som inte vill skolas in på dagis. Hon drar ett djupt andetag och lägger båda händerna på bordet. Tittar uppfordrande på mig och frågar:
”Redo att diskutera veckans utmaningar?”
”Absolut”, svarar jag.

Vid arbetsdagens slut dividerar Jonathan och jag om huruvida man kan ta en afterwork i Kista eller inte. Trots att vi pendlat hit dagligen i tre års tid, har vi aldrig kommit oss för att utforska stadsdelen närmare under kvällstid.
”Det kan man inte”, konstaterar José när han dyker upp tjugoåtta minuter för sent och vi fortfarande inte har bestämt oss. ”Let’s go to Riche and have dinner”, fortsätter han. ”Så kan du lämna bilen där. Det kostar väl en förmögenhet att ta taxi från Kista till Gamla Stan.”
”Vad är det för fel på tunnelbanan?” undrar jag retoriskt, samtidigt som jag måste hålla med om att Östermalm låter betydligt mysigare än det här glas- och betongghettot.

”Vi vill ha bubbel”, säger José en stund senare, innan vi ens hunnit ta av oss ytterjackorna.
”Jag rekommenderar en flaska Charles Lafitte årgång 1999”, svarar kyparen.
”Vad kostar den?” undrar Jonathan.
”Fyrtiotusen”, säger kyparen och ler när han ser Jonathans förskräckta uppsyn. ”Jag bara skojade. Vill ni ha något att äta också?”
”Det är klart. Jag bjuder”, svarar José och slänger sig över menyn. ”Ge oss några minuter är du schyst”, fortsätter han.
”När du är på Riche måste du äta Toast Skagen”, säger jag och pekar på den engelska förklaringen i Josés meny. ”Det var en av restaurangens kallskänkor som skapade den förrätten här på femtiotalet.”
”Blir man mätt på det då?”
”Kanske inte, men jag tänker ändå börja med det.”
”Okej, det låter bra”, säger José, slänger ifrån sig menyn och vinkar till kyparen. ”Nu har vi bestämt oss.”
En stund senare får vi in smaksensationen vackert upplagd på stora vita tallrikar.
”Vad har ni för semesterplaner till sommaren?” frågar José.
”Vi ska ju gifta oss i slutet av maj, så vi ska åka någonstans på smekmånad. Men vi vet inte vart ännu”, svarar Jonathan.
”Följ med mig till Cap d’Agde en vecka”, säger José.
”Vad är det?” svarar Jonathan och jag samtidigt.
”Och ni kallar er swingers?” muttrar José och skakar på huvudet. ”Cap d’Agde är hedonismens högborg. Kolla in den här hemsidan och ring mig när ni har bestämt er. You won’t regret it. It’s an experience of a lifetime.”

En tidig lördagsmorgon sju månader senare, möter José upp med sin nya flickvän i en stor, svart BMW utanför vårt hotell i Barcelona. Enligt José är hon amerikanska med pakistanskt ursprung och har ett så ovanligt namn att varken Jonathan eller jag kommer ihåg det.
”Hur uttalar du ditt namn?” frågar Jonathan när vi alla hälsat på varandra och hoppat in i bilen.
”Diana”, svarar Diana och tittar konstigt på honom.
Vi förstår båda med ens att det här inte är samma tjej som det var tänkt att vi skulle semestra med. José har hittat en vikarie.
”Var kommer du ifrån?” frågar jag.
”Kanarieöarna”, svarar Diana.
”Vad spännande!” säger jag och menar det verkligen.
José ler mot mig i backspegeln. Han är tacksam över att jag har räddat oss alla ur den pinsamma situation som hade kunnat uppstå.
Under drygt fyra timmars kallprat och förväntansfulla skratt korsar vi Pyrenéerna och den spansk-franska gränsen. Efter lunch och kisspaus anländer vi äntligen till den tvåtusensexhundra år gamla, franska staden vid Medelhavet med sina drygt tjugotusen invånare. En befolkning som mångdubblas under sommarmånaderna. Bara i nudistbyn strax utanför Cap d’Agde, dit vi är på väg, ökar befolkningen till fyrtiotusen.
Vi möts av en hög, ljusblå järngrind. I den runda byggnaden intill trycker någon på en knapp. Färgen flagar på grinden som under ljudligt gnissel sakta öppnas. José parkerar bilen och hoppar ur.
”Kom, vi måste registrera oss”, säger han och tar Diana i handen.
Jonathan och jag lommar ett par meter bakom dem. Som om vi omedvetet försöker undvika att fastna på bevakningskamerornas film. Sedan puttar uniformsklädda män bryskt in oss i något som liknar en överdimensionerad vaktstuga eller liftstation i Alperna.
”Alla besökare måste registrera sig”, förklarar José och delar ut vita formulär som påminner om en amerikansk visumansökan.
Vi ställer oss vid en väggfast, pulpetliknande bänk och börjar fylla i våra personuppgifter. Efter att ha betalt parkeringsavgiften får vi ett passerkort för det antal dagar vi tänker stanna. Sedan kör vi in i ett parallellt universum.
”Oh my God”, säger jag och trycker näsan mot bilrutan.
Vi glider sakta fram bland byns invånare: Långa och korta. Tjocka och smala. Gamla och unga. De väller fram överallt: på stranden, vid poolen, på gatorna, på väg in och ut i affärerna. Fyrtiotusen människor på en liten yta är ganska många människor. Särskilt om de alla är nakna. Till och med vägskyltarna varnar för människor med kläder.
”Kan du sluta bete dig som om vi vore på Kolmårdens djurpark”, väser Jonathan.
”Fascinerande, inte sant?” flinar José. ”Synd att vi inte kunde hyra en egen lägenhet bara. Ni bestämde er för sent. Allt var fullbokat. Nu får vi hålla till godo med Europas sunkigaste hotell.”
José överdriver inte. Trots priset har hotellet sett sina bästa dagar. Antagligen är det ett av de första hotellen som byggdes på sjuttiotalet, då nudistbyn grundades. Det verkar inte ha reparerats sedan dess och precis som överallt i Frankrike är rummen små. Jonathan, som är uppvuxen i en palatsliknande villa i Saltsjöbaden, känner av sin klaustrofobi och stönar.
”Don’t be mad, man”, säger José och klappar Jonathan på axeln. ”Om jag hade berättat var vi skulle bo hade du aldrig följt med, eller hur? Men oroa dig inte, i Cap d’Agde använder man knappt hotellrummet. Vi hämtar er om tjugo minuter, okej?”
Under visst gruffande börjar Jonathan packa upp och lägga sina nystrukna kläder i prydliga högar på det bajsbruna syntetöverkastet. Jag öppnar fönstret på ena sidan av rummet och balkongdörren på den andra i ett desperat försök att skapa tvärdrag och få ut den unkna blandningen av ingrodd smuts, rök och billig parfym. Jonathan räcker mig hårtorken.
”Aj!” skriker vi båda två samtidigt när våra händer möts och stöten far genom kroppen.
Hårtorken landar på den enda kvadratmetern av hotellgolvet som inte har blommig heltäckningsmatta. Plasthöljet delas i två. Ljudet skär i öronen.
”Vad fan har vi gett oss in på, Julia?” suckar Jonathan.
Vi sjunker båda ned på sängkanten. Den är så mjuk att vi nästan hamnar på golvet.
”Ryggskott nästa”, försöker jag skämta, fast jag mest av allt har lust att gråta.
Månaders uppdämda förväntningar. Spänning under den långa resan. Och så nu detta!
Plötsligt står José i dörröppningen. Han kliver över tröskeln och kommer emot oss på sitt lite ryckiga, halvnervösa sätt. Hans snopp svänger i takt. Vid vår säng stannar han och kliar sig på pungen.
Varför kan han inte knacka? tänker jag. Och varför kliar han sig hela tiden på pungen?
José pekar på kläderna på sängen.
”De där behöver ni inte, fattar ni väl. Har ni missat att vi bor i en nudistby? Kom igen nu. Vi väntar på er vid poolen.”
Jonathan och jag tittar på varandra och börjar gapskratta.
”An experience of a lifetime, it is”, säger Jonathan och reser sig upp. ”Du vet att jag älskar dig mest av allt i hela världen, eller hur?” fortsätter han och tar mitt ansikte i sina händer. ”Jag menar, om jag inte överlever det här äventyret.”
”Det är klart att vi överlever. Det är ju nu det roliga börjar”, svarar jag och ger honom en puss på näsan.

Jonathan och jag trippar nedför trappan med ett badlakan knutet runt höfterna.
”Bonne journeé”, önskar receptionisten, den första påklädda människa vi sett sedan vi lämnade de barska vakterna.
Diana sitter vid poolkanten och svalkar fötterna. Jag känner mig lättad när jag ser att hon behållit bikinitrosorna på. Jag sätter mig bredvid henne och gör samma sak.
”Har du också varit här förut?” frågar jag.
”Nej, jag har bara känt José i fyra månader.”
Jonathan lägger sig i en solstol bredvid José och låter en flik av handduken dölja sitt kön. Han försöker få det att se naturligt och nonchalant ut, men José börjar skratta.
”Och jag som trodde ni svenskar var frigjorda”, frustar han. ”Skål!”
Ett par, tre piña coladas senare märker ingen att det är Jonathans och mitt första besök på den här sidan av Saint-Tropez. Handduken åker av när vi tar en promenad till stranden. Vi går gatan fram – spritt språngande. José pratar livligt i telefon med sin chef. Som vanligt. Under armen håller han sin laptop. När José inte knullar, arbetar han. Alltid.

”Stranden har tre osynliga gränser”, förklarar José. ”Vi ska gå längst bort. Det är där alla swingers håller till.”
Vi förstår vad han menar när vi passerar familjerna Dupont, Gonzalez och en och annan Svensson i bara mässingen. Mamma, pappa, barn njuter av nakenbad. Till och med hunden har fått följa med i vissa fall.
Efter att ha vandrat några hundra meter kommer vi till de homosexuellas domäner. Vackra män poserar i vattenbrynet och beundrar varandras finlemmade muskler. Saltvattnet stänker och färgar deras hårfria kroppar vita i solen. Det luktar marmor. Grekisk gud.
”Kan inte du och jag stanna här?” frågar jag Diana och blinkar förtroligt med ena ögat.
Diana tittar oförstående på mig.
”Hon är inte bara dum, hon är totalt humorbefriad också”, viskar jag till Jonathan.
”Men hon är ung och vacker”, tröstar Jonathan. ”Vi är ju faktiskt inte här för att prata med henne.”
”Vi skulle ha tagit med oss matsäck”, säger jag. ”Gud, vad långt det är att gå.”
”Det är väl skönt att röra på sig efter den där långa bilresan. Men det börjar redan bränna lite på min rygg”, svarar Jonathan.
”Så fort vi har hittat en plats kan jag smörja in den.”

”Vad fan är det som händer?” utropar jag när vi äntligen installerat oss under ett parasoll i rätt ände av stranden.
Jag får sand i ögonen när ett tjugotal halvfeta, nakna män joggar förbi. De jagar en annan naken man som viftar med en ärtgrön flagga och blåser i en visselpipa. Plötsligt stannar den förste mannen framför en sanddyn lite snett ovanför oss.
”Kom ska ni få se”, säger José och vi andra tre följer efter honom som om han vore Dick i Femböckerna.
Det här är bara för mycket, tänker jag när jag får syn på det knullande paret i skrevan.
Jag har mycket svårt att se det sexiga i två sjukligt bleka, medelålders, kopulerande varelser från Irland. Men drevet är vansinnigt effektivt och inom ett par minuter är de omringade av runkande gubbar. En efter en sprutar de sin vita säd över kvinnan. Den blandas upp med sanden och jag ryser vid bara tanken på hur den måste skava och irritera.
”Jag vill gå hem innan jag spyr”, säger jag till slut.
”Don’t be such a party pooper”, säger José.
”José, there is no party to poop”, svarar jag ilsket och börjar packa ihop mina saker.
Jonathan hjälper till.
”Vi ses ikväll”, säger han till José och Diana.
”Ska ni inte med till Nat Hamman?”
”Vad är det?”
”Ett bastuställe, fast dagtid är det sexklubb också. Vi går snart dit.”
”Nej, vi spar våra krafter till ikväll”, svarar Jonathan och lägger armen om min hals.
”Aj”, fräser jag.
”Har du också bränt dig?”
”Tydligen.”
”Vi skulle ha grundat innan vi kom hit.”
”Med åtta soldagar i Stockholm?”
”Det finns väl solarium.”

Vi promenerar till hotellet under tystnad. Jag märker hur jag redan börjar reagera på hur udda människor med kläder ser ut. Men även vi har satt på oss vita, tunna saronger till skydd mot hettan.
Vi stannar till i matbutiken för att köpa en cola och lite antipasto till kvällsmat. Det luktar nybakat bröd från konditoriet intill.
”Förlåt att jag blev så sur”, säger jag till Jonathan. ”Jag är nog bara hungrig.”
”Jag tycker också det var ganska groteskt.”
”Såg du hur hans skinkor dallrade?”
”Ja! Och hennes mage hängde liksom över fittan. Man såg den knappt.”
Vi stöter emot en och annan naken kund mellan hyllorna och jag undrar för mig själv hur salmonella sprids.

Efter en tupplur på hotellet ger vi oss ut i kvällsvimlet av barer, restauranger, klädbutiker och sexshoppar. Det finns fem swingerklubbar inom en radie av några hundra meter. Någon mil utanför byn ligger en av de mest kända swingerklubbarna i världen, l’Extasia. Även om det låter lockande med en gammal vingård och dans utomhus, bestämmer vi oss för att gå till Le Glamour första kvällen. Vi har redan suttit tillräckligt många timmar i bilen under dagen och föredrar en kort kvällspromenad framför ännu en bilresa.
Le Glamour är elegant. Det känns som om jag befinner mig i en italiensk inredningsbutik vid Stureplan, där försäljarna är influgna toppmodeller från Paris och New York. Tänk vad lite smink och snygga, svarta, kläder kan göra! Inte en enda bilring eller rynka så långt ögat når. Nakna människor är antagligen det mest osexiga som finns, och jag är ytterst tacksam för att alla gäster har kläder på sig. Stora ytor ger ett luftigt intryck, trots att det måste vara över femhundra gäster i lokalen. Alla är vänliga. Ler. Jag trivs.
Vi hämtar vår välkomstdrink i baren och sjunker ned i varsin lila plyschfåtölj. Smuttar. Drinken smakar saft. Bartendern har snålat med alkoholen. Men saften är god och placeboeffekten fungerar lika bra som riktig sprit.
Jonathan dansar bra, men inte gärna. Det kräver en stunds övertalning att få med honom upp på dansgolvet. När José och Diana inte har dykt upp efter en halvtimmes dansande, blir Jonathan otålig och tycker att vi ska pröva lyckan själva. I källarvåningen. Vi har hört att det är där som aktiviteterna pågår.
Jag tar ett stadigt tag i ledstången och trippar osäkert nedför trappstegen i mina högklackade skor. Ett i taget. Det känns som när jag var liten och skulle sova över hos bästisen för första gången. Det var skitjobbigt att bli lämnad ensam av mamma, men man visste att man måste stanna kvar, för så småningom skulle det bli roligt och man skulle ångra sig hela livet om man inte vågade.
Halvvägs ned stannar jag och tittar på Jonathan. Han ser lika skrämd ut som jag. Vi trycker varandras händer och efter vad som känns som en evighet möts vi av två svartklädda vakter på nedre planet. De kontrollerar att ingen smugglar in sprit eller är alltför berusad och att reglerna följs: Till avdelningen på höger sida är endast par välkomna. Ensamma killar måste ta till vänster.
Vi bestämmer oss för att ta ett varv till höger först. Det är som att gå in i en labyrint bland ett tiotal mycket höga, breda sängar med tjocka madrasser. På varje madrass ligger minst tre, fyra par omslingrade i komplicerade ställningar. I det svaga ljuset är det omöjligt att se vilken kroppsdel som tillhör vem. Termen orgie har helt plötsligt fått ett innehåll. Det är som att se porrfilm på IMAX. Fast bättre. Mänskligare. Porrfilmens plastiga huvudpersoner, melodramatik och mekaniska upprepningar har klippts bort. Det luktar nytvättade lakan.
En man i tjugofemårsåldern slår ut med armarna och svär på franska när prestationsångesten tar över. Hans flickvän, som är upptagen med en jämnårig kvinna alldeles intill, skyndar fram och hjälper honom att komma igång igen. En något äldre man klappar killen vänligt på axeln och mumlar något i hans öra. Ungefär som en fotbollsspelare tröstar sin lagkamrat. Jag kämpar för att hålla munnen stängd och inte stirra.
”De vill att vi ska titta”, säger Jonathan och försöker låta världsvan, när jag i missriktad respekt vill strosa vidare.
Han kramar min hand och jag fylls av värme. Gentemot honom och alla omkring mig. Slappnar av. Madrasserna omsluter mig inte bara fysiskt. De absorberar alla störande ljud som snön om vintern. Det känns som att vaggas i en kokong.
Vi lutar oss mot en vägg. Jonathan håller om mig bakifrån. Smeker min mage. Mitt lugn blir till upphetsning. Han försöker få ned handen under min tighta, korta jeanskjol, men hamnar istället i en av kjolens många fickor. Jag hjälper honom att hitta rätt.
I sängen bredvid står en man på knä och knullar en kvinna bakifrån. Själv suger hon av killen mittemot. Han håller sina händer om hennes huvud. Hjälper till att hålla rytmen. För ett ögonblick möts våra blickar. Trots avståndet mellan oss känner jag mig delaktig. Jag blundar och låtsas att det är hans fingrar jag känner. Det är som om han läser mina tankar, för när jag öppnar ögonen igen sträcker han ut handen i en välkomnande gest. Jag njuter av hans uppmärksamhet, men vågar inte ta emot inviten. Jag rodnar och ruskar på huvudet. Han ler och ger mig en slängkyss.
Ett styng av dåligt samvete för mig tillbaka till verkligheten. Jonathan verkar inte ha märkt något, men jag vänder mig ändå om och kysser honom. Borrar in mig i hans trygga famn som om jag var rädd att bli bortförd av vackrare, intressantare män som kommer att älska mig bortom förnuftets gräns. Jonathan stryker mig över ryggen som han brukar göra när jag är ledsen.
Efter en stund tar kåtheten över och han drar upp min kjol. Jag har följt Josés instruktioner och lämnat trosorna hemma. Tanken på hur okända mäns blickar följer Jonathans rörelser över min bara stjärt får min hud att knottra sig. Jonathan återvänder ivrigt till mitt sköte och vänder mig om. Skyndar till med sina fingrar för att ta emot det varma, våta. Stoppar sedan fingrarna först i sin egen mun, därefter i min. Mannen mittemot fixerar min blick. Slickar sig om munnen. Jag kommer på mig själv med att göra detsamma.
Jonathans kön trycker på genom jeansen. Jag öppnar hans gylf och känner den sammetslena kuken dunka mot min bara hud. Jonathan puttar mig försiktigt framåt. Mannen mittemot sträcker återigen ut sin hand och den här gången tar jag emot den. Det får bära eller brista.
Han drar upp mig på sängen. Håller fast mig om midjan. Kysser mig våldsamt i hela ansiktet. På halsen. Virar sin tunga runt min. Det är svårt att hålla balansen, trots att jag står på knä och Jonathan håller ett stadigt tag i mina skinkor. Han håller isär dem för att komma åt mitt sköte bakifrån. Slickar min klitoris tills den blir hård. Jag kan inte hålla mig längre. Jonathan kan inte suga ur allt som strömmar ur mig. Jag efterlämnar en våt fläck på lakanet, innan jag sjunker ihop i fosterställning.

”Gå inte än”, säger mannen när jag efter en stund har återhämtat mig och vi gör oss beredda att ta ett varv runt rummet.
”Vi kommer tillbaka”, svarar Jonathan.
”Tack för att vi åkte hit. Jag älskar dig”, viskar jag till honom.
Vi letar oss ut genom en trång passage. Det är enkeltrafik, men längs med väggen står hånglande par och sträcker ut sina lystna händer för att smeka en förbipasserandes arm, bröst, eller lår. Jag andas allt tyngre och ångrar att jag drog ned kjolen efter min första orgasm. Jag har lust att slänga mig på en av sängarna och älska med Jonathan här och nu, men han puffar på bakifrån tills vi kommer ut. Han skrattar åt mina lama protester och viskar:
”Tålamod är en dygd.”
”Du har bara bråttom till avdelningen mittemot”, skojar jag.
”Det är klart.”

Singelavdelningen i Le Glamour är designad som en sexstafett med olika hållplatser. Luften är så fylld av testosteron att man nästan kan ta på den. Det är varmt. Den första hållplatsen består av en svartmålad masonitvägg med runda hål i olika storlekar. På ena sidan stoppar killarna in sina kön; på den andra suger kvinnor kuk.
”Vill du testa?” frågar jag.
”Är det okej då?”
”Det är klart”, svarar jag och börjar knäppa upp hans bälte.
Byxorna faller till marken. Jonathan sträcker händerna ovanför huvudet och tar tag i träväggen som skiljer honom från hans välgörare på andra sidan. Jag smeker hans rygg och han lutar kinden mot väggen och stönar. Hela kvällens anspänning släpper och det tar inte många sekunder förrän han ger upp ett avgrundsvrål.
”Det måste vara rekord”, fnissar jag.
”Miljön är sjukt upphetsande”, stönar Jonathan.
”Jag vet”, suckar jag.

På golvet vid nästa station ligger två röda saccosäckar av den typ man kan finna på vissa alternativa förlossningsavdelningar. På den ena ligger en halvnaken kvinna på mage. Hon bär en ögonbindel och håller sin make i handen. Han dirigerar männen i den växande kön. Pekar på dem som ska få knulla hans hustru bakifrån. Jag fascineras av det primitiva i lusten, den spektakulära omgivningen och den kittlande rädslan för att kanske bli upptäckt. Att bli stämplad som hora.
”Vill du pröva?” undrar Jonathan.
”Jag vågar inte”, svarar jag. ”Kanske nästa gång.”
Tills vidare nöjer jag mig med att bli gängknullad i fantasin.

Tredje stoppet är ett svart tält. Vi går in. Jag stryker med handen längs tygväggen för att inte snubbla eller tappa balansen. En skugga närmar sig. Någons fingrar möter mina. Jag blir inte rädd. Jonathan står tätt intill. Jag befinner mig i den bästa av världar: Avgrundsdjup spänning i total trygghet.
”Okej?” hör jag en lång man fråga med tydlig italiensk accent.
Jag låter mig uppslukas av mörkret och lukten av Carolina Herrera 212. Mannen lägger min hand på sitt kön. Han är stor. Vid det här laget behövs det inte mycket mer än så för att jag ska sära på benen. För vem som helst. Jag vill ha kuk. Vem bryr sig om killen kör sopor eller studerar till hjärnkirurg? Jonathan lyfter upp mig på hyllan som löper längs med väggen.
”Han vill knulla dig”, viskar Jonathan, som inte heller bryr sig om formaliteterna.
”Inglese?”
”Yes”, ljuger Jonathan för att slippa prata mer.
Mina ögon börjar vänja sig vid mörkret. I alla fall så pass att jag kan urskilja konturerna av den äldre, gråsprängde Don Giovanni som lyfter på min topp och börjar suga mina redan stenhårda bröstvårtor. Jonathan stryker min bara rygg. Jag börjar bli desperat. Orkar inte njuta längre. Tar tag i mannens kinder och tungkysser honom. Pepparmintsmak. Hans skäggstubb rispar.
Jag trevar efter mannens gylf. Jonathan räcker mig en kondom som han hittar i en flätad korg bredvid oss. Alltid redo. Jag hinner knappt rulla på den förrän italienaren lyfter ned mig, sätter sig på en stol och visar att han vill att jag ska gränsla honom. Just nu existerar bara vi två. Jonathan är tillbaka i Stockholm. Min nye älskare fyller mig. Jag kysser honom vilt. Min tunga virvlar runt. Han nyper mig i bröstvårtorna. Då och då klatschar han mig på stjärten. Jag känner hur det hettar till. Svider.
Jag ökar takten. Han hjälper till med sina händer. Sin kuk. Hela kroppen. Han vill längre in. Han lyfter upp mig och lägger mig på golvet utan att glida ur.
”What’s your name?” frågar han.
”Julia.”
”You like to fuck, Julia, don’t you?”
”I love to fuck!”
Det känns som om han ska dela mig i två delar. Så djupt. Så snabbt. Njutningen och smärtan så nära. Det känns som om det aldrig tar slut. Det måste ta slut. Jag sätter naglarna i hans rygg och skriker. Det skvätter då han svarar:
”Julia!”
Ett par minuter senare reser han på sig. Det drar. Min mage blir kall. Jag sätter mig upp. Han drar upp sina byxor och tar Jonathan i hand. Böjer sig fram och ger mig en puss på kinden. Omtumlad reser jag mig upp. Fumlar med klädseln.
”Jag är så törstig”, viskar jag till Jonathan.
”Vill du att jag ska köpa något till dig att dricka?”
”En cola light, är du gullig”, svarar jag. ”Jag följer med dig upp.”
”Ska vi se om vi hittar José och Diana?” frågar Jonathan samtidigt som han drar undan draperiet till det anslutande rummet, vars mysbelysning nästan bländar oss.

© Malva B, 2013. © Omslagsbild Shutterstock.

Mer av Malva B.

9789187671067 9789187671050 9789187671043 9789187671036 9789187671029 9789187671012 9789186845629 97891868454699b3d9b63d9be89a7_200x200ar

Mer om Malva B.

Fredagsintervju med Malva B.

Malva B.s intervju med Manil Suri: Let’s talk about sex

Youtube: Malva B. om novellen Komma ut

Youtube: Malva B. om novellen Smekmånad

Mer om MIX

MIX förlag är ett digitalt förlag för vuxna läsare. Vi publicerar noveller, kortromaner och romaner av svenska författare inom en rad olika genrer. MIX vill vara med och utveckla den digitala litteraturen – och det nya sättet att skriva och läsa.

För löpande information om MIX – följ oss på Facebook och på www.mixforlag.se.

Fredagsintervju: Carl Ahlström

MIG

Vi på MIX förlag är stolta att presentera en ny författarröst: Carl Ahlström. Hans novell Svart rabarber drar in läsaren i en mörk undantagsvärld som är intensivt berörande, vacker, och sorglig.

Något som är centralt i din novell är de vuxnas svek. Varför ville du skriva om det?

Jag ville först och främst skriva om utsatthet ur barn och ungas perspektiv. Den undergångspremiss som finns i novellen fungerade som ett bra ramverk för att beskriva en tillvaro där det känns logiskt att barn överges av en uppgiven vuxenvärld. I den här tillvaron ville jag utforska hur unga människor som lämnats försöker återskapa en strukturerad vardag, främst skildrat genom Peppos strama regelverk.

Men jag tror att det i grund och botten handlar om min vilja att beskriva en viss känsla av rädsla för övergivenhet. Jag vet inte var den känslan kommer ifrån hos mig, om den är filosofisk eller personligt känslomässig. Men jag vet att jag kände en längtan att beskriva det, och resultatet blev novellen.

Svart rabarber är ju en dystopi som ofta är ett sätt att kritisera det rådande samhället vilket märks i din novell just med de vuxnas svek. Det märks också i ditt sätt att gestalta miljön.  Är det här något du engagerar dig i?

Inte mer än språkligt. Svart rabarber, som förhoppningsvis är tänkt att placeras i en novellsamling om jordens undergång, är en del i den övergripande tematik som jag vill utforska, om det sköra gränslandet mellan mänsklighetens besatt i att strukturera, definiera och protokollföra sin verklighet och människans oförmåga, men inre starka vilja, att utan att behöva förklara sig ge uttryck för sina starkaste känslomässiga sidor. Det civiliserade och det primala om man vill. I Svart rabarber försöker jag belysa det genom att beröva Peppo den vuxenvärld som ska förklara allting för honom, och som i sin ensamhet därför måste definiera allting själv och därför också misslyckas.

Det märks att Svart rabarber inte är det första du skrivit. Hur har du blivit så bra?

Oj, svår fråga. Jag tror att jag genom åren som sovrumsförfattare har utvecklat ett språk som sakta men säkert har börjat passa i sin kostym. Det är ett skönlitterärt språk som jag tror gör sig bra i vissa sammanhang, men som kanske inte går hem hos alla läsare. För den typen av novell som Svart Rabarber är så kändes det klockrent att lägga berättarperspektivet mitt i huvudkaraktären. På så sätt känns beskrivningarna av hans drömmar och längtan mer intima och förankrade i ögonblicken.

I novellen är huvudpersonen Peppo besatt av sitt mustbryggande. Är det något som du själv har prövat?

Ja! När Svart rabarber skrevs så var vi mitt uppe i mustbryggande. Vi gjorde en pott med äpple, rabarber och vanilj och en med äpple och kanel. Jag blev själv ganska besatt i processen bakom mustbryggning, så jag tänkte att min novells huvudkaraktär kan få ärva den besattheten av mig och så få fick det bli en röd tråd genom berättelsen.

Håller du på att skriva på något nu?

Ja, jag håller på med en ny novell som utspelar sig i samma värld som Svart rabarber. Den här gången är det dock skräck jag skriver, med lite mer blod och mardrömmar. Men det kommer förhoppningsvis att bli fler noveller i den här undergående världen, med karaktärer som överlappar novellerna. Och förhoppningsvis mynnar det kanske ut i en novellsamling.

Testar pay with a like

Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli? Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?

[pwal id=”52946637″ description=”Specialtext för Doors? Hit the push-button.”]

Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli?Jag testar och testar och testar, till slut kommer något visa sig. Ett resultat av något slag. Lyckat eller katastrof. Spänningen är olidlig, vad ska det bli? DET HÄR ÄR SLUTET!!!

[/pwal]