Fredagsintervju: Carl Ahlström

MIG

Vi på MIX förlag är stolta att presentera en ny författarröst: Carl Ahlström. Hans novell Svart rabarber drar in läsaren i en mörk undantagsvärld som är intensivt berörande, vacker, och sorglig.

Något som är centralt i din novell är de vuxnas svek. Varför ville du skriva om det?

Jag ville först och främst skriva om utsatthet ur barn och ungas perspektiv. Den undergångspremiss som finns i novellen fungerade som ett bra ramverk för att beskriva en tillvaro där det känns logiskt att barn överges av en uppgiven vuxenvärld. I den här tillvaron ville jag utforska hur unga människor som lämnats försöker återskapa en strukturerad vardag, främst skildrat genom Peppos strama regelverk.

Men jag tror att det i grund och botten handlar om min vilja att beskriva en viss känsla av rädsla för övergivenhet. Jag vet inte var den känslan kommer ifrån hos mig, om den är filosofisk eller personligt känslomässig. Men jag vet att jag kände en längtan att beskriva det, och resultatet blev novellen.

Svart rabarber är ju en dystopi som ofta är ett sätt att kritisera det rådande samhället vilket märks i din novell just med de vuxnas svek. Det märks också i ditt sätt att gestalta miljön.  Är det här något du engagerar dig i?

Inte mer än språkligt. Svart rabarber, som förhoppningsvis är tänkt att placeras i en novellsamling om jordens undergång, är en del i den övergripande tematik som jag vill utforska, om det sköra gränslandet mellan mänsklighetens besatt i att strukturera, definiera och protokollföra sin verklighet och människans oförmåga, men inre starka vilja, att utan att behöva förklara sig ge uttryck för sina starkaste känslomässiga sidor. Det civiliserade och det primala om man vill. I Svart rabarber försöker jag belysa det genom att beröva Peppo den vuxenvärld som ska förklara allting för honom, och som i sin ensamhet därför måste definiera allting själv och därför också misslyckas.

Det märks att Svart rabarber inte är det första du skrivit. Hur har du blivit så bra?

Oj, svår fråga. Jag tror att jag genom åren som sovrumsförfattare har utvecklat ett språk som sakta men säkert har börjat passa i sin kostym. Det är ett skönlitterärt språk som jag tror gör sig bra i vissa sammanhang, men som kanske inte går hem hos alla läsare. För den typen av novell som Svart Rabarber är så kändes det klockrent att lägga berättarperspektivet mitt i huvudkaraktären. På så sätt känns beskrivningarna av hans drömmar och längtan mer intima och förankrade i ögonblicken.

I novellen är huvudpersonen Peppo besatt av sitt mustbryggande. Är det något som du själv har prövat?

Ja! När Svart rabarber skrevs så var vi mitt uppe i mustbryggande. Vi gjorde en pott med äpple, rabarber och vanilj och en med äpple och kanel. Jag blev själv ganska besatt i processen bakom mustbryggning, så jag tänkte att min novells huvudkaraktär kan få ärva den besattheten av mig och så få fick det bli en röd tråd genom berättelsen.

Håller du på att skriva på något nu?

Ja, jag håller på med en ny novell som utspelar sig i samma värld som Svart rabarber. Den här gången är det dock skräck jag skriver, med lite mer blod och mardrömmar. Men det kommer förhoppningsvis att bli fler noveller i den här undergående världen, med karaktärer som överlappar novellerna. Och förhoppningsvis mynnar det kanske ut i en novellsamling.