Fredagsintervju: Caroline L. Jensen

Caroline Idag säger vi stort grattis till Mixförfattaren Caroline L. Jensen som just har mottagit Landskrona stads kulturstipendium med motiveringen: ”Caroline har genom sitt skrivande bidragit till att lyfta den växande genren, crossoverlitteraturen, och lockar de unga in i läsandets fantastiska värld. Med sina noveller når hon läsare både inom och utanför landet.”,

På Mix har Caroline stadigt levererat den ena skräcknovellen obehagligare än den andra, och till hösten kommer romanen Demologi för nybörjare. Hon debuterade 2008 med Champagneflickan, en självbiografisk bok om tiden som strippa i Köpenhamn som har sålt i imponerande 65 000 ex. 

 

”Caroline L Jensen är numera vår hovleverantör av klassisk skräck i fräsch, modern tappning”, skriver Swedish Zombie om din novell Rovdjur. Men din debut var något helt annat än skräck. Vad är det som gör att du nu hela tiden återkommer till just skräcklitteraturen?

Champagneflickan sticker ut från övrig produktion av den enkla anledningen att jag förstod direkt att det var en story som förlagen skulle vara intresserade av. Den kunde bli en väg in i bokbranschen, en språngbräda så att säga. Och det blev den verkligen också.

Att jag återvänder till skräcken handlar först och främst om att det är just skräck jag älskar att konsumera själv. Både på film och i litteratur. Dessutom är man totalt gränslös när man skriver fantastik. Jag gillar inte att bli begränsad av verkligheten, det är man ändå i vardagen, så när jag har ett val väljer jag gärna bort det.

 

Vad många inte vet är att du faktiskt har vunnit en av de första stora talangsåporna som sändes på svensk tv – Sikta mot stjärnorna – där du uppträdde som Cher. Hur kom det sig att du sedan valde att satsa på skrivandet istället för musiken?

Haha, ja, jag gick faktiskt ungdomsfolkhögskola med rockinriktning istället för vanligt gymnasium och hade siktet inställt på att bli rockstjärna. Till syvende och sist föll valet på skrivandet eftersom jag helt enkelt har mer talang inom det området. Visst kan jag sjunga, men det finns säkert hundratusen till som kan sjunga ungefär lika bra eller bättre. När det gäller skrivandet blev det dock tydligt ganska tidigt att jag hade något helt eget. Musik är min andra kärlek, men det kommer ändå alltid i andra hand efter litteraturen.

 

Vad läser du själv helst?

Jag älskar som sagt skräck och thrillers i alla former. Ingenting klår en riktigt bra skräckroman, eller –novell. Annars läser jag helst populärvetenskapliga eller politiska böcker med mycket humor i. Bill Bryson är ett bra exempel på det förra och P J O’Rourke på det andra. Sedan är jag, och har alltid varit, en riktig sucker för sagor.

 

Jag vet att du också pluggat juristlinjen. Är det här något som kommer att sätta avtryck i någon av dina böcker framöver?

Det kommer förmodligen komma åtminstone en novell som utspelar sig på juridicum i Lund. Annars har juristlinjen snarare haft ett negativt inflytande på mitt skrivande, faktiskt. När man sysslar med kanslisvenska dagarna i ända är det svårt at ta sig ur det när man sedan ska skriva skönlitteratur. Min texter var länge överlastade, fulla av bistatser på bisatser med bakåtsyftningar i flera led, helt enkelt för att mitt dagliga språk såg ut på det viset. Jag älskar kanslisvenska, tycker den är vacker, men den har inte direkt någon plats i underhållnngslitteratur och det tog ett bra tag för mig att ”tvätta bort” juridiskan.

 

Den första novellen som Mix gav ut av dig – Plock plock – är något av det äckligaste och mest obehagliga jag någonsin har läst. En man börjar samla på kroppens avfall – hudflagor, naglar, avrakat hår, spott och så småningom börjar det hända något med samlingen … Jag mådde fysiskt illa när jag jobbade med den. Hur i hela världen får man idén till en sådan novell?

Plock plock började som många av mina noveller med en enda bild. En man som satt på knä över en plastsäck och grät ner i den, samtidigt som NÅGOT sträckte sig upp ur säcken och viskade ”pappa”. Var den kom ifrån vet jag faktiskt inte, den bara dök upp. Jag är generellt ganska fascinerad av kroppen och kroppens funktioner och … insida. Haha. Som värsta seriemördaren. Jag läser gärna obduktionsprotokoll och liknande (Det finns en bok som heter Kroppens sällsamma liv efter döden som är skriven av Mary Roach, som handlar om likets kulturhistoria, den borde alla läsa, oerhört fascinerande!) och jag ÄLSKAR splatter.  Det syns naturligtvis i mina texter. Plock plock är faktiskt mitt första försök nånsin att skriva just skräck och det är ju kul att den blev så lyckad.
Nästa höst kommer du ut med romanen Demonologi för nybörjare här på Mix, vilket vi är sjukt glada och stolta över. Kan du berätta något om den boken?

Demonologi för nybörjare kom till som idé när jag satt och retade mig på den gängse dramaturgin i skräck-/thrillergenren. Man har en hjälte. Man har ett hot mot världen. Hjälten kämpar och kämpar, snubbar på vägen, men lyckas alltid I SISTA SEKUND rädda världen från undergång. Jag tänkte: ”Men om hjälten skulle misslyckas? VAD HÄNDER SEN?” I samma veva läste jag Good Omens av Neil Gaiman och Terry Pratchett, och där började idén gro. Demonologi är väldigt mycket inspirerad av den boken. Sedan ville jag gärna återvända till mina favoritfigurer – änglar, gudar, djävulen och demoner. Det är nåt i mig som älskar att skriva om dem. Och så såg jag en chans att få skriva lite humoristiskt igen. Min roman Fru Bengtssons andliga uppvaknande är en komedi om bl. a. Gud och Djävulen och den var fantastiskt rolig att skriva. När det sedan slog mig, att det inte finns särskilt många romaner som utspelar sig i helvetet, och att jag skulle ÄLSKA att läsa en sådan bok, var saken biff. Det var bara att börja skriva.

 

Caroline berättar om sin senaste skräcknovell Rovdjur.

En reaktion på “Fredagsintervju: Caroline L. Jensen

  1. Pingback: Jag, bokblogg? | Farbror Atlas

Kommentarer inaktiverade.