Fredagsintervju med Anna Jörgensdotter

anna

2002 debuterade hon med romanen Pappa Pralin, 2013 fick hon Stig Sjödin-priset som uppmärksammar arbetarlitteratur, och nyligen bidrog hon till Mix feministiska novellsamling Vår Kamp. Dessutom är hon livepoet och frilansskribent. Anna Jörgensdotter har minst sagt många järn i elden, men vad har hon för sig i dagsläget?

Vad läser du just nu?
Böcker om Spanska inbördeskriget. Samt Carina Burmans biografi om Klara Johnson.

Var fann du inspiration till din novell Monster?
Jag bor i ett rätt utpräglat medelklassområde, och funderar över vilka monster som gömmer sig här. Plus att jag tänkte kring de här olika kvinnornas öde – länken emellan, att de alla är offer för samma vita, västerländska, patriarkala ordning, fast det tar sig olika klaustrofobiska uttryck beroende på etnicitet och generation.

Hur kom det sig att du blev författare? Var valet givet?
En massa olika samverkande komponenter. Som väl började med att jag rätt tidigt kände att skrivandet gav mig något som jag hade svårt att hitta annars, eller snarare att jag behövde skrivandet jättemycket för att rucka på bilder och mallar kring vad det är att vara människa och som inte känns bra – och just genom ruckandet och spräckandet hitta en väg in i livet, på något sätt. Så är det väl fortfarande när jag skriver, samma behov i grund och botten. Sedan behövs det ju, särskilt som vuxen, att det finns rent praktiska möjligheter att skriva – och det väger också in för det ”val” som är möjligt att göra.

Monster kretsar kring Jonna som arbetar med asylsökande flyktingar i Sverige, och som går in i väggen när ett av hennes fall får avslag. Du är själv hängiven flyktingfrågan i Gävle: vad var det som fick dig engagerad i flyktingpolitiken från början?
Människors uppenbara olika värde. Det är någonting som stör mig så oerhört, som det är omöjligt att gå med på och stå ut med, och när det handlar om asylfrågor blir det så vanvettigt tydligt.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Molly Johnsons ”Pansarkryssaren”. Alltså, den formen och det innehållet i kombination med det språket. Det blir inte bättre än så. Jag skulle önska att jag kunde vara lika komprimerad och vass, och få ihop poesin och det politiska lika snyggt som i den boken.

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Jag skriver parallellt på två romaner, varav en, Drömmen om Ester, kommer ut nästa vår.