Gratis läsning av hela novellen ”Smekmånad”

Omslag Malva B. Smekmånad

Gilla MIX på Facebook och läs hela Malva B.s erotiska novell Smekmånad direkt på den här sidan helt gratis!

Om du gillar MIX får du bland annat: Mer gratis läsning, tips om gratis appar, exklusiva författarintervjuer, tävlingschanser, snabba nyheter om digital litteratur och roliga projekt.
MIX förlag är ett heldigitalt förlag för vuxna läsare. Vi publicerar noveller, kortromaner och romaner av svenska författare inom en rad olika genrer.

[pwal id=”52883909″ description=”Malvabryt”][/pwal]

Smekmånad

”You guys are amazing”, säger José när han blank av svett och med ståkuk tar sig de få metrarna mellan min och Jonathans dubbelsäng till badrummet.
Han kliar sig på pungen och frågar om han kan få låna en tandborste. José är en lätt överviktig trettiotreåring från Madrid som börjar bli tunnhårig. Vi lärde känna honom på en charterresa till Ibiza förra året, då han invigde oss i trekantens mysterier.
”Ska du också till Ericsson?” undrar Jonathan när vi tre avrundat frukosten och börjar bli klara inför veckans första arbetsdag. ”Du kan åka med Julia och mig i så fall.”
Jonathans och min lilla lya i Gamla Stan ligger verkligen inte optimalt när man arbetar i Kista. Men vi är ännu inte beredda att ge upp innerstaden för förorten norr om tullarna, även om vi ska gifta oss om mindre än ett halvår.
”På pingstafton smäller det”, som min pappa brukar säga. ”Flyttar ni hem då?”
Min pappa är en riktig ur-göteborgare och har mycket svårt att förstå hur någon frivilligt kan flytta från Sveriges framsida där solen går ned i havet och fisken är pinfärsk sju dagar i veckan.
”Kanske när vi bildar familj”, svarar jag undvikande och undrar hur det skulle se ut att inte bara vara kollega med sin make och sin älskare, utan också riskera affärsmöten med sin far.
Jag skrattar till.
”Vad är det som är så roligt?” undrar Jonathan när vi har släppt av José och fortsätter mot parkeringen.
”Jag har möte med min chef nu på morgonen. Jag hoppas jag kan koncentrera mig på vad hon säger och inte börjar fundera på nattens eskapader.”
”Bara du inte börjar stöna och gny som igår, är det väl ingen fara”, svarar Jonathan och ler.
”Vad ser kvinnorna hos honom egentligen?” fortsätter jag och slår ut med handen i riktning mot José som släntrar mot huvudingången.
Hängröven framhävs av de säckiga gubbyxorna. Allvarligt, vem har sådana nu för tiden? Skjortan är ostruken. Och jag som trodde att klädkoden var striktare i Spanien! Fast det kanske är därför de så ofta skickar honom till Stockholm? Han ser ut som en person som gör för mycket av allting: arbetar, röker, dricker och knullar. Livsnjutare, som han själv skulle uttrycka det.
”Samma sak som du, antagligen”, svarar Jonathan och fnissar. ”Han verkar helt enkelt vara ett bra ligg.”
”Det är ju bara för att jag blundar och håller dig i handen”, svarar jag och daskar honom kärvänligt på armen.
På väg upp i hissen till fjärde våningen funderar jag på om jag verkligen är så ytlig? Hur kan annars den här dräktklädda controllern smälta samman med den kåta kvinnan mellan två svettiga män. Den jag var ett par timmar tidigare? Lika naturligt som jag fläkte ut mig inför en i stort sett okänd man bakom nedrullade persienner på morgonkvisten, lika naturligt glider jag nu in i det ljusa konferensrummet på fjärde våningen. Placerar min iPad framför mig på det stora ovala träbordet. Tittar upp när min chef skyndar in i rummet. Hon slänger sig ned i stolen och torkar tre svettdroppar ur pannan som hon brukar.
Jag lyssnar med ett halvt öra när hon berättar om fyraåringen som vaknade med influensa och ettåringen som inte vill skolas in på dagis. Hon drar ett djupt andetag och lägger båda händerna på bordet. Tittar uppfordrande på mig och frågar:
”Redo att diskutera veckans utmaningar?”
”Absolut”, svarar jag.

Vid arbetsdagens slut dividerar Jonathan och jag om huruvida man kan ta en afterwork i Kista eller inte. Trots att vi pendlat hit dagligen i tre års tid, har vi aldrig kommit oss för att utforska stadsdelen närmare under kvällstid.
”Det kan man inte”, konstaterar José när han dyker upp tjugoåtta minuter för sent och vi fortfarande inte har bestämt oss. ”Let’s go to Riche and have dinner”, fortsätter han. ”Så kan du lämna bilen där. Det kostar väl en förmögenhet att ta taxi från Kista till Gamla Stan.”
”Vad är det för fel på tunnelbanan?” undrar jag retoriskt, samtidigt som jag måste hålla med om att Östermalm låter betydligt mysigare än det här glas- och betongghettot.

”Vi vill ha bubbel”, säger José en stund senare, innan vi ens hunnit ta av oss ytterjackorna.
”Jag rekommenderar en flaska Charles Lafitte årgång 1999”, svarar kyparen.
”Vad kostar den?” undrar Jonathan.
”Fyrtiotusen”, säger kyparen och ler när han ser Jonathans förskräckta uppsyn. ”Jag bara skojade. Vill ni ha något att äta också?”
”Det är klart. Jag bjuder”, svarar José och slänger sig över menyn. ”Ge oss några minuter är du schyst”, fortsätter han.
”När du är på Riche måste du äta Toast Skagen”, säger jag och pekar på den engelska förklaringen i Josés meny. ”Det var en av restaurangens kallskänkor som skapade den förrätten här på femtiotalet.”
”Blir man mätt på det då?”
”Kanske inte, men jag tänker ändå börja med det.”
”Okej, det låter bra”, säger José, slänger ifrån sig menyn och vinkar till kyparen. ”Nu har vi bestämt oss.”
En stund senare får vi in smaksensationen vackert upplagd på stora vita tallrikar.
”Vad har ni för semesterplaner till sommaren?” frågar José.
”Vi ska ju gifta oss i slutet av maj, så vi ska åka någonstans på smekmånad. Men vi vet inte vart ännu”, svarar Jonathan.
”Följ med mig till Cap d’Agde en vecka”, säger José.
”Vad är det?” svarar Jonathan och jag samtidigt.
”Och ni kallar er swingers?” muttrar José och skakar på huvudet. ”Cap d’Agde är hedonismens högborg. Kolla in den här hemsidan och ring mig när ni har bestämt er. You won’t regret it. It’s an experience of a lifetime.”

En tidig lördagsmorgon sju månader senare, möter José upp med sin nya flickvän i en stor, svart BMW utanför vårt hotell i Barcelona. Enligt José är hon amerikanska med pakistanskt ursprung och har ett så ovanligt namn att varken Jonathan eller jag kommer ihåg det.
”Hur uttalar du ditt namn?” frågar Jonathan när vi alla hälsat på varandra och hoppat in i bilen.
”Diana”, svarar Diana och tittar konstigt på honom.
Vi förstår båda med ens att det här inte är samma tjej som det var tänkt att vi skulle semestra med. José har hittat en vikarie.
”Var kommer du ifrån?” frågar jag.
”Kanarieöarna”, svarar Diana.
”Vad spännande!” säger jag och menar det verkligen.
José ler mot mig i backspegeln. Han är tacksam över att jag har räddat oss alla ur den pinsamma situation som hade kunnat uppstå.
Under drygt fyra timmars kallprat och förväntansfulla skratt korsar vi Pyrenéerna och den spansk-franska gränsen. Efter lunch och kisspaus anländer vi äntligen till den tvåtusensexhundra år gamla, franska staden vid Medelhavet med sina drygt tjugotusen invånare. En befolkning som mångdubblas under sommarmånaderna. Bara i nudistbyn strax utanför Cap d’Agde, dit vi är på väg, ökar befolkningen till fyrtiotusen.
Vi möts av en hög, ljusblå järngrind. I den runda byggnaden intill trycker någon på en knapp. Färgen flagar på grinden som under ljudligt gnissel sakta öppnas. José parkerar bilen och hoppar ur.
”Kom, vi måste registrera oss”, säger han och tar Diana i handen.
Jonathan och jag lommar ett par meter bakom dem. Som om vi omedvetet försöker undvika att fastna på bevakningskamerornas film. Sedan puttar uniformsklädda män bryskt in oss i något som liknar en överdimensionerad vaktstuga eller liftstation i Alperna.
”Alla besökare måste registrera sig”, förklarar José och delar ut vita formulär som påminner om en amerikansk visumansökan.
Vi ställer oss vid en väggfast, pulpetliknande bänk och börjar fylla i våra personuppgifter. Efter att ha betalt parkeringsavgiften får vi ett passerkort för det antal dagar vi tänker stanna. Sedan kör vi in i ett parallellt universum.
”Oh my God”, säger jag och trycker näsan mot bilrutan.
Vi glider sakta fram bland byns invånare: Långa och korta. Tjocka och smala. Gamla och unga. De väller fram överallt: på stranden, vid poolen, på gatorna, på väg in och ut i affärerna. Fyrtiotusen människor på en liten yta är ganska många människor. Särskilt om de alla är nakna. Till och med vägskyltarna varnar för människor med kläder.
”Kan du sluta bete dig som om vi vore på Kolmårdens djurpark”, väser Jonathan.
”Fascinerande, inte sant?” flinar José. ”Synd att vi inte kunde hyra en egen lägenhet bara. Ni bestämde er för sent. Allt var fullbokat. Nu får vi hålla till godo med Europas sunkigaste hotell.”
José överdriver inte. Trots priset har hotellet sett sina bästa dagar. Antagligen är det ett av de första hotellen som byggdes på sjuttiotalet, då nudistbyn grundades. Det verkar inte ha reparerats sedan dess och precis som överallt i Frankrike är rummen små. Jonathan, som är uppvuxen i en palatsliknande villa i Saltsjöbaden, känner av sin klaustrofobi och stönar.
”Don’t be mad, man”, säger José och klappar Jonathan på axeln. ”Om jag hade berättat var vi skulle bo hade du aldrig följt med, eller hur? Men oroa dig inte, i Cap d’Agde använder man knappt hotellrummet. Vi hämtar er om tjugo minuter, okej?”
Under visst gruffande börjar Jonathan packa upp och lägga sina nystrukna kläder i prydliga högar på det bajsbruna syntetöverkastet. Jag öppnar fönstret på ena sidan av rummet och balkongdörren på den andra i ett desperat försök att skapa tvärdrag och få ut den unkna blandningen av ingrodd smuts, rök och billig parfym. Jonathan räcker mig hårtorken.
”Aj!” skriker vi båda två samtidigt när våra händer möts och stöten far genom kroppen.
Hårtorken landar på den enda kvadratmetern av hotellgolvet som inte har blommig heltäckningsmatta. Plasthöljet delas i två. Ljudet skär i öronen.
”Vad fan har vi gett oss in på, Julia?” suckar Jonathan.
Vi sjunker båda ned på sängkanten. Den är så mjuk att vi nästan hamnar på golvet.
”Ryggskott nästa”, försöker jag skämta, fast jag mest av allt har lust att gråta.
Månaders uppdämda förväntningar. Spänning under den långa resan. Och så nu detta!
Plötsligt står José i dörröppningen. Han kliver över tröskeln och kommer emot oss på sitt lite ryckiga, halvnervösa sätt. Hans snopp svänger i takt. Vid vår säng stannar han och kliar sig på pungen.
Varför kan han inte knacka? tänker jag. Och varför kliar han sig hela tiden på pungen?
José pekar på kläderna på sängen.
”De där behöver ni inte, fattar ni väl. Har ni missat att vi bor i en nudistby? Kom igen nu. Vi väntar på er vid poolen.”
Jonathan och jag tittar på varandra och börjar gapskratta.
”An experience of a lifetime, it is”, säger Jonathan och reser sig upp. ”Du vet att jag älskar dig mest av allt i hela världen, eller hur?” fortsätter han och tar mitt ansikte i sina händer. ”Jag menar, om jag inte överlever det här äventyret.”
”Det är klart att vi överlever. Det är ju nu det roliga börjar”, svarar jag och ger honom en puss på näsan.

Jonathan och jag trippar nedför trappan med ett badlakan knutet runt höfterna.
”Bonne journeé”, önskar receptionisten, den första påklädda människa vi sett sedan vi lämnade de barska vakterna.
Diana sitter vid poolkanten och svalkar fötterna. Jag känner mig lättad när jag ser att hon behållit bikinitrosorna på. Jag sätter mig bredvid henne och gör samma sak.
”Har du också varit här förut?” frågar jag.
”Nej, jag har bara känt José i fyra månader.”
Jonathan lägger sig i en solstol bredvid José och låter en flik av handduken dölja sitt kön. Han försöker få det att se naturligt och nonchalant ut, men José börjar skratta.
”Och jag som trodde ni svenskar var frigjorda”, frustar han. ”Skål!”
Ett par, tre piña coladas senare märker ingen att det är Jonathans och mitt första besök på den här sidan av Saint-Tropez. Handduken åker av när vi tar en promenad till stranden. Vi går gatan fram – spritt språngande. José pratar livligt i telefon med sin chef. Som vanligt. Under armen håller han sin laptop. När José inte knullar, arbetar han. Alltid.

”Stranden har tre osynliga gränser”, förklarar José. ”Vi ska gå längst bort. Det är där alla swingers håller till.”
Vi förstår vad han menar när vi passerar familjerna Dupont, Gonzalez och en och annan Svensson i bara mässingen. Mamma, pappa, barn njuter av nakenbad. Till och med hunden har fått följa med i vissa fall.
Efter att ha vandrat några hundra meter kommer vi till de homosexuellas domäner. Vackra män poserar i vattenbrynet och beundrar varandras finlemmade muskler. Saltvattnet stänker och färgar deras hårfria kroppar vita i solen. Det luktar marmor. Grekisk gud.
”Kan inte du och jag stanna här?” frågar jag Diana och blinkar förtroligt med ena ögat.
Diana tittar oförstående på mig.
”Hon är inte bara dum, hon är totalt humorbefriad också”, viskar jag till Jonathan.
”Men hon är ung och vacker”, tröstar Jonathan. ”Vi är ju faktiskt inte här för att prata med henne.”
”Vi skulle ha tagit med oss matsäck”, säger jag. ”Gud, vad långt det är att gå.”
”Det är väl skönt att röra på sig efter den där långa bilresan. Men det börjar redan bränna lite på min rygg”, svarar Jonathan.
”Så fort vi har hittat en plats kan jag smörja in den.”

”Vad fan är det som händer?” utropar jag när vi äntligen installerat oss under ett parasoll i rätt ände av stranden.
Jag får sand i ögonen när ett tjugotal halvfeta, nakna män joggar förbi. De jagar en annan naken man som viftar med en ärtgrön flagga och blåser i en visselpipa. Plötsligt stannar den förste mannen framför en sanddyn lite snett ovanför oss.
”Kom ska ni få se”, säger José och vi andra tre följer efter honom som om han vore Dick i Femböckerna.
Det här är bara för mycket, tänker jag när jag får syn på det knullande paret i skrevan.
Jag har mycket svårt att se det sexiga i två sjukligt bleka, medelålders, kopulerande varelser från Irland. Men drevet är vansinnigt effektivt och inom ett par minuter är de omringade av runkande gubbar. En efter en sprutar de sin vita säd över kvinnan. Den blandas upp med sanden och jag ryser vid bara tanken på hur den måste skava och irritera.
”Jag vill gå hem innan jag spyr”, säger jag till slut.
”Don’t be such a party pooper”, säger José.
”José, there is no party to poop”, svarar jag ilsket och börjar packa ihop mina saker.
Jonathan hjälper till.
”Vi ses ikväll”, säger han till José och Diana.
”Ska ni inte med till Nat Hamman?”
”Vad är det?”
”Ett bastuställe, fast dagtid är det sexklubb också. Vi går snart dit.”
”Nej, vi spar våra krafter till ikväll”, svarar Jonathan och lägger armen om min hals.
”Aj”, fräser jag.
”Har du också bränt dig?”
”Tydligen.”
”Vi skulle ha grundat innan vi kom hit.”
”Med åtta soldagar i Stockholm?”
”Det finns väl solarium.”

Vi promenerar till hotellet under tystnad. Jag märker hur jag redan börjar reagera på hur udda människor med kläder ser ut. Men även vi har satt på oss vita, tunna saronger till skydd mot hettan.
Vi stannar till i matbutiken för att köpa en cola och lite antipasto till kvällsmat. Det luktar nybakat bröd från konditoriet intill.
”Förlåt att jag blev så sur”, säger jag till Jonathan. ”Jag är nog bara hungrig.”
”Jag tycker också det var ganska groteskt.”
”Såg du hur hans skinkor dallrade?”
”Ja! Och hennes mage hängde liksom över fittan. Man såg den knappt.”
Vi stöter emot en och annan naken kund mellan hyllorna och jag undrar för mig själv hur salmonella sprids.

Efter en tupplur på hotellet ger vi oss ut i kvällsvimlet av barer, restauranger, klädbutiker och sexshoppar. Det finns fem swingerklubbar inom en radie av några hundra meter. Någon mil utanför byn ligger en av de mest kända swingerklubbarna i världen, l’Extasia. Även om det låter lockande med en gammal vingård och dans utomhus, bestämmer vi oss för att gå till Le Glamour första kvällen. Vi har redan suttit tillräckligt många timmar i bilen under dagen och föredrar en kort kvällspromenad framför ännu en bilresa.
Le Glamour är elegant. Det känns som om jag befinner mig i en italiensk inredningsbutik vid Stureplan, där försäljarna är influgna toppmodeller från Paris och New York. Tänk vad lite smink och snygga, svarta, kläder kan göra! Inte en enda bilring eller rynka så långt ögat når. Nakna människor är antagligen det mest osexiga som finns, och jag är ytterst tacksam för att alla gäster har kläder på sig. Stora ytor ger ett luftigt intryck, trots att det måste vara över femhundra gäster i lokalen. Alla är vänliga. Ler. Jag trivs.
Vi hämtar vår välkomstdrink i baren och sjunker ned i varsin lila plyschfåtölj. Smuttar. Drinken smakar saft. Bartendern har snålat med alkoholen. Men saften är god och placeboeffekten fungerar lika bra som riktig sprit.
Jonathan dansar bra, men inte gärna. Det kräver en stunds övertalning att få med honom upp på dansgolvet. När José och Diana inte har dykt upp efter en halvtimmes dansande, blir Jonathan otålig och tycker att vi ska pröva lyckan själva. I källarvåningen. Vi har hört att det är där som aktiviteterna pågår.
Jag tar ett stadigt tag i ledstången och trippar osäkert nedför trappstegen i mina högklackade skor. Ett i taget. Det känns som när jag var liten och skulle sova över hos bästisen för första gången. Det var skitjobbigt att bli lämnad ensam av mamma, men man visste att man måste stanna kvar, för så småningom skulle det bli roligt och man skulle ångra sig hela livet om man inte vågade.
Halvvägs ned stannar jag och tittar på Jonathan. Han ser lika skrämd ut som jag. Vi trycker varandras händer och efter vad som känns som en evighet möts vi av två svartklädda vakter på nedre planet. De kontrollerar att ingen smugglar in sprit eller är alltför berusad och att reglerna följs: Till avdelningen på höger sida är endast par välkomna. Ensamma killar måste ta till vänster.
Vi bestämmer oss för att ta ett varv till höger först. Det är som att gå in i en labyrint bland ett tiotal mycket höga, breda sängar med tjocka madrasser. På varje madrass ligger minst tre, fyra par omslingrade i komplicerade ställningar. I det svaga ljuset är det omöjligt att se vilken kroppsdel som tillhör vem. Termen orgie har helt plötsligt fått ett innehåll. Det är som att se porrfilm på IMAX. Fast bättre. Mänskligare. Porrfilmens plastiga huvudpersoner, melodramatik och mekaniska upprepningar har klippts bort. Det luktar nytvättade lakan.
En man i tjugofemårsåldern slår ut med armarna och svär på franska när prestationsångesten tar över. Hans flickvän, som är upptagen med en jämnårig kvinna alldeles intill, skyndar fram och hjälper honom att komma igång igen. En något äldre man klappar killen vänligt på axeln och mumlar något i hans öra. Ungefär som en fotbollsspelare tröstar sin lagkamrat. Jag kämpar för att hålla munnen stängd och inte stirra.
”De vill att vi ska titta”, säger Jonathan och försöker låta världsvan, när jag i missriktad respekt vill strosa vidare.
Han kramar min hand och jag fylls av värme. Gentemot honom och alla omkring mig. Slappnar av. Madrasserna omsluter mig inte bara fysiskt. De absorberar alla störande ljud som snön om vintern. Det känns som att vaggas i en kokong.
Vi lutar oss mot en vägg. Jonathan håller om mig bakifrån. Smeker min mage. Mitt lugn blir till upphetsning. Han försöker få ned handen under min tighta, korta jeanskjol, men hamnar istället i en av kjolens många fickor. Jag hjälper honom att hitta rätt.
I sängen bredvid står en man på knä och knullar en kvinna bakifrån. Själv suger hon av killen mittemot. Han håller sina händer om hennes huvud. Hjälper till att hålla rytmen. För ett ögonblick möts våra blickar. Trots avståndet mellan oss känner jag mig delaktig. Jag blundar och låtsas att det är hans fingrar jag känner. Det är som om han läser mina tankar, för när jag öppnar ögonen igen sträcker han ut handen i en välkomnande gest. Jag njuter av hans uppmärksamhet, men vågar inte ta emot inviten. Jag rodnar och ruskar på huvudet. Han ler och ger mig en slängkyss.
Ett styng av dåligt samvete för mig tillbaka till verkligheten. Jonathan verkar inte ha märkt något, men jag vänder mig ändå om och kysser honom. Borrar in mig i hans trygga famn som om jag var rädd att bli bortförd av vackrare, intressantare män som kommer att älska mig bortom förnuftets gräns. Jonathan stryker mig över ryggen som han brukar göra när jag är ledsen.
Efter en stund tar kåtheten över och han drar upp min kjol. Jag har följt Josés instruktioner och lämnat trosorna hemma. Tanken på hur okända mäns blickar följer Jonathans rörelser över min bara stjärt får min hud att knottra sig. Jonathan återvänder ivrigt till mitt sköte och vänder mig om. Skyndar till med sina fingrar för att ta emot det varma, våta. Stoppar sedan fingrarna först i sin egen mun, därefter i min. Mannen mittemot fixerar min blick. Slickar sig om munnen. Jag kommer på mig själv med att göra detsamma.
Jonathans kön trycker på genom jeansen. Jag öppnar hans gylf och känner den sammetslena kuken dunka mot min bara hud. Jonathan puttar mig försiktigt framåt. Mannen mittemot sträcker återigen ut sin hand och den här gången tar jag emot den. Det får bära eller brista.
Han drar upp mig på sängen. Håller fast mig om midjan. Kysser mig våldsamt i hela ansiktet. På halsen. Virar sin tunga runt min. Det är svårt att hålla balansen, trots att jag står på knä och Jonathan håller ett stadigt tag i mina skinkor. Han håller isär dem för att komma åt mitt sköte bakifrån. Slickar min klitoris tills den blir hård. Jag kan inte hålla mig längre. Jonathan kan inte suga ur allt som strömmar ur mig. Jag efterlämnar en våt fläck på lakanet, innan jag sjunker ihop i fosterställning.

”Gå inte än”, säger mannen när jag efter en stund har återhämtat mig och vi gör oss beredda att ta ett varv runt rummet.
”Vi kommer tillbaka”, svarar Jonathan.
”Tack för att vi åkte hit. Jag älskar dig”, viskar jag till honom.
Vi letar oss ut genom en trång passage. Det är enkeltrafik, men längs med väggen står hånglande par och sträcker ut sina lystna händer för att smeka en förbipasserandes arm, bröst, eller lår. Jag andas allt tyngre och ångrar att jag drog ned kjolen efter min första orgasm. Jag har lust att slänga mig på en av sängarna och älska med Jonathan här och nu, men han puffar på bakifrån tills vi kommer ut. Han skrattar åt mina lama protester och viskar:
”Tålamod är en dygd.”
”Du har bara bråttom till avdelningen mittemot”, skojar jag.
”Det är klart.”

Singelavdelningen i Le Glamour är designad som en sexstafett med olika hållplatser. Luften är så fylld av testosteron att man nästan kan ta på den. Det är varmt. Den första hållplatsen består av en svartmålad masonitvägg med runda hål i olika storlekar. På ena sidan stoppar killarna in sina kön; på den andra suger kvinnor kuk.
”Vill du testa?” frågar jag.
”Är det okej då?”
”Det är klart”, svarar jag och börjar knäppa upp hans bälte.
Byxorna faller till marken. Jonathan sträcker händerna ovanför huvudet och tar tag i träväggen som skiljer honom från hans välgörare på andra sidan. Jag smeker hans rygg och han lutar kinden mot väggen och stönar. Hela kvällens anspänning släpper och det tar inte många sekunder förrän han ger upp ett avgrundsvrål.
”Det måste vara rekord”, fnissar jag.
”Miljön är sjukt upphetsande”, stönar Jonathan.
”Jag vet”, suckar jag.

På golvet vid nästa station ligger två röda saccosäckar av den typ man kan finna på vissa alternativa förlossningsavdelningar. På den ena ligger en halvnaken kvinna på mage. Hon bär en ögonbindel och håller sin make i handen. Han dirigerar männen i den växande kön. Pekar på dem som ska få knulla hans hustru bakifrån. Jag fascineras av det primitiva i lusten, den spektakulära omgivningen och den kittlande rädslan för att kanske bli upptäckt. Att bli stämplad som hora.
”Vill du pröva?” undrar Jonathan.
”Jag vågar inte”, svarar jag. ”Kanske nästa gång.”
Tills vidare nöjer jag mig med att bli gängknullad i fantasin.

Tredje stoppet är ett svart tält. Vi går in. Jag stryker med handen längs tygväggen för att inte snubbla eller tappa balansen. En skugga närmar sig. Någons fingrar möter mina. Jag blir inte rädd. Jonathan står tätt intill. Jag befinner mig i den bästa av världar: Avgrundsdjup spänning i total trygghet.
”Okej?” hör jag en lång man fråga med tydlig italiensk accent.
Jag låter mig uppslukas av mörkret och lukten av Carolina Herrera 212. Mannen lägger min hand på sitt kön. Han är stor. Vid det här laget behövs det inte mycket mer än så för att jag ska sära på benen. För vem som helst. Jag vill ha kuk. Vem bryr sig om killen kör sopor eller studerar till hjärnkirurg? Jonathan lyfter upp mig på hyllan som löper längs med väggen.
”Han vill knulla dig”, viskar Jonathan, som inte heller bryr sig om formaliteterna.
”Inglese?”
”Yes”, ljuger Jonathan för att slippa prata mer.
Mina ögon börjar vänja sig vid mörkret. I alla fall så pass att jag kan urskilja konturerna av den äldre, gråsprängde Don Giovanni som lyfter på min topp och börjar suga mina redan stenhårda bröstvårtor. Jonathan stryker min bara rygg. Jag börjar bli desperat. Orkar inte njuta längre. Tar tag i mannens kinder och tungkysser honom. Pepparmintsmak. Hans skäggstubb rispar.
Jag trevar efter mannens gylf. Jonathan räcker mig en kondom som han hittar i en flätad korg bredvid oss. Alltid redo. Jag hinner knappt rulla på den förrän italienaren lyfter ned mig, sätter sig på en stol och visar att han vill att jag ska gränsla honom. Just nu existerar bara vi två. Jonathan är tillbaka i Stockholm. Min nye älskare fyller mig. Jag kysser honom vilt. Min tunga virvlar runt. Han nyper mig i bröstvårtorna. Då och då klatschar han mig på stjärten. Jag känner hur det hettar till. Svider.
Jag ökar takten. Han hjälper till med sina händer. Sin kuk. Hela kroppen. Han vill längre in. Han lyfter upp mig och lägger mig på golvet utan att glida ur.
”What’s your name?” frågar han.
”Julia.”
”You like to fuck, Julia, don’t you?”
”I love to fuck!”
Det känns som om han ska dela mig i två delar. Så djupt. Så snabbt. Njutningen och smärtan så nära. Det känns som om det aldrig tar slut. Det måste ta slut. Jag sätter naglarna i hans rygg och skriker. Det skvätter då han svarar:
”Julia!”
Ett par minuter senare reser han på sig. Det drar. Min mage blir kall. Jag sätter mig upp. Han drar upp sina byxor och tar Jonathan i hand. Böjer sig fram och ger mig en puss på kinden. Omtumlad reser jag mig upp. Fumlar med klädseln.
”Jag är så törstig”, viskar jag till Jonathan.
”Vill du att jag ska köpa något till dig att dricka?”
”En cola light, är du gullig”, svarar jag. ”Jag följer med dig upp.”
”Ska vi se om vi hittar José och Diana?” frågar Jonathan samtidigt som han drar undan draperiet till det anslutande rummet, vars mysbelysning nästan bländar oss.

© Malva B, 2013. © Omslagsbild Shutterstock.

Mer av Malva B.

9789187671067 9789187671050 9789187671043 9789187671036 9789187671029 9789187671012 9789186845629 97891868454699b3d9b63d9be89a7_200x200ar

Mer om Malva B.

Fredagsintervju med Malva B.

Malva B.s intervju med Manil Suri: Let’s talk about sex

Youtube: Malva B. om novellen Komma ut

Youtube: Malva B. om novellen Smekmånad

Mer om MIX

MIX förlag är ett digitalt förlag för vuxna läsare. Vi publicerar noveller, kortromaner och romaner av svenska författare inom en rad olika genrer. MIX vill vara med och utveckla den digitala litteraturen – och det nya sättet att skriva och läsa.

För löpande information om MIX – följ oss på Facebook och på www.mixforlag.se.