Intervju med Mixdebutanten Julia Svanberg

Julia
I februari i år kommer Mix-debutanten Julia Svanberg ut med sin fantastiska ”dokumentärroman” Varför kom du hit?  Men redan nu kan du läsa en första intervju om boken, författaren och hur det egentligen är att bo i Colombia
.

Hur länge har du bott i Colombia, och hur kommer det sig att du bor där?

Jag hade varit i Latiamerika som 19-årig backpacker och de band som uppstått mellan mig och just Colombia släppte inte. Jag hattade ganska mycket mellan Colombia och Sverige, hade ströjobb, pluggade, jobbade voluntärt och fick barn. Men när mina tvillingar slutade vara relativt lättflyttade bäbisar, så kände jag att det var dags att välja en plats och det blev så småningom den öst-colombianska landsbygden. Huset är ungefär lika stort som en etta med kokvrå, men tomten är stor och eftersom det är tropiskt är vi för det mesta utomhus. Vi kommer inte bo här för evigt, men det har hittills varit en helt ok tillvaro för oss som barnfamilj, med sköna badplatser, liten skola och fri lek bland höga berg och djupa skogar.

Hur mycket av Varför kom du hit? bygger på egna erfarenheter?

Varför kom du hit? är ingen självbiografisk bok, men man kanske kan kalla den en dokumentär roman. Jag har valt ett ganska korthugget språk med många beskrivningar och direkt dialog, både för att det går hand i hand med huvudpersonen Ellen som ju i egenskap av resenär i främmande land har en observerande hållning till det hon ser och upplever, samt för att ge boken reportage-känsla där läsaren ges utrymme att tänka mycket själv och dra egna slutsatser utifrån hur karaktärerna agerar. Mycket i boken bygger på egna erfarenheter från Colombia, möten med människor, saker som har hänt. Det hade varit omöjligt att skriva Varför kom du hit? utan att själv ha levt i backpackermiljöerna som ung tjej. Jag hade heller aldrig vågat mig på att skildra exempelvis en colombiansk internflykting eller en tonårig drug-dealer om jag inte mött och lärt känna människor i dessa situationer i verkligheten.

I bokens dedikation står det ”Till Lila, var du än är”. Är bokens Lila, som ju av allt att döma är någon som råkat riktigt illa ut, någon du själv varit vän med?

Lila är min romanfigur och som sådan är hon fiktiv. Dock delar hon sitt öde med personer jag mött och känt. Varför kom du hit är tillägnad dem i Lilas namn.

Vad är det värsta och det bästa med Colombia?

Det allra värsta med Colombia, tycker jag, är att resurserna är så ojämlikt fördelade – mellan svarta och vita, mellan kvinnor och män, mellan stad och landsbygd, men också mellan Colombia och rikare delar av världen. Lejonparten av colombianerna saknar tillgång till utbildning och sjukvård, vilket skapar så många onödiga sorger. På bloggen har jag bland annat skrivit om en pojke på mina barns dagis som blev portad från sjukhuset för att föräldrarna inte hade råd till försäkring och senare dog av sin lunginfektion. Blicken hos den pappa som förgäves försökt argumentera mot en ignorant sjukhusledning med sin döende sexåring i armarna är det värsta jag sett i hela mitt liv, kanske för att jag med säkerhet visste att det inte var en engångsföreteelse. ”El paseo de la muerte” – ungefär ”dödens rutt” på svenska – avser just sjuka eller skadade döende människor utan försäkring som förgäves söker hjälp på olika sjukhus. Det är ett ungefär lika vanligt begrepp i Colombia som ”face rape” är i Sverige.

Colombia är stort, kultur och natur i olika regioner skiljer sig väldigt mycket åt, vilket gör att det är väldigt mycket som är ”det bästa med Colombia” för mig. Varje region har något särskilt! Tre saker jag generellt sett älskar med att bo här är 1) att colombianer i snitt äger en social kompetens som får de flesta européer att framstå som kusiner från landet. Okända människor möter ens blick och hälsar, snackar. Folk har en självkänsla som gör att de vågar se andra människor, vilket inger respekt och trygghet 2) att vardagslivet handlar mer om konstruktiv problemlösning än ältande. Handfallenhet är sällsynt. Att colombianer skulle ha slapp ”mañanamañana-mentalitet” är en gammal eurocentriskt föreställning, folk arbetar hela tiden med en energi och framåtanda som smittar 3) att det finns en fantastiskt styrka i colombiansk kultur, i synnerhet musik och dans, men också konsthantverk. Lyssna på en ”bullerengue” till exempel! Sångerskan sjunger den inte för att känna eller framkalla en känsla. Hon sjunger den för att hon känner. Sådant får mig att smälta.

Hur känns det att romandebutera?

Det känns jättebra. Jag har alltid skrivit, men aldrig ”för mig själv.” Tanken för mig är att folk ska läsa det jag skriver, jag vill dela med mig! Diskutera! Därför älskar jag bloggar!

Skriver du på något nytt nu?

Ja, jag skriver hela tiden, bland annat novellen Jaguar, om ett laddat tema som kommer ut i mars på MIX förlag. Jag jobbar också på den av mina bloggläsare efterfrågade Mammas Machete-boken som kommer handla om den colombianska landsbygden, men jag har inte riktigt bestämt mig vilken form den ska ha ännu.

9789186845988.tif. kopiera