”Människodjur” av Lova Fredriksson

9789187671586När sågverket läggs ner dör byn, och naturen och djuren tar över. Det är precis så hon vill ha det. Hon vill smälta in i naturen, bli ett med skogen.
”Du är ingen människa”, säger en av de sista byborna som flyttar därifrån till henne, och meningen fyller henne med värme.
Men naturen är också obarmhärtig i sitt övertagande: Att finna tröst i en längtan är att drömma. Att nå sin dröm en förbannelse.
Lova Fredrikssons debutnovell är en mörk, suggestiv pärla, skriven på ett språk som skimrar i varje mening.
#mixnovell #magiskrealism
Lästid: 16 min

Utdrag:
Länge bar hon grävlingens död som en tyngd. Det var först när hon återvände och såg den ruttnande kroppen och hur större djur eller andra grävlingar ätit av den som hon slutade tänka på den. Sedan fortsatte det så. Smådjur dog i olika rum och nya flyttade in medan björksly och sälg spred sig över gårdar och diken. Snart täckte maskrosor kvarterens alla grusvägar.
Nu fanns ingen stig i skogen som hon inte kände till. Hon visste hur solen stod på himlen vid varje klockslag, varje tid på året. Hon visste efter vilka regn svampen sköt upp och hon visste vilka år blåbären och hjortronen skulle vara fler än hon kunde plocka. Och hon visste när det var tid att stänga dörren om sig för att slumra sig genom den svåraste vintern, med gott om ved till brasan och fulla hyllrader i skafferiet. Hon följde sin egen rytm i så många år att det inte fanns något annat än Saraberg, men från Saraberg såg hon ju hela världen.