Provläsning: Karin Tidbecks roman Amatka

Omslag Amatka Karin Tidbeck

Tredag
Vanja vaknade återigen av muller och kunde inte somna om. Hon tog på sig tröja och byxor utanpå sovkläderna och gick ned i köket. Enligt schemat på kylskåpet skulle både Nina och Ivar gå på skift på morgonen. Vanja tog fram en kastrull ur det lägre köksskåpet och öppnade skafferiet. Två påsar grötflingor stod på mittenhyllan, den ena med gryn av svartsopp, den andra av lite mildare blekticka. Hon skopade svartsoppsflingor ned i kastrullen och fyllde på med dubbelt så mycket vatten. Medan grötkastrullen värmde på spisen gjorde hon i ordning nytt kaffe på den sista sumpen från gårdagen.
”Hej.” Nina hade svept en stor grön sjal utanpå overallen. Hon gick över till kylskåpet och tog ut en tallrik. ”Här kan vi steka upp lite från igår.”
De stod bredvid varandra i tystnad och rörde i gryta och stekpanna. Ninas överarm strök emot Vanjas när hon rörde i stekpannan.
Ivar kom ned lagom till att allt var klart och dukade ut för tre.
”Det är mildare än ditt, Ivar”, sade Nina när hon smakade på kaffet. ”Jag kanske slipper ont i magen idag.”
”Kaffe kan inte vara för starkt”, svarade Ivar.
”Kaffekonsumtionen i Amatka är fyra gånger högre än i övriga kolonier”, sade Vanja.
”Ha”, sade Nina. ”Det tror jag det. Och Ivar står för hälften.”
”Jag självmedicinerar. Det går inte att vara nere i svampodlingen annars.” Ivar tömde koppen och hällde upp mer kaffe åt sig.
”Ivar mår inte så bra av mörkret”, fyllde Nina i.
Vanja petade med skeden i sin gröt. ”Kan du inte byta jobb? Har ni inte rotation?”
Ivar ryckte på axlarna. ”Officiellt har vi det. Men ingen har fått byta jobb på flera år nu.” Han gned bort några gula korn ur ena ögonvrån. ”Styrelsen säger att det finns för lite folk för att rotation ska funka.”
”De gör säkert sitt bästa”, sade Nina.
Ivar reste sig. ”Tack för maten.”
Nina och Vanja satt kvar en stund. Nina hällde upp mer kaffe åt sig. Vanja försökte äta lite mer gröt. Den hade kallnat och var klibbig mot gommen.
”Jag blir så arg på Ivar”, sade Nina. ”Jag vet att jag inte borde, men jag blir det. Han går där nere i kamrarna dag efter dag och mår bara sämre och sämre. Han hade säkert kunnat få andra arbetsuppgifter om han pratat med styrelsen. Alltså ansträngt sig lite.” Nina hötte med tummen mot dörren. ”Det är som om han har gett upp.”
Vanja skruvade lite på sig. ”Ja, det har väl inte jag riktigt med att göra.” Hon skrapade ned resten av sin gröt i kastrullen. ”Jag tyckte att jag hörde det mullra i morse”, sade hon. ”I luften.”

Ladda ner ett epub-utdrag från Karin Tidbecks roman Amatka (ISBN 9789186845346).