Etikettarkiv: Efter Stormen

Fredagsintervju: Caroline L Jensen

Hon har minst sagt haft fullt upp på sistone: bara i oktober har hon kommit ut med en roman, en novellsamling och en MIX-novell – och hunnit med en flytt. Hennes uppmärksammade debut Champagneflickan kom ut 2008 och handlade om hennes tid som strippa i Köpenhamn, sedan dess har hon hunnit skriva flera romaner och noveller inom skräckgenren. Låt oss presentera Caroline L Jensen, Sveriges nya skräckdrottning enligt Malou von Sivers!FOTO Malin Falk

Hos oss på MIX är du aktuell med romanen Demonologi för nybörjare, en filosofisk fantasyberättelse med mörk humor där vi får följa vaktmästaren Isak på hans resa för att träffa Satan och förhindra apokalypsen. Varför är det så roligt att skriva om helvetets nio kretsar?
Religion i allmänhet och kristendomen och dess figurer i synnerhet har alltid fascinerat mig. Och det räcker att öppna Bibeln, läsa de första fem sidorna, för att inse att det finns material till stor komik i den luntan. Både i min tidigare roman Fru Bengtssons andliga uppvaknande och nu i Demonologi för nybörjare har lockelsen varit att plocka just befolkningen från himmel och helvete och släppa ner dem här, bland kräftskivor, dagishämtning och luftgitarrspelande unga män. För att liksom se vad båda sidor tar sig till när de stöter på varandra. Sedan är ju helvetet (mest, men också himlen) fantastiskt fantasieggande som plats betraktad och att få skriva en roman som till stor del utspelar sig där var alldeles underbart, för trots att jag har följt Dantes version av hur infernot ser ut, så hade jag ändå full frihet i mina beskrivningar på ett sätt man inte har när man skriver om valfri plats på jorden.

Du har tidigare skrivit en novell till Efter stormen-projektet och har precis kommit ut med en ny novell, Ser dig, i vår serie av nattlägesnoveller. Hur är det att skriva på det sättet, alltså parallellt med andra författare som ges samma utgångspunkter?
Det har varit utmanande men väldigt roligt. Jag trodde att jag skulle få problem just eftersom texterna är ”beställda” och att det skulle sätta käppar i mitt inspirationshjul, att inte få hitta på hej vilt själv, men så blev det inte. Snarare kunde jag ta till mig ramarna och förutsättningarna och bli inspirerad av att de fanns. Jag gillar att testa nya saker över huvud taget, och skrivandet är inget undantag i det fallet. Slukhål och nattlägesnovellen var båda exempel på saker som ingen har gjort förut, och jag är alldeles för mycket en sucker för sådant för att tacka nej till att vara med.

MIX förlag är ju numera ett heldigitalt förlag – hur ser du ditt eget förhållande ut till e-böcker och digital litteratur?
Jag har precis flyttat, så just nu är det bättre än någonsin. När jag gick där och släpade på mina 2000+ pappersböcker kände jag att det här med läsplattor nog faktiskt är alldeles mycket mer toppenfantastiskt än jag någonsin har förstått. Jag tycker att båda har sina fördelar och läser väl ungefär 50/50 av pappersböcker och e-böcker.

Sist men inte minst, har du något tips på bra halloween-läsning?
Så klart! För barnen tycker jag att man kan läsa Den elaka vikarien av Anders Fager. Alla andra ska naturligtvis läsa Demonologi för nybörjare. Får man inte nog av det så har dessutom alla mina tidigare e-skräcknoveller nu också getts ut i en samling (på papper) Rovdjur – samlade skräcknoveller. För den som vill ha lite mer lågmäld skräck vill jag rekommendera en gammal klassiker – Skruvens vridning av Henry James, som är ett exempel på långsamt krypande fasa när den är som allra bäst.

 

Fredagsintervju med Erik Haking

Erik HakingErik Haking är vinnaren i MIX förlags och Adlibris Mondos novelltävling

 

Det blev Erik Haking, 29 år från Lund, som slutligen stod som vinnare i MIX förlags och Adlibris Mondos tävling om bästa novell inom ramen för vårt Efter stormen-projekt. Förutom vinsten i form av 10 000:- och en Letto kommer hans novell Skuggvärlden att publiceras som enskild digital novell, samt ingå i Efter stormen-samlingen. Eriks novell om vad som händer med några av de människor som evakueras efter kärnkraftsolyckan i Oskarsham tog oss i juryn med storm och fortsatte att överraska ända till slutet.

Juryns motivering lyder:
Med  Skuggvärlden har Erik Haking på ett originellt, trovärdigt och ytterst obehagligt sätt tagit Efter stormen-historien till nästa nivå. Fantasieggande och konsekvent blandas vetenskapligt tänk med dystopiska stämningar och fantastikens skräckelement. Människans psykiska och fysiska utsatthet i en sargad värld har sällan känts så påtaglig.

Vad var den största utmaningen med att skriva en novell utifrån en händelse som någon annan skapat?
Researchen. Jag har skrivit en novell som tar sin utgångspunkt i en kärnkraftsolycka i Oskarshamn utan att kunna (a) något om kärnkraft eller dess effekter (b) något om Oskarshamn eller (c) uttrycka mig kortfattat. Samtidigt var det också det roligaste, att utgå från någon form av tydliga premisser. Att ”skriva fritt om nånting vad som helst” är alltid mycket svårare.

 Din novell bär tydliga dystopiska drag – vad har du själv för förhållande till dystopier?
Att de är behagliga att fly in i mer än att de skulle fungera som varnande exempel. Tanken ”det kunde trots allt ha varit värre” konkretiseras, vilket kan behövas ibland för att orka med verkligheten.

Vilka fem saker skulle du själv ta med dig vid en evakuering liknande den som skildras?
Säkert i längden helt värdelösa saker. Förströelse, typ en trave böcker, som fort tar slut. Så sitter man där och försöker göra upp eld med pinnar och dukar snart under för trikinerna medan mer kvicktänkta personer snidar redskap med sina schweiziska arméknivar och bläddrar i ovärderliga familjealbum.

Skriver du på något mer nu?
Jag skrev en bok under två år på Författarskolan i Lund som blev klar i somras och har varit inne och vänt på några förlag. Den handlar om en nattarbetare på en bensinmack, dennes bittra liv och tillkortakommanden. Den borde få bli utgiven, allt annat vore en stor litterär skandal. Annars driver jag bloggen Den ömhet du är värd (http://denomhet.blogspot.se/) samt har en del halvfärdiga projekt som jag också söker kanaler till att få ut på något sätt. Jag är skamlöst öppen för erbjudanden.

Konstnären Simon Stålenhag designar Efter Stormen

Simon Stålenhag är aktuell med sina omslagsbilder till MIX Förlags Efter Stormen-projekt. Den svenska konstnären har på senare tid fått mycket uppmärksamhet internationellt för sina dystopiskt laddade retrofuturistiska målningar och illustrationer. Genom att införliva gammal svensk landsbygd med science fiction har han skapat en helt egen värld där robotar är vardagsmat i en annars nästan orörd natur.

Men Simon Stålenhag har flera strängar på sin lyra. Utöver konsten är han dessutom dataspelsdesigner och musiker, båda områden vilka definitivt har inspirerat hans retrofuturistiska värld som influerats mycket av just 80-talet. Tanken är att denna typiska tidsepok inte bara representerar samhället, utan även en fantasi och en framtidsvision som inte nödvändigtvis hade varit så långt borta om landets teknologiska utveckling hade fått fortskrida. Denna aspekt, mer än något, är vad som ger Simon Stålenhags målningar en verklighetstrogen och nästan postapokalyptisk känsla.

I sitt arbete med Efter Stormen har Simon Stålenhag återigen tagit fasta på 80-talsikoner, såsom GB’s glassgubbe och gamla radhuslängor, men också införlivat en mer modern känsla med nyare bilar och en plats som existerar i verkligheten.

Vill du veta mer om konstnären Simon Stålenhag?
Simon Stålenhags webbsida
Simon Stålenhags tumblr

”Med näsan i en bok”-bloggen recenserar Efter Stormen

”Att skildra en händelse ur flera perspektiv har gjorts tidigare, både i filmer och böcker, men detta att det är olika författare som skriver de olika skildringarna känns nytt och fräscht. Det är inte bara perspektivet som förflyttas, även språket blir annorlunda, tempot i berättelserna och ingången i själva katastrofhistorien.”

 

Läs mer på Med näsan i en bok.

”En bok om dagen håller doktorn borta”-bloggen om Caroline L Jensen

”Det är första gången jag läser en kortroman, och jag gillar konceptet. Kortromanen är längre än en novell, som jag kan känna har för lite innehåll, och kortare än en roman, som ibland kan ta lite väl lång tid att läsa.”

Läs hela inlägget på En bok om dagen håller doktorn borta.

Efter Stormen: Estradpoeten & författaren Solja Krapu om syskon och dikter

SOLJA1_500

Sist ut i våra Efter Stormen-intervjuer är Solja Krapu. Hennes bidrag Om du behöver mig är en berättelse med hög igenkänningsfaktor om den knaggliga relationen två systrar emellan.

Din historia kretsar mycket kring ett syskonpar med en ganska knepig relation. Har du själv några syskon? Vad är det bästa och det värsta med syskon?
Jag är näst yngst av sju syskon. I en så stor skara är åldersskillnaderna naturligtvis stora, och man har i princip vuxit upp i helt olika familjer. Det är skillnad att växa upp med unga föräldrar på femtiotalet än äldre föräldrar på sjuttiotalet. Det bästa med syskon är att det är skönt att dela ett liv med andra, att andra har ett band till samma rötter som en själv. Det svåraste är om syskonen behåller sin gamla bild av varandra: ”Du har alltid varit den som…”

Det är vanligare än man tror att syskonen bryter med varandra i vuxen ålder. Men även om det är vanligt så är det smärtsamt. Ett syskon är som en bit av en själv.

Vilken av dina litterära gestalter identifierar du dig mest med, och varför?
Kanske mest Lovi, Lovisa. Jag är en gräslig optimist. Eller så vill jag åtminstone se saker från den ljusa sidan. Samtidigt lägger jag ju ändå mig själv i de andra karaktärerna också.

Om du, i likhet med personerna i Om du behöver mig – hamnade i en katastrofsituation där du snabbt var tvungen att lämna ditt hem för obestämd tid – vilka fem saker skulle du först och främst ta med dig?
Jag är inte särskilt beroende av mina saker. Men datorn och telefonen skulle naturligtvis vara det första. Kanske någon snygg klänning …

Hur tror du att du själv skulle klara dig i en sådan situation?
Jag inbillar mig att jag skulle bli väldigt lugn. Särskilt om någon annan skulle få panik skulle jag försöka hålla huvudet kallt. Det går ju inte att alla blir hysteriska samtidigt.

Du är flerfaldig mästare i Poetry slam. Vad är den största skillnaden mellan att skriva en text som är tänkt att läsas tyst mot en som ska framföras på scen?
Även när jag skriver en text som är tänkt att läsas tyst, vill jag få in en röst och en rytm i texten. Det som kanske är största skillnaden med just estradpoesitext och en berättande text är att i en poesitext säger jag bara en sak per dikt, och jag kanske upprepar den på olika sätt väldigt många gånger. I en berättelse ska ju texten vidareföra en handling som i sin tur bär med sig en tanke.

När jag läser dikter på scen ser jag ju åhörarnas reaktion på en gång. Att lämna ifrån sig en text bara med bokstäver är lite läskigt, jag vet ju inte hur reaktionen blir, jag kan ju inte stå där och peka hur den ska uppfattas. Allting: betoningen, tanken, pauseringen, måste finnas där.

Efter Stormen: Dystopi passar Caroline L Jensen som en varm och välanvänd handske

caroline_l_jensen 2 ccaroline andersson.
En sektledare som vill ta med sig så många människor som möjligt in i evighetens härlighet, det är vad Caroline L Jensens Efter Stormen-aktuella kortroman Slukhål handlar om. För oss berättar hon om dystopi, domedagstokar och sina överlevnadschanser vid en katastrof.

Precis som dina romanfigurer bor du så pass nära ett kärnkraftverk att du fått en larmradio. Är det här något man tänker på till vardags; att det SKULLE kunna hända en olycka så att radion börjar larma?
Precis när vi flyttade hit, bara ett par kilometer från Barsebäck, så blev jag lite skärrad. Dels av larmradion och dels av kaliumjodet, som de förra ägarna till huset lämnade vidare till oss och förklarade att man skulle ta om det ”smällde på verket”. Det kändes sådär lagom kul. Och visst, i början sneglade man väl på larmradion lite misstänksamt. Men eftersom den bara stod där, tyst och grå i en fönsterkarm, år ut och år in, så glömdes den bort.  Enda gången jag tänker på att jag bor nära ett kärnkraftverk är när vi är och badar i havet och har utsikt över det. Fast det är inte bara negativt. Det är lite fulsnyggt, på ett dystopiskt vis. Särskilt nu när det inte används längre.

Slukhål kretsar ju kring en domedagssekt och hur den försöker påverka människorna i sin omgivning. Hur kom det sig att du valde att skriva om just detta?
Alltså, min första tanke när vi fick uppgiften att skriva en valfri historia som kretsade kring en härdsmälta, var: ”YAY! MUTANTER FOR EVERYONE!” Skräck, och gärna monsterskräck, är alltid mitt förstaval. Men sedan fick vi instruktioner om att det fick vara mörkt och skräckigt, men att det måste vara realistiskt. Och i verkligheten så är religiösa fanatiker något av det läskigaste jag vet. Tanken dök upp nästan direkt: ”Tänk om det bodde några riktigt, riktigt instabila människor, väldigt nära verket. Domedagstokar. Hur skulle DE reagera när det smäller?” och på den vägen var det.

Vilken av dina huvudpersoner identifierar du dig mest med, och varför?
Albin och Elin. Albin för att vi, på gott och på ont, är lika envisa. Och så gillar jag att vara för mig själv, i min stuga i skogen, och ta hand om mina djur. Elin därför att jag har väldigt nära till min inre åttaåring. På sätt och vis identifierar jag mig med Sara också. Vem vill inte leda en sekt, liksom?

Om du, i likhet med personerna i Slukhål, hamnade i en katastrofsituation där du snabbt var tvungen att lämna ditt hem för obestämd tid – vilka fem saker skulle du först och främst ta med dig?
Handlar det om att evakueras till något bekvämt ställe, typ ett hotell eller hem till mamma, så:
– Min smartphone
– Min dator
– Min plånbok
– Mysbyxor
– Multiladdare
(Och så utgår vi så klart från att sonen, mannen, hunden och katten inte är SAKER och därför inte behöver vara med på listan.)

Handlar det om att behöva lämna huset The Walking Dead-style så:
– Yxa
– Hagelbössa
– Sovsäck
– Smärtstillande/antibiotika
– Tändare

Hur tror du att du själv skulle klara dig i en sådan situation?
I det första scenariot (evakueras till hotell): inga problem. Jag hade stuckit i samma stund som larmet gick. Får jag bara med mig människorna som betyder något + sakerna på listan så klarar jag mig utmärkt. Jag har en gång varit med om att mitt hem brann ner. Jag blev av med ALLT. På riktigt. ALLT. Inget klarade sig förutom morgonrocken jag svepte om mig när jag sprang ut för att överleva själv. Det var rätt kämpigt, men också en upplevelse som lärde mig att man inte behöver särskilt mycket prylar. Det mesta går att ersätta över tid.

I det andra scenariot (zombieapokalyps): som fisken i vattnet. Äntligen får man gå berserk, liksom.

Vad tycker du är mest utmärkande för en riktigt bra dystopi?
Det är viktigt att författaren kan gestalta riktigt tung uppgivenhet och förlamande maktlöshet hos ”den lilla människan”. Cormac McCarthys Vägen är ett lysande exempel på hur man gör det. Sedan måste det finnas ljusglimtar och skärvor av hopp som uppgivenheten och maktlösheten kan spegla sig i. 1984 är ett annat riktigt bra exempel. 1984 är och förblir världens bästa dystopi, alla kategorier.

Skriver du på något nytt nu?
Ja, jag är i redigeringsfasen med min fjärde roman, Demonologi för nybörjare, som kommer ut till hösten. Samtidigt skriver jag på råmanus till uppföljaren till den, Demonjägarna. Och så försöker jag få ihop en skräcknovell då och då. Utöver det spökskriver jag skönlitteratur, facklitteratur och bloggar åt andra. No rest for the wicked, som de säger.

Efter Stormen: Johan Ring om whisky, ödeläggelse och att vara den som stryker med först

140331-079-bonnier JOHAN RING
Nästa vecka lanserar Mix Förlag sitt nya projekt 
Efter Stormen (läs mer); en dystopisk romantrilogi som tar avstamp i en kärnkraftsolycka och utmanar gränsen för vad människan klarar i en katastrofsituation. Johan Ring bidrar med sin obehagligt realistiska kortroman Den mörka fläcken.

Du har ju själv bott i Oskarshamn – hur var det att fullständigt ödelägga just den staden i din kortroman?
Det var hur kul som helst! Jag har Oskarshamn väldigt nära hjärtat – jag gick i gymnasiet där, hade min första lägenhet där, mina föräldrar och min syster bor där. Så jag kunde verkligen visualisera hur stan skulle se ut när paniken drabbade den, det blev väldigt verkligt för mig. Det är en av sakerna som gjort det här projektet så kul för mig.

Hur kändes det att bo så nära ett kärnkraftverk? Var det något man konstant tänkte på, eller något man till slut vande sig vid och glömde bort?
Det blir en självklarhet. Verket ligger i ett mycket vackert läge ute på Simpevarphalvön, och är en av kommunens största arbetsgivare. Jag har själv jobbat där en kort period, och min pappa har jobbat där en stor del av sitt yrkesliv. Tack vare det har jag alltid haft god insyn i hur ett kärnkraftverk fungerar och hur det sköts. Precis som de flesta i Oskarshamn har jag aldrig känt mig orolig för en olycka, eftersom vi vet att svensk kärnkraft är den säkraste i världen.

En av dina huvudpersoner, Frank, är en våldsam och ganska obehaglig karaktär. Vad var det svåraste med att kliva in i en sådan roll och skildra honom inifrån?
Inspirationen till Frank kom ifrån gruppen Suicide’s låt Frankie Teardrop. Att skriva inifrån honom var en ganska obehaglig upplevelse, och det svåraste var att göra honom flerdimensionell: att inte bara göra honom till ett svin rakt av. Även kvinnomisshandlare hjälper ibland gamla damer över gatan. I Franks huvud är hans handlingar och hans världssyn helt rimliga och rationella, och det gällde att komma ihåg det när jag skrev honom.

Om du, i likhet med personerna i Den mörka fläcken, hamnade i en katastrofsituation där du snabbt var tvungen att lämna ditt hem på obestämd tid – vilka fem saker skulle du först och främst ta med dig?
Det FÖRSTA jag skulle se till att få med mig vore givetvis min familj, men om vi snackar saker:
1. Min mobil. Det må vara genant att erkänna, men jag är smartphoneknarkare, och där skulle jag kunna ha koll på omvärlden medan vi flydde undan katastrofen. Och jag skulle fylla den med så mycket musik att den nästan sprack.
2. Läsplatta. Kan inte fly utan böcker, så jag tar med hela e-boksbiblioteket!
3. Skor. Underskatta aldrig ett par rejäla skor.
4. Tändstickor. Jag var aldrig med i scouterna, men till och med jag vet att man ska ha med sig tändstickor.
5. En flaska bra whisky. För de där alldeles speciella stunderna.

Hur tror du att du själv skulle klara dig i en sådan situation?
Antagligen inget vidare. Jag är inte överlevnadstypen. Jag skulle bli den där killen som de andra äter upp först.

Vad tycker du är mest utmärkande för en riktigt bra dystopi?
Att den inte fegar ur. Att den löper linan ut och vågar visa vad som händer med oss när alla skyddsnät dras undan. Som Cormac McCarthy i Vägen.

Skriver du på något nytt nu?
Ja, jag håller på att avsluta min debutroman Fyra Minuter, som kommer ut på MIX Förlag i november. Jag ser verkligen fram emot det, den kommer att bli hur bra som helst.