Etikettarkiv: fredagsintervju

Fredagsintervju: Henrik Larsson

hlarssonMidvinternattens köld kanske är hård, men det är inget mot en dimmig höst. Glöm dig för en stund med verklighetsflykt, stulna författaridéer och skillnaden mellan fantasy och deckare. Henrik Larsson är författare och har skrivit serien om Krigarhjärta, plus ett par fristående noveller som är publicerade på MIX. Här berättar fantasygenrens egna sagofarbror om sitt författarskap, och varför vi bör läsa e-litteratur.

Du är främst känd som fantasyförfattare. Vad är det som är så tilltalande med just den genren?
Var ska jag börja? Jag skulle kunna babbla på i timmar om fantasy. Men om jag ska försöka peka ut varför fantasy är så speciellt för mig så är det nog helt enkelt för att det är den ultimata verklighetsflykten. När man ska börja med en ny fantasybok har man ingen aning om hur världen man kommer att slungas in i ser ut, och det blir upp till en själv att med hjälp av författarens ord måla upp alltihop. Väljer man en deckare vet man i princip exakt vad man får, och väldigt lite överlämnas till fantasin. Har mordet skett på en bensinstation så … ja, man ser det i princip omedelbart utan att behöva fantisera alls. Sen kan förstås andra böcker vara jättebra på grund av storyn och målande detaljer, jag läser långt ifrån bara fantasy, men fantasy är ändå det jag alltid återvänder till. Dålig fantasy kan vara nere i de djupaste dalarna, samtidigt som bra fantasy kan nå toppar som mer verklighetsförankrad skönlitteratur har svårt att konkurrera med.

Både din romansvit Krigarhjärta och e-novellerna som du gett ut hos MIX utspelar sig i samma universum. Hur föddes idén om Livgård och intrigerna där?
Livgård målades upp samtidigt som jag skrev Krigarhjärta. Från början var det bara relationen Erik & Vanja (huvudpersonerna i Blodsarvet) som fanns i mitt huvud. Sedan visade det sig vara mycket mer än så. Jag tänker sällan ut någonting i förväg innan jag börjar skriva. Jag tycker att det begränsar min fantasi och känsla.

Novellerna om Livgård publiceras endast i e-format. Hur ser du på digital litteratur i övrigt?
Jag är lite kluven. Tidigare hörde jag till den ansenliga skara som är tvungen att ha en RIKTIG bok i näven för att kunna läsa. Men det handlar bara om vana. För ett par år sedan tvingade jag mig till att läsa några böcker på läsplatta, och efterhand vänjer man sig. Numera har jag svårt att hitta fördelar med RIKTIGA böcker. Särskilt pocketböcker tycker jag börjar kännas förlegade. De har fått en ”slit och släng”-natur, och varför behöver vi egentligen slösa papper på något vi ska läsa och sedan slänga som dagstidningar? Jag tycker inte om det, böcker är värdefulla. Jämfört med en pocket är en e-bok faktiskt bättre på alla punkter. Inbundna böcker har jag dock svårt att inte tycka om. Kanske är det också en vanesak, men inbundna böcker behandlas i alla fall bättre i förhållande till sitt värde.

9789187671692

Din hemsida fokuserar mycket på skrivtips. Vad fick dig att börja med det?
Det beror främst på att jag får så många frågor av folk som vill skriva, men som inte kommer igång för att det känns för stort och svårt. Jag tycker att de flesta ”så skriver du”-kurser är för krångliga. Särskilt komma igång-biten. Att börja skriva är bland det lättaste i världen. Penna & Papper – skriv. Jag försöker bara hjälpa folk genom att berätta om hur jag själv gör.

Är du aktuell med något nytt?
Novellserien är inte avslutad ännu, så den får man väl säga är aktuell även om det inte direkt sprutar noveller ur mig för tillfället. Jag har varit sjuk under en lång tid så det har varit snålt med både fantasi och produktivitet. Nu börjar jag dock äntligen komma på banan igen. Jag har en ny bok på gång på MIX, men något utgivningsdatum har jag inte ännu. Förhoppningsvis kommer den 2016.

Nämn ett verk du önskar att du skrivit?
En lustig historia: När jag läste Den mörka materian av Philip Pullman kändes det nästan som att jag hade skrivit den. Det var en märklig känsla som höll sig genom hela trilogin. Det var som om denna story redan fanns inom mig, och att Philip Pullman hann stjäla alltihop innan jag ens hittat det själv!
Senare tipsade jag min mor om böckerna för att jag gillade dem så mycket, och när hon hade läst ut dem frågade hon om det ändå inte var jag som hade skrivit dem under pseudonym (det här var innan Krigarhjärta hade kommit ut, och jag hade inte nämnt ett skvatt för någon om min egen känsla). Hon kunde dock inte svara exakt på varför hon frågade det. Det bara kändes så, sa hon.
Förmodligen bara trams alltihop, och även om det faktiskt fanns ett liknade frö inom mig så är chansen liten att det skulle ha vuxit till ett sådant mästerverk som Den mörka materian faktiskt är. Men om jag önskar att jag verkligen hade skrivit de böckerna? Ja tack!

Fredagsintervju: Madeleine Bäck

MadeleineBack_LOW

Utöver att vara författare på natten och vd för tidningsbyrån A4 på dagen, är även Madeleine Bäck en av författarna till MIX Förlags smsnoveller. De två novellerna, erotikberättelsen Gothia Gigolo och spökhistorien Monstermonster, släpptes i samband med bokmässan i Göteborg, där de även utspelade sig. Den här veckan gästar hon Fredagsintervjun och berättar om konsten att skriva smsnoveller, hur riktiga böcker luktar och vad ett bokmässeragg kan leda till.

Hur var det att skriva en följetongsnovell?
Väldigt intressant. Lite som poesi, om jag ska jämföra. Jag fick tänka mig att varje enskilt ord var viktigt. Varje enskilt sms. Försöka känna in hur budskapet skulle träffa läsaren. Sms blir väldigt intimt och det går att jobba med ett direkt och personligt tilltal. Meningen var också att novellerna skulle nå fram i bruset som läsaren befinner sig i på mässan. Då behövde de en viss skärpa. Jag och de andra sms-författarna, Anders Fager och Jenny Lundin, coachade varandra för att hitta rätt.

Hur ser du på digital litteratur i övrigt?
Jag älskar all litteratur oavsett publiceringsform. Men formen måste samspela med innehållet. Korta novellformat är exempelvis perfekt att läsa i telefonen, tycker jag. Särskilt fiffigt är det när formatet är tidsmärkt så jag ser hur lång tid det tar för mig. Hinner jag på pendeltåget hem? Men hela böcker vill jag oftast ha tryckta. Det finns ett taktilt liv i papper och trycktekniker som inte går att återskapa digitalt. Och trycklukten! Mmmm.

Hur föddes idén och strukturen på novellen Gothia Gigolo?
Ja om jag kunde säga hur idéer föds, då vore jag stormrik. Men som så ofta för mig börjar det med ett ”Tänk om…”. I det här fallet tänkte jag på om bokmässeraggandet togs till en nivå förbi mingel och även Tinder. Om man kunde beställa ragg på samma sätt som sms-novellerna, hur skulle det bli? Och vad skulle boknördar önska sig? Boksex, så klart! Strukturen tänkte jag fram genom att man helt enkelt får följa huvudpersonen, gigolon, till sina kunder på Gothia Towers.

Vilken genre tycker du bäst om att skriva i, och varför?
Genrelitteratur är ett intressant begrepp tycker jag. För mig är en text bra, punkt. Oavsett etikett. Men ska jag välja i det som kallas genre så är det skräck. Det är den genre som säger mest om vår samtid, om våra mörkaste rädslor och hemligaste drömmar. Och jag gillar att krypa under folks skinn.

Back_Gothia gigolo_utan

Är du aktuell med något nytt snart?
Mars 2016 romandebuterar jag på Natur & Kultur förlag med Vattnet drar, första delen i en rysartrilogi för unga vuxna (YA). Där får ni följa med till min hembygd Gästrikland, till dess landsbygd och möta de unga som blir kvar. Jag skriver om ett Sverige som spricker, blandar nu och då, fakta och fiktion, tusenåriga sägner, naturmagi och skräck. Alla vill självklart läsa.

Var du på bokmässan? Om ja, vad var det roligaste? Om nej, vad gjorde du istället?
Ja. Roligast är som alltid att träffa alla kollegor och knyta nya kontakter. Bokmässan är fantastisk, men helt och fullkomligt utmattande.

Nämn ett verk du önskar att du skrivit?
Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter. En gästrikekollega och gudabenådad författare. Hennes berättelse tangerar järnets historia, precis som min trilogi gör. Men hon fokuserar inte på de arbetande männen utan karvar omsorgsfullt fram kvinnornas historia. Det hårda livet bland trasmattor och snoriga barn. Arbetarkvinnornas historia. Det är helt lysande.
Plus: Allt av Torgny Lindgren, min största idol. Och så Fifty Shades of Grey-serien – den mest hatade, älskade, bespottade och hyllade bokserien på länge. Så otroligt kul att skriva något som ger sådana svallvågor i bokvärlden.

Fredagsintervju: Anders Fager

 

Foto: Kalle Assbring

Foto: Kalle Assbring

Under Bokmässan i Göteborg den 24-27 september lanserar MIX Förlag ett helt nytt sätt att läsa: smsnoveller i följetongsformat. I dagens fredagsintervju träffar vi inte bara författaren till en av dessa noveller, utan även mannen där idén föddes. Anders Fager är författare och svensk spelkonstruktör. Läs mer om hans syn på rollspel, tramsig litteratur, Stockholms undergång, och hur man får dårar att skylla saker på en.

Din nyskrivna novell Bonniers hemlighet är en av de som kommer att fungera som SMS-följetong under Bokmässan nu i helgen. Hur kom du på idén att skriva en novell i sms-form?
Allt började faktiskt som en idé för att få ut information under en stor militär övning. Sen satt jag med en teknik och tänkte ”hrm… det går nog att berätta en historia i det här formatet”. Nu när vi gjort de här korta texterna så kommer frågan hur och om man kan göra en längre text. Och vad för slags historier formatet lämpar sig för.

Vad behöver man tänka på som författare till en smsnovell? Vad finns det för hinder, och kan man använda dem till sin fördel?
Man behöver ha ett excellark att skriva i. Varje stycke får bara vara 160 tecken så man får rigga upp en formel som räknar tecken åt en. Sen är det bara att skriva.

Fager_Bonniers hemlighet_utan

Tidigare under din karriär har du bland annat ägnat dig åt svenska rollspel. Kan du se någon likhet i hur du skriver dina böcker och dina rollspel? Hur förhåller du dig till den tänkta läsaren och spelaren i det olika fallen?
Jag skriver med helt olika röster beroende på om det är ett spel eller en bok, även om det riktar sig till samma konsument. Det är helt enkelt olika format. I bokform är jag ofta väldigt poetisk och impressionistisk på ett vis som inte lämpar sig i en regelbok. Regelboks-jag är mer dryg och övertydlig och lite tramsig. Tycker mycket illa om böcker som är tramsiga, däremot.

Är du på bokmässan i år? Om ja, vad ser du mest fram emot? Om nej, vad gör du istället?
Ja. Från torsdag till söndag. Roligast blir att få släppa min nya bok. Kaknäs Sista Band handlar om Stockholm efter katastrofen. Den är spännande, sorglig och lite otäck. Alla som älskar Stockholm, eller vill se Stockholm gå under, borde läsa den.

Och slutligen, vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Uppenbarelseboken. Tänk vad många dårar som skulle skylla saker på mig.

Fredagsintervju: Lina Forss

Lina Forss skriver välskriven erotik utan de gamla vanliga unkna könsrollerna. Nu är hon aktuell med en ny erotisk novell på MIX, om den stökiga punkbruden Maja och den uttråkade karriärskvinnan Stella som möts på Facebook – ett möte som slutar i maktspel och ångande hett sex i ett hamam.

forss, fredagsintervju
Berätta lite mer om din senaste novell Gyllene snittet!
Jag gillar att den är lesbisk, men det är ju inte själva grejen. Två uttråkade människor med supersmarta snabba hjärnor träffas och har suveränt sex. Kön och genus är oviktigt. Jag skriver ALLTID in ett HBTQI-perspektiv i mina texter, med en självklar automatik. För det är jag jättestolt, utan att ens vara HBTQI. Eller som min trettonåriga dotter sa:

– Varför behöver man ens komma ut som nåt? Är man inte det man är?

Du har skrivit romaner för vuxna, en serie för unga vuxna och nu två erotiska noveller hos MIX förlag, hur kom det sig att du började skriva inom den genren?
Jag vill alltid testa nya saker och hade en historia för vacker att inte berätta i mina byrålådor. Den råkade vara häftigt erotiskt. Jag är inte blyg. Jag förstår mig ganska dåligt på gränser, andra än sådana som är till för att skydda människor från krig, våld, hot, osämja och skada. Och barn från ont.

Vad är ditt förhållande till erotisk litteratur?
Eftersom jag ganska tidigt hade läst ut alla Kitty-böcker och B. Wahlströms hästböcker, återstod Sagan om ringen och mammas bokhylla. Varvade som 13-åring sjuttiotalsfeminism med det nya snaskiga åttiotalets tantsnuskdrottning Jackie Collins. Men jag blev alltid galet frustrerad! Hon byggde upp till en häftig spänning och så hände det vanliga, folk låg och så var det färdigt. Så jävla tråkigt. Det måste kännas att skriva erotik, precis som när man skriver annan litteratur – för hur ska annars läsarna kunna tro på det?

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Ja, en tungt researchad roman om nazism och fascism, en heterosexuell veckotidningsnovell med lyckligt slut och en hemlig serie.

Fredagsintervju: Caroline L Jensen

Hon har minst sagt haft fullt upp på sistone: bara i oktober har hon kommit ut med en roman, en novellsamling och en MIX-novell – och hunnit med en flytt. Hennes uppmärksammade debut Champagneflickan kom ut 2008 och handlade om hennes tid som strippa i Köpenhamn, sedan dess har hon hunnit skriva flera romaner och noveller inom skräckgenren. Låt oss presentera Caroline L Jensen, Sveriges nya skräckdrottning enligt Malou von Sivers!FOTO Malin Falk

Hos oss på MIX är du aktuell med romanen Demonologi för nybörjare, en filosofisk fantasyberättelse med mörk humor där vi får följa vaktmästaren Isak på hans resa för att träffa Satan och förhindra apokalypsen. Varför är det så roligt att skriva om helvetets nio kretsar?
Religion i allmänhet och kristendomen och dess figurer i synnerhet har alltid fascinerat mig. Och det räcker att öppna Bibeln, läsa de första fem sidorna, för att inse att det finns material till stor komik i den luntan. Både i min tidigare roman Fru Bengtssons andliga uppvaknande och nu i Demonologi för nybörjare har lockelsen varit att plocka just befolkningen från himmel och helvete och släppa ner dem här, bland kräftskivor, dagishämtning och luftgitarrspelande unga män. För att liksom se vad båda sidor tar sig till när de stöter på varandra. Sedan är ju helvetet (mest, men också himlen) fantastiskt fantasieggande som plats betraktad och att få skriva en roman som till stor del utspelar sig där var alldeles underbart, för trots att jag har följt Dantes version av hur infernot ser ut, så hade jag ändå full frihet i mina beskrivningar på ett sätt man inte har när man skriver om valfri plats på jorden.

Du har tidigare skrivit en novell till Efter stormen-projektet och har precis kommit ut med en ny novell, Ser dig, i vår serie av nattlägesnoveller. Hur är det att skriva på det sättet, alltså parallellt med andra författare som ges samma utgångspunkter?
Det har varit utmanande men väldigt roligt. Jag trodde att jag skulle få problem just eftersom texterna är ”beställda” och att det skulle sätta käppar i mitt inspirationshjul, att inte få hitta på hej vilt själv, men så blev det inte. Snarare kunde jag ta till mig ramarna och förutsättningarna och bli inspirerad av att de fanns. Jag gillar att testa nya saker över huvud taget, och skrivandet är inget undantag i det fallet. Slukhål och nattlägesnovellen var båda exempel på saker som ingen har gjort förut, och jag är alldeles för mycket en sucker för sådant för att tacka nej till att vara med.

MIX förlag är ju numera ett heldigitalt förlag – hur ser du ditt eget förhållande ut till e-böcker och digital litteratur?
Jag har precis flyttat, så just nu är det bättre än någonsin. När jag gick där och släpade på mina 2000+ pappersböcker kände jag att det här med läsplattor nog faktiskt är alldeles mycket mer toppenfantastiskt än jag någonsin har förstått. Jag tycker att båda har sina fördelar och läser väl ungefär 50/50 av pappersböcker och e-böcker.

Sist men inte minst, har du något tips på bra halloween-läsning?
Så klart! För barnen tycker jag att man kan läsa Den elaka vikarien av Anders Fager. Alla andra ska naturligtvis läsa Demonologi för nybörjare. Får man inte nog av det så har dessutom alla mina tidigare e-skräcknoveller nu också getts ut i en samling (på papper) Rovdjur – samlade skräcknoveller. För den som vill ha lite mer lågmäld skräck vill jag rekommendera en gammal klassiker – Skruvens vridning av Henry James, som är ett exempel på långsamt krypande fasa när den är som allra bäst.

 

Fredagsintervju: Hannele Mikaela Taivassalo

HMTaivassalo i HelsingforsFinlandssvenska Hannele Mikaela Taivassalo har fått stort genomslag i sitt hemland, och 2008 mottog hon det betydande litterära Runebergspriset för sin roman Fem knivar hade Andrej Krapl. Vi på MIX är stolta över att nu få ge ut hennes suggestiva novell Dagen svalnar: en miniatyrdystopi där tiden, världen och personerna stannar, stelnar och fryser fast.

I början av novellen har du med ett citat från inledningen av Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, ett citat som sätter tonen för resten av din berättelse. Fanns det ytterligare något verk du inspirerades av när du skrev Dagen svalnar?
Faktiskt, gällande just den här novellen inspirerades jag för ovanlighets skull av en hel del litteratur. Normalt brukar jag inte hitta direkta trådar som löper till annan litteratur, men här väcktes lusten av nämnda Lagerlöf (Hommage à Lagerlöf!), men även av en viss sorts Edgar Allan Poe-stämning; alla mina drömmar om halvt obebodda, gamla hus som gömmer någonting. Och faktiskt är novellen också hemskt inspirerad av en skrämmande underton i en annars rätt realistisk novell av Peter Sandström (finlandssvensk författarkollega, läs!). Någon kanske dessutom känner igen de stulna orden i titeln också, det poetiska arvet, hmmm – men det lånet handlar mindre om stämningar och tematik och mera om desperation, längtan och ordens makt …

Hur börjar du vanligtvis med en text?
Det är hemskt olika, ofta är det en liten retning som sätter igång allt: en stämning, en känsla, en bild eller en röst. En tanke eller impuls som stör mig, som jag vill få tag på. I Dagen svalnar var det rätt mycket platsen, stället som huvudpersonen kommer till som satte igång allt. En plats där tiden nästan stannat, och stannar, en plats som verkligen känns, tar över. Ett hus genomsyrat av minnen, också av förträngda minnen, människor.

I Dagen svalnar skapar kylan och den svavelstickande luften utanför ett yttre hot som blir allt mer påtagligt ju längre tiden går, men trots faran infinner det sig något slags lugn hos de på gården. Är det en sorts försvarsmekanism som slår fel eller hur tänker du kring det?
Jag tänkte hemskt mycket på just den sortens obehag: att veta att allt går utför, att allt rämnar, och att man istället för att råka i panik då fryser till is. Det mardrömslika är ofta just så: Du borde springa. Men du står kvar.

I bokbloggen Bokhoras recension av din roman Fem knivar hade Andrej Krapl stod det att romanen givit recensenten David Lynch-vibbar. Som Twin Peaks-fantast älskar jag det krypande obehaget och de absurda inslagen som jag accepterar utan att ifrågasätta, saker jag tycker mig hitta även i Dagen svalnar. Hur gör du för att bygga upp sådana stämningar?
Ah, just allt det jag älskar: Twin Peaks, det krypande obehaget och det absurda som är/blir det normala! För mig är stämningar hemskt viktiga, och språket, och det är väl delvis just i språket som jag bygger stämningarna: att hitta ett språk för den plats och den känsla man skriver. Men också detta: att den värld man skapar är helgjuten, sömlös, och en alldeles egen värld. Och att den har sin egen logik och sina egna villkor. De konkreta detaljerna, lukterna och det man ser skapar världen – men samtidigt kan man i hur man använder detaljerna och det konkreta också skapa en förskjutning av verkligheten. Just de här förskjutningarna, gråzonerna, det drömska, är det som lockar mig mest av allt.

Fredagsintervju: Andreas Blomberg

 

Andreas BlombergAndreas Blomberg skriver modern science fiction med högt tempo och humor, och drar sig inte för att måla upp en framtidsvision om dåtiden. I dagens fredagsintervju berättar han om hur det oftast går till när han skriver, lite om sitt nya projekt, en nepalesisk schaman och vad en kan göra med ett par jeansshorts.

I somras gav du ut din första novell hos oss på MIX förlag, Ursprung 357, kan du berätta lite mer om den?
Novellen handlar om två vuxna syskon som vuxit upp med en ganska instabil ensamstående mamma som, när novellen börjar, nyss har gått bort. Deras pappa har aldrig varit med i bilden och mamman har obönhörligt hållit hans identitet hemlig för barnen, hela vägen in i döden. Brodern John är lite av en känslomässigt avstängd cyniker som intalar sig att han inte bryr sig om detta. Systern Mikaela är å andra sidan en väldigt känslosam och rastlös själ som är smått besatt av att få reda på sanningen om deras far. Eftersom vi befinner oss några år fram i tiden har man hunnit utveckla en teknik som gör det möjligt att läsa döda människors minnen, förutsatt att man har råd och har de fysiska, psykiska och ekonomiska förutsättningarna. Frågan är hur långt de är villiga att gå för att få veta sanningen, och vad jakten på sanningen kommer att göra med dem? 

Ursprung 357 utspelar sig i en nära framtid men gör i och med huvudpersonen Johns IMS-behandling också nedslag i sent nittonhundratal. Hur var det att arbeta med tidsmarkörer som musik och populärkultur när du skildrade miljöerna?
Det var helt klart en extra krydda att få jobba med lite åttio- och nittiotalsreferenser. Ganska mycket som rörde nittiotalet kom rätt spontant. Det var inte jättesvårt att komma på en lämplig låt att symbolisera sommaren 1994 med, till exempel. Roligast – och lite mer utmanande – var nog ändå att försöka sätta mig in lite i hur samhällsklimatet var på åttiotalet och försöka att inte gå bort mig helt i vissa av nyckelpartierna som utspelar sig under den tiden. Eftersom jag är född 1982 har jag av naturliga skäl vissa begränsningar i mina egna referensramar gällande denna tid, utöver epokgörande kulturella milstolpar som till exempel (spoiler alert!) att Bobby Ewings död endast hade varit en säsongslång dröm i tv-serien Dallas… Sen finns det ju självklart en del saker som berörs i novellen som jag minns rätt väl, trots att jag var ett barn när det begav sig.

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Ja, jag har flera parallella projekt och idéer som är alltifrån tio år till några veckor gamla, men de flesta är långt ifrån färdiga eller prioriterade. Den mest halvfärdiga novellen har arbetstiteln ”Panthera Tigris Tigris” och innehåller bland annat, om man gör någon slags ögonblicksbild av textens nuvarande tillstånd, en cancerpatient, en nepalesisk schaman och en mycket självuppoffrande och allmänt diffus person som heter G. Där borta i horisonten gäckar också den där romanen jag vill skriva, ett projekt som än så länge ockuperat, barrikaderat, och bosatt sig i skrivbordslådan, men som jag förr eller senare kommer att sätta deadline på och skriva klart.

Du har tidigare nämnt att det var intervjusituationen och tekniken som var det som triggade dig till att skriva Ursprung 357, vad var det som triggade dig till att börja skriva på ditt nya projekt?
Det jag menade var att det alltid börjar med ett fragment på något sätt. En situation, ett påhittat ord, en titel, ett replikskifte eller kanske en bild av något slag. Det är som ett inre kreativt tics jag har att idéer tvingar sig fram, inte sällan ganska absurda, och så hänger de i bästa fall kvar länge nog för att jag ska skriva ner dem. En gång på hundra så är idén för kul för att förkasta och då skapar jag någonting förutsättningslöst utifrån det första fragmentet. Sen placerar jag in resultatet i en story eller ett koncept av något slag. Ibland blir det andra saker än texter av det hela, häromveckan hade jag plötsligt gjort en klocka av ett par jeansshorts. Lite på samma sätt har det varit med egentligen alla de texter jag har på gång nu. I ”Panthera Tigris Tigris”-fallet började det med bilden av en person som vandrar i Nepal på jakt efter en tiger, men kom sedermera att handla om en utsatt människas ensamhet och hur denne tacklar sin situation.

Till sist, har du någon personlig favorit i MIX utgivning som du vill rekommendera våra följare att läsa i höst?
Jag tycker (förstås helt opartiskt) att MIX katalog genomgående håller riktigt hög klass. Jag tipsade ju till exempel om tre riktigt bra noveller när jag gästinstagrammade i somras. Men om jag måste välja en personlig favorit från hela utgivningen så… är det jävligt svårt. Jag väljer två. Karin Tidbeck är svinbra i största allmänhet och Palimpsest av Anders Åslund är en annan höjdare.

Fredagsintervju med Johan Frick

Foto: Cecilia Cromnow

Johan Frick är mannen som gick från SF-bokhandeln via författardrömmar till publicering. En klassisk segerresa som bara stiger uppåt och vidare mot horisonten. Nu släpper vi hans novell Kepler Boulevard.

Kepler Boulevard är en blandning av noirdeckare och rymd-scifi, och du sysslar själv med swingmusik vid sidan av. Varifrån kommer denna fascination för noir och jazz?
Den har funnits väldigt länge. Jag har alltid gillat den där epoken, 20- till 50-talet, och jag har dragits till sånt som är präglat av den tidens estetik. Från början handlade det väl mest om sentida efterbildningar, och sådana finns det ju gott om – ta en film som Blade Runner, och hela cyberpunken, det är skruvade versioner av 40-tals-noir alltihop. Snart började jag ju läsa Chandler och se gamla svartvita filmer och så, men jag tror nästan att de skruvade, sentida versionerna är de som gjort starkast intryck.

Vad skriver du först i en ny berättelse?
Det gäller att hitta ett anslag, en ton som bär. Ibland är det inledningen – så var det med Kepler Boulevard, där skrev jag hela öppningen i ett svep en sen natt när jag kom hem efter en utekväll. Ibland hamnar det en bit in i berättelsen, ibland blir det bortklippt när det tjänat sitt syfte.

Du arbetar idag på SF-bokhandeln, en specialistbokhandel för science fiction, fantasy och skräck som funnits sedan 70-talet: hur mycket tror du att detta har påverkat och inspirerat dig? Skrev du innan du började jobba där?
Jag har skrivit i hela mitt liv och publicerade science fiction-noveller i fanzines i mycket unga år. Sedan kom en period när jag kände viss mättnad på fantastik, men när jag drog igång SF-Bokhandeln i Göteborg blev det en nytändning för mitt intresse. Det kom så mycket nytt bra inom våra genrer i början av tjugohundratalet, och det i sin tur blev en nytändning för mitt fantastikskrivande. Allt börjar ju med läsning.

Så som världen existerar i Kepler Boulevard: är det så du tänker dig världen till slut? Att vi når så långt i utvecklingen att vi hamnar i rymden och därför behöver söka oss bakåt till en svunnen tid, söka våra rötter – eskapism istället för framåtsträvan?
Nä, det är knappast så jag tänker mig vår egen världs framtid. Kepler Boulevard utspelar sig inte i vår framtid utan i en alternativ tidslinje där historien tog en annan vändning i början av 1900-talet, där det satsades på rymdfart mycket tidigare än hos oss. Och visst handlar det om att söka sina rötter, men jag skulle inte kalla det eskapism – snarare en längtan till det ursprungligt mänskliga i all dess sjaskiga glans efter en lång tid präglad av steril, hyperrationell teknokrati. Vilket är förståeligt men problematiskt: det är trassliga rötter och de är ymnigt vattnade med blod.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Den står i biblioteket i The Dreaming. Bara att fråga Lucien!

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Jodå, jag skriver på en ny novell i samma värld som Kepler Boulevard och föregångaren Port Michèle, en space opera-historia om rymdskeppspiloten Valentina Cruz. Och fler kommer det att bli. Var och en är en fristående, avslutad historia, men de har en gemensam bakgrund som blir klarare ju fler man läser.

Nästa vecka gästInstagrammar Johan Frick hos oss på MIX. Från och med måndag kan du ta del av hans vardag på vår Instagramsida: Följ Johan och MIX på @mixforlag

Fredagsintervju med KG Johansson

KG Johansson

2013 vann han MIX förlags och SF-bokhandelns novelltävling, och det är nog få inom science fiction-kretsar som inte känner till hans namn. Likaså om man rör sig i musiksvängen. Eller så känner man helt enkelt till honom ändå, med tanke på den mängd böcker han skrivit genom åren. KG Johansson, mina damer och herrar.

Varifrån fick du idén till Våldets förbund?
Det vet jag tyvärr inte. Åtminstone för mig är det oerhört svårt att säga varifrån idéer kommer – alltså de där ”avgörande ögonblicken” när nånting står klart. Det hårda arbetet, sånt som huvudpersonernas namn och personligheter, att utforma ”ploten”, handlingen, hitta vändpunkterna, allt det där är oftast lättare att få fatt på och hålla fast. Men just grundidén, den tändande gnistan som var tanken på Noas ark, hur går det till? … Jag vet inte. Kanske hade det att göra med att föreställa sig hur det kunde ha varit på arken. Här vill jag tala om att jag inte är troende och inte tror att arken någonsin har existerat. Men det är ändå en fascinerande miljö. Antagligen lekte jag med tanken på hur det skulle ha kunnat vara. Eller nånting i den vägen – och så såg jag nånting för mig, kanske hur de rusar uppför en trappa, kanske solnedgången. Kanske Ardas brinnande blick. Nånting sånt.

Är berättelsen om Noa något som ligger dig varmt om hjärtat? Ämnet har definitivt varit aktuellt på senaste tiden, med Noah-filmen som nyligen visades på biografer runtom i världen, och precis som din text är även filmen ganska brutal. Har du sett den och blivit inspirerad?
Nej, berättelsen om Noa och arken ligger mig egentligen inte särskilt varmt om hjärtat. Men det finns ändå en viss kraft i bibliska historier. Många av dem är minst lika fascinerande som arken; jag läste om Paradise Lost för något år sedan och slogs av vilket fantastiskt universum Milton skapade utifrån syndafallet. Plus att kristendomen är en del av vår kultur, åtminstone för sådana som jag, som växte upp medan det fortfarande fanns morgonsamlingar i skolan … The horror … Vad gäller Noah-filmen hade jag inte en aning om den när jag skrev novellen. Mix köpte den (då under min blekt vitsiga titel Arkeologi) i slutet av januari. Vid det laget hade jag aldrig hört talas om filmen. Det var någon gång under andra redigeringsrundan eller så, i slutet av april kanske, som jag plötsligt läste om filmen på IMDB och tänkte, lämpligt nog, exakt de här orden: Holy shit. Senare gick jag och såg filmen med en kompis. Både han och jag var entusiastiskt oimponerade. Snygga bilder, fånig historia.

Våldets förbund är som sagt en ganska brutal skildring och dessutom en helomvändning av en tidigare välkänd historia, men novellen handlar också om den starkares överlevnad och risken att bli det man kämpar mot. Vad hade du främst för vision med denna text?
För några år sedan läste jag en bok, tyvärr minns jag inte titel eller författare, som hette något i stil med ”Guds historia i Gamla testamentet” och som alltså handlar om vad Gamla testamentet säger om gudens utveckling. Det är ju ingen snäll gud. Bara historien om arken: ”oj, jag gjorde fel, det blev lite tokigt – ska jag ta på mig ansvaret? – nej, jag har ihjäl allihop i stället”. Eller Abraham som väntar i ett hundratal år på att få en son och sedan får order att offra honom: en av de få skenavrättningar där det är bödeln som drabbas. Och så vidare och så vidare. Så om det nu är en sådan gud vi har att göra med i historien om arken, hur ställer sig den guden till våld? Det finns sådana frågor i novellen, liksom, mycket riktigt, risken att bli det man kämpar mot … Om du stirrar tillräckligt länge ned i avgrunden stirrar avgrunden tillbaka och den som kämpar mot monster kan själv bli ett. Allt det där … Frågorna finns i den här novellen, men inga uppenbara svar. Mitt gamla favoritcitat från Mark Twain, även det ur minnet: ”If you want your work to last forever, and by forever I mean about a hundred years, you must not overtly preach but covertly preach.” Så jag försöker undvika att ha någon agenda – i alla fall på ytan. Det som intresserade mig mest var ändå själva grundidén: Om det här verkligen skulle ha hänt, hur skulle det ha varit ombord på det där schabraket? Dunklet? Gnisslet och knakandet? Den kvävande stanken av gödsel? Och så vidare.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Ekonomiskt sett? Harry Potter-serien. Mer … konstnärligt sett? Många! Alla mina gamla favoriter: Boris Vians Dagarnas skum, Thomas Manns Doktor Faustus, alla Borges noveller. Anna Karenina. Middlemarch. Allt, faktiskt, allting av Thomas Pynchon och Donna Tartt. Och några lite nyare favoriter: Karen Russells noveller, ”James Tiptrees” (egentligen Alice Sheldon) noveller. Och Emily Dickinsons dikter, och Eliot, Shelley, Blake … Att vad? Förlåt. Jag förstår. Ingen fara. Jag slutar där. Okej. – Sa jag The Tempest?

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Numera tycks jag alltid göra det, ja. Nu har jag i flera år varit så priviligierad att jag har kunnat livnära mig på att skriva och översätta. Det brukar stå i läroböcker om skrivande att den som arbetar med sånt tränar upp sin förmåga att få idéer. Jag börjar tro att det är sant. Hundra eller tusen frön till idéer fladdrar förbi varje dag, men har det gemensamt med spermier att bara en på miljonen får utvecklas färdigt. De andra 999 999 försvinner till idéernas limbo, där de fladdrar omkring med bruten vinge eller krälar i stoftet på jakt efter någon som vill befrukta dem … ensliga skrin hörs eka mellan de taggiga bergen, ömkliga som spädbarn, skrämmande som lejonets rytande och den ylande vargen … Vad jag skriver på? Närmast på gång i pipelinen är en roman om utomjordiska besökare som beter sig obegripligt, bör komma på Wela om några månader; en novellsamling på Eskapix är på gång i höst; en pjäs till Teater Trixter i Göteborg är under arbete; uppföljaren till boken om obegripliga besökare har redan börjat picka på min hjärna som en envis hackspett (den kämpar för att hålla sig borta från idéernas limbo – de obeskrivliga vrålen väcker mig, hålögd och kallsvettig, om nätterna); och en lärobok i musikhistoria; två läroböcker om elgitarrspel; en erotisk roman under … Va? Förlåt igen. Ja, okej. Ursäkta. Nej nej, jag är klar. Visst. Absolut. Tack så mycket. Tack.

Nästa vecka gästInstagrammar KG Johansson hos oss på MIX. Från och med måndag kan du ta del av hans vardag på vår Instagramsida: Följ KG och MIX på @mixforlag

Johansson_valdets_forbund Johansson_Innan_himlen_faller_9789186845742

Fredagsintervju med Tinet Elmgren

Tinet_Elmgren

Hon började teckna serier i tidig ålder, är helt och hållet självlärd samt står bakom seriefanzinet Tunguska som utkom redan 2000. Tinet Elmgren är med andra ord erfaren i branschen, och vi var bland annat nyfikna på hur det känns för henne som serietecknare att utforska den digitala världen.

Vad läser du just nu?
Jag brukar läsa en massa olika böcker parallellt. The Many-Headed Hydra av Marcus Rediker handlar om den nya arbetarklassen av sjöfolk, slavar, pirater, koloniarbetare och annat löst folk som uppstod med den transatlantiska kolonialismen på 1600- och 1700-talet, och som gjorde uppror på olika sätt mot kapitalismen som utsög dem.

Dessutom läser jag tegelstenen Black Flame: The Revolutionary Class Politics of Anarchism and Syndicalism av Lucien van der Walt och Michael Schmidt, ett fantastiskt omfattande verk om anarkosyndikalismens teori och historia i ett globalt perspektiv. Jag väntar med spänning på den andra delen.

Jag läser förstås stora mängder serier också, fast dem brukar jag bli klar med i en sittning, så jag kan inte säga att jag läser någon av dem just nu. Men de allra senaste serieböckerna som jag har läst är Fridas Resor av Frida Ulvegren (självbiografiskt om tecknarens sväng som fotomodell i tonåren), Mitt ex som gjorde slut är sur på min flickvän av Tomas Antila (en samling noveller som kännetecknas av verkligen extrem ångest och vemod) och Aomanjuskogen del 2 av Hisae Iwaoka (väldigt fint tecknad, om en magisk skog och de konstiga varelserna som lever där).

Hur lirkades historien till din grafiska novell Elektrisk tsunami fram?
Den baserar sig på en idé som jag fick för några år sen, delvis tillsammans med min vän Servando Barreiro (han stod bland annat för en elektronisk mojäng som är mycket central i berättelsen). Storyn baserar sig på verkliga händelser… När jag blev tillfrågad om att göra en e-serienovell, som helst skulle handla om min figur Eva, råkade det vara just den här idén som passade allra bäst till formatet och som jag hade allra mest lust att jobba med just då.

Vad kommer först när du skapar: bild eller text?
För mig är text och bild i tecknade serier ett och samma ”hieroglyfspråk”, som den japanske serietecknaren Osamu Tezuka beskrev det. Jag ser händelserna i berättelsen som på riktigt inför mitt inre öga, och sen är det upp till mig att tolka det som en tecknad serie så gott jag kan. Manus brukar jag först skriva som ren text, sedan skissar jag upp sidorna (eller rutorna, i just det här fallet).

Elektrisk tsunami är Sveriges första grafiska e-novell. Hur känns det för dig som tecknare att arbeta med just det digitala formatet?
Det var en rolig utmaning att jobba i ett så specifikt format. Det blev ganska filmiskt i och med att alla rutorna är lika stora liggande rektanglar, precis som i film. Vilket passade extra bra till Eva, i och med att serierna om henne är väldigt mycket inspirerade av Hong Kong-filmer, inte minst Wong Kar-Wais alster. Sen har det också rent konkret inneburit att jag ibland har fått erbjuda teknisk support för läsare som haft problem med att få e-boken att visas på rätt sätt.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit eller tecknat?
Jag önskar att jag redan hade tecknat många fler av de historier som sitter otåligt i mitt bakhuvud och väntar på att jag ska teckna dem!

Jobbar du på något nytt i dagsläget?
Just nu jobbar jag på en ny novell om Eva, som är i färg, och som kanske kommer att publiceras någonstans. *hemligt, hemligt* Dessutom jobbar jag på fortsättningen till min episka äventyrsserie Drivgods, som heter Hundön och kommer att bli ännu mer episk och äventyrlig…

O_Elmgren_Elektrisk tsunami_9789186845698