Etikettarkiv: Johan Ring

Fyra minuter hyllas och skräms

Recensionerna av Johan Rings debutroman Fyra minuter strömmar in! Klicka på länkarna i bloggnamnen för att läsa hela recensionen.

”Det här är bra, riktigt bra! […] Ring lyckas med att göra det otroliga trovärdigt genom sina miljöskildringar och sina karaktärer.” Med näsan i en bok

”Två dagar tog det att läsa ut Johan Rings debutroman. För en vanligtvis rätt långsam läsare är det rekordfart. Det säger också lite om boken. Jag gillar egentligen inte uttrycket ”bladvändare”, det känns så lätt att ta till, men det passar verkligen in här. Det var enormt svårt att lägga ifrån sig boken.” Farbror Atlas

”Helt plötsligt inser jag också att vardagligheter som tankspriddhet kan vara något obehagligt…”   I Elinas hylla

”Fyra minuter bjuder också på en enorm spänning, en sådan där som gör att man bara vill fortsätta läsa, utan den minsta hänsyn till eventuell tidsplanering.” Bokhyllan

”Jag älskar ju skräckböcker, men det är alltid svårt att hitta bra skräckböcker tycker jag. Och ännu svårare att hitta svenska skräckboksförfattare. Några favoriter har jag ju, och nu fick jag faktiskt en ny favorit också.” Bims blogg

”Jag blir alltid ohemult glad när jag hittar nya svenska skräckfynd och Johans skräck gör mig just ohemult glad.” (inte så) Anonyma Biblioholister

Fredagsintervjun: Johan Ring

140331-079-bonnier JOHAN RING

Johan Ring har redan vunnit svenska skräckälskares hjärtan med sina noveller, och 2014 kom även hyllade kortromanen Den mörka fläcken som var en del av MIX digitala satsning Efter stormen. Nu är Johan aktuell igen med Fyra minuter, en skräckroman med kusligt aktuella förtecken.

I Fyra minuter rämnar vardagen plötsligt och in strömmar onämnbara fasor, är vardagen viktig som utgångspunkt för skräckberättelsen och i sådana fall varför?
För mig är det väldigt viktigt att etablera en känsla av, om inte vardag, så åtminstone realism när det gäller skräckberättelser. Jag tror att det rentav är nödvändigt om man ska få läsaren med sig när de mer overkliga inslagen i berättelsen kommer. Om man som författare lyckas bra med den där ”vardagsskildringen” så blir det lättare för läsaren att identifiera sig med karaktärerna – vilket i sin tur gör att hen blir än mer skrämd när monstren kommer hasande.

Fyra minuter utspelar sig i den fiktiva småländska byn Dunvik. Var hittade du inspiration till småstadsskildringen, har Dunvik en verklig förlaga?
Dunvik är en kombination av flera verkliga platser omkring den del av Småland där jag växte upp. Rent geografiskt finns det en verklig förlaga, men det är mer av ett sommarstugeområde än ett samhälle. En kompis familj hade sommarstuga där och jag brukade vara där på somrarna. Otroligt vackert, med de mörka skogarna i ryggen och det gnistrande havet och Öland framför sig.
En annan likhet med verkligheten är att jag har samma sorts hatkärleksrelation till mina gamla hemtrakter som Veronica har i romanen. Jag har inte bott i Småland sedan 1999, ändå är det väldigt närvarande i mina tankar. Jag kommer ifrån avfolkningstrakter och brottas med att å ena sidan känna skuld över att ha bidragit till den avfolkningen, och å andra sidan känna att det var oundvikligt eftersom världen kan vara så oerhört liten där uppe. 

Det som drabbar Dunviks invånare efter flygolyckan kan göra även en luttrad skräckentusiast mörkrädd, hade du några särskilda inspirationskällor som du vill dela med dig av?

Det är ju alltid knepigt att prata om inspirationskällor, eftersom man inspireras av så löjligt mycket. Allt, egentligen. Men jag har alltid älskat exempelvis H.P Lovecrafts sätt att göra skräcken ”vag” och utan typiska förklaringsmodeller. När jag tänker efter har jag aldrig skrivit en berättelse om ”klassiska monster” såsom vampyrer, varulvar, zombies eller liknande. Det finns i och för sig element från alla dem i Fyra Minuter, men jag gillar att skriva skräck som inte är lika hårt mallad som exempelvis vampyr- eller varulvsberättelser.

Otäcka verklighetsbaserade historier med mystiska eller paranormala förtecken är ju onekligen fascinerande, i Fyra minuter talar en av bokens huvudpersoner till exempel om en händelse där fem militärplan ska ha försvunnit spårlöst med besättning och allt. Hur ser din relation till den typen av berättelser ut? Har du någon ”favorit”?
Jag har alltid lockats av teorierna om att det finns ett oändligt antal universum, att vårt universum bara är som ett enda sandkorn i en oöverskådlig öken av andra. Det är en inte helt ovanlig teori, så sent som härom veckan sände SVT ett nyhetsinslag om den, och det är dessutom en teori som lämpar sig väldigt väl för att berätta fantasieggande historier. Den knyter egentligen an till Lovecrafts ”kosmiska skräck”, fasan i att ställas inför att det som vi betraktar som världsalltet i själva verket bara är en liten dammtuss i den ogripbart stora helheten. Jag tycker att det är häftigt.

Du skriver själv riktigt ruskiga berättelser, men finns det något litterärt verk som har skrämt dig och i sådana fall vilket? Och varför?
Det finns massor av litterära verk som har skrämt mig, jag är en mycket lättskrämd typ! Anders Fagers novellsamling Samlade Svenska Kulter är ett exempel på en bok som skrämde mig rejält. Det är den här känslan av att vår verklighet bara skyddas av en tunn fernissa, och bakom den väntar mörker, monster, fasor. Fager är så grym på att skildra den. Jag har själv berört den sortens teman – inte minst i Fyra Minuter. Men det litterära verk som skrämt mig allra mest, är Stephen Kings novell ”The Jaunt” (”Den Långa Resan” på svenska, ingår i novellsamlingen Den Förskräckliga Apan). Den innehåller inga monster, knappt en droppe blod, istället presenterar den ett ganska enkelt scenario som tog andan ur mig första gången jag läste det. Novellens sista sida skrämde mig så att jag inte kunde sluta tänka på det på flera dagar. Kan jag någonsin uppnå den effekten i någonting jag skriver, så kommer jag att vara mycket nöjd.

Nattlägesnovellerna skrämmer som de ska

Den senaste veckan har det trillat in ett helt gäng recensioner av våra fyra nattlägesnoveller, noveller som går att läsa precis som vanliga texter, men för den som vågar slå på nattläget finns mer att finna i mörkret. Klicka på länken i bloggnamnet för att läsa hela recensionen!


Om #nofilter av Helena Dahlgren

Det mörka tornet: ”Självklart valde jag nattläget när jag läste den här novellen. Konstigt hur läsningen kan kännas mer mystisk och dunkel bara med svart bakgrund. Det bidrog verkligen till den förvrängda känsla som #Nofilter bjuder på. […] Extra läskigt blir det eftersom det finns ett riktigt Instagram-konto knutet till novellen. Med riktiga bilder som exemplifierar det som händer i novellen. Sånt gillar jag!”

Jennies Boklista: ”Riktigt läskig & nervkittlande!!!”

I Elinas hylla: ”Det är en läsvärd, riktigt bra och tänkvärd novell som passar väl bra att läsa när höstmörkret kryper på.”

Bokbabbel: ”Novellen balanserar nära det vanliga och vardagliga, huvudpersonen har till exempel många likheter med författaren själv och det finns även ett (allt ruskigare) Instagram-konto kopplat till novellen. Det är, förutom stigande obehagligt, även väldigt sorgligt. Att allt till pappers är bara bra, men att själen känner en allt påtagligare olust.”


Om Ser dig av Caroline L Jensen

I Elinas hylla: ”Den här novellen var en av de mest överraskande ur en synvinkel med nattläget på inför andra läsningen och med det kan jag säga att jag gillar novellen mycket.”

Farbror Atlas: ”Den avslutande vändningen i novellen tog mig på sängen. Oväntat och chockerande. Fruktansvärt obehagligt faktiskt. […] Det här är något annat än en traditionsenlig dos rysarunderhållning. Den är genuint obehaglig och det är väl ett gott betyg till en skräcknovell.”

Det mörka tornet: ”Den här är otäck på riktigt.”

Jennies Booklista: ”Läskig & väldigt stark!!!”

Books ABC: ”Läskig på flera olika nivåer dessutom!”


Om Skuggor av KG Johansson

Jennies Boklista: ”Bra & läskig!”

I Elinas hylla: ”Ett av de bästa inslagen i den här novellen tycker jag är de korsordsinspirerande inslagen (i och med att Mia löser korsord) som ersätter vissa ord i novellen. Det är för övrigt en välskriven novell som jag tycker om.”


Om Kärlen av Johan Ring

Bokbabbel: ”Om jag ska läsa skräck så är det så här jag vill läsa det; med det vardagliga som fond och sedan det ondskefulla som sipprar igenom en växande reva mellan världarna.”

Det mörka tornet: ”[F]ick min rygg att krypa av de där omtalade kalla kårarna. Och avslutningen. Hugaaa! Bör ej läsas sen på natten när du är ensam hemma!”


Om alla fyra noveller

Bokpar: ”Utan att överdriva kände jag av ett stort obehag under läsningen […] Jag tycker att samtliga fyra noveller är oerhört välskrivna och författarna gör alla rätt i jobbet att skriva en skräcknovell. Jag rekommenderar er som gillar att läsa skräck, och som är nyfikna på vad nattläget på e-boksläsaren kan erbjuda i hårresande upplevelser, att kika in på Mix förlag!”


Nattlägesnovellerna finns att köpa här!

Digital skräckläsning när MIX ger röst åt natten

Tillsammans med fyra skräckförfattare utforskar MIX hur e-boksläsarnas inbyggda funktioner – som nattläge/nightmode – går att använda för att förnya berättandet. Lagom till Halloween släpps fyra e-noveller som går att läsa precis som vanliga texter, men för den som vågar slå på nattläget finns mer att finna i mörkret.

– Att vara ett digitalt förlag handlar inte bara om att distribuera och marknadsföra texter på nya sätt, säger förläggare Titti Persson. Minst lika viktigt är ta reda på hur det digitala berättandet kan användas för att fördjupa och förändra själva historien. Inte för sakens skull, utan för läsupplevelsens.

Varje nattlägesnovell innehåller ett flertal textpartier som är dolda vid en vanlig läsning. Om nattläget slås på i e-boksläsaren läggs ett nytt berättelselager till historien: mörkret och ondskan slås på och natten ges en röst.

Följande nattlägesnoveller ges ut den 30 oktober:

  • Helena Dahlgrens #nofilter. Inför döden finns inga smickrande filter. Hyllade ex-bokhoran skriver sin fjärde novell, om att tappa all kontroll.
  • Caroline L Jensens Ser dig. Han iakttar henne genom fönstret med yxan i handen, fantiserar om hur hon ska dö. Skräckdrottningen vars roman Demonologi för nybörjare precis gavs ut på två olika förlag vet hur man skrämmer läsare från vettet.
  • KG Johanssons Skuggor. Mörkret tätnar i lägenheten och snart kommer allt att vara för sent. Psykologisk skräck av fantastikveteran och flerfaldig novellprisvinnare.
  • Johan Rings Kärlen. Hösten tar skogen, tonåren tar barndomen och ett större mörker tar kanske alltihop. En krypande berättelse om övergångar och transformationer efter vårens kortroman Den mörka fläcken.

9789187671517 9789187671524 kopia 9789187671531 kopia 9789187671548

PS. Följ huvudkaraktären i Helena Dahlgrens novell på http://instagram.com/thehelly_d

”Med näsan i en bok”-bloggen recenserar Efter Stormen

”Att skildra en händelse ur flera perspektiv har gjorts tidigare, både i filmer och böcker, men detta att det är olika författare som skriver de olika skildringarna känns nytt och fräscht. Det är inte bara perspektivet som förflyttas, även språket blir annorlunda, tempot i berättelserna och ingången i själva katastrofhistorien.”

 

Läs mer på Med näsan i en bok.

Efter Stormen: Johan Ring om whisky, ödeläggelse och att vara den som stryker med först

140331-079-bonnier JOHAN RING
Nästa vecka lanserar Mix Förlag sitt nya projekt 
Efter Stormen (läs mer); en dystopisk romantrilogi som tar avstamp i en kärnkraftsolycka och utmanar gränsen för vad människan klarar i en katastrofsituation. Johan Ring bidrar med sin obehagligt realistiska kortroman Den mörka fläcken.

Du har ju själv bott i Oskarshamn – hur var det att fullständigt ödelägga just den staden i din kortroman?
Det var hur kul som helst! Jag har Oskarshamn väldigt nära hjärtat – jag gick i gymnasiet där, hade min första lägenhet där, mina föräldrar och min syster bor där. Så jag kunde verkligen visualisera hur stan skulle se ut när paniken drabbade den, det blev väldigt verkligt för mig. Det är en av sakerna som gjort det här projektet så kul för mig.

Hur kändes det att bo så nära ett kärnkraftverk? Var det något man konstant tänkte på, eller något man till slut vande sig vid och glömde bort?
Det blir en självklarhet. Verket ligger i ett mycket vackert läge ute på Simpevarphalvön, och är en av kommunens största arbetsgivare. Jag har själv jobbat där en kort period, och min pappa har jobbat där en stor del av sitt yrkesliv. Tack vare det har jag alltid haft god insyn i hur ett kärnkraftverk fungerar och hur det sköts. Precis som de flesta i Oskarshamn har jag aldrig känt mig orolig för en olycka, eftersom vi vet att svensk kärnkraft är den säkraste i världen.

En av dina huvudpersoner, Frank, är en våldsam och ganska obehaglig karaktär. Vad var det svåraste med att kliva in i en sådan roll och skildra honom inifrån?
Inspirationen till Frank kom ifrån gruppen Suicide’s låt Frankie Teardrop. Att skriva inifrån honom var en ganska obehaglig upplevelse, och det svåraste var att göra honom flerdimensionell: att inte bara göra honom till ett svin rakt av. Även kvinnomisshandlare hjälper ibland gamla damer över gatan. I Franks huvud är hans handlingar och hans världssyn helt rimliga och rationella, och det gällde att komma ihåg det när jag skrev honom.

Om du, i likhet med personerna i Den mörka fläcken, hamnade i en katastrofsituation där du snabbt var tvungen att lämna ditt hem på obestämd tid – vilka fem saker skulle du först och främst ta med dig?
Det FÖRSTA jag skulle se till att få med mig vore givetvis min familj, men om vi snackar saker:
1. Min mobil. Det må vara genant att erkänna, men jag är smartphoneknarkare, och där skulle jag kunna ha koll på omvärlden medan vi flydde undan katastrofen. Och jag skulle fylla den med så mycket musik att den nästan sprack.
2. Läsplatta. Kan inte fly utan böcker, så jag tar med hela e-boksbiblioteket!
3. Skor. Underskatta aldrig ett par rejäla skor.
4. Tändstickor. Jag var aldrig med i scouterna, men till och med jag vet att man ska ha med sig tändstickor.
5. En flaska bra whisky. För de där alldeles speciella stunderna.

Hur tror du att du själv skulle klara dig i en sådan situation?
Antagligen inget vidare. Jag är inte överlevnadstypen. Jag skulle bli den där killen som de andra äter upp först.

Vad tycker du är mest utmärkande för en riktigt bra dystopi?
Att den inte fegar ur. Att den löper linan ut och vågar visa vad som händer med oss när alla skyddsnät dras undan. Som Cormac McCarthy i Vägen.

Skriver du på något nytt nu?
Ja, jag håller på att avsluta min debutroman Fyra Minuter, som kommer ut på MIX Förlag i november. Jag ser verkligen fram emot det, den kommer att bli hur bra som helst.

Länkar till författarna!

Bell, Alden
Joshua Gaylord

Berg Johansson, Karina
Karina Berg Johansson

Carlsson, Christoffer
Christoffer Carlsson

Carlsson, Oscar L.
Electrolit

Chau, Angie
Angie Chau

Cruz Liljegren, Isabel
Isabel Cruz Liljegren

Dahl, Arne
Arne Dahl

Dahlgren, Helena
Helena Dahlgren

Du Rietz, Peter Erik
Peter Erik Du Rietz

Elmgren, Tinet
Kommiekomiks
Eva-serien

Erba, Augustin
Augustin Erba

Eriksson Sandberg, Moa
Moi Moa

Forss, Lina
Linapinaballerina

Friedner, Maria
Debutantbloggen

Frimansson, Inger
Frimansson

Frykholm, Niklas
Frykholm

Gagnon, Michelle
Michelle Gagnon

Gaiman, Neil
Neil Gaiman

Hassen Khemiri, Jonas
Khemiri

Hellberg, Amanda
Amanda Hellberg

Johansson, Ewa Christina
Ewa Christina

Johansson, KG
KG Johansson

Johansson, Nanna
Politism
Nöjesguiden

Krapu, Solja
Solja Krapu

Krog, Niklas
Niklas Krog

Källner, Oskar
Munins skärvor

Lagercranz, David
David Lagercranz

Larsson, Henrik
Henrik Larsson

Leandoer, Kristoffer
Prousthuset

Lönnebo, Mattias
Ordbehandlaren

Malmgren, Veronika
Veronika Malmgren

Marion, Isaac
Isaac Marion

Meyer, Marissa
Marissa Meyer

Modén, Jorun
Jorun Modén

Penkov, Miroslav
Miroslav Penkov

Ring, Johan
Johan Ring

Ringberg, Anna
Anna Ringberg

Schwarz, Åsa
Åsa Schwarz

Svanberg, Julia
Mammas machete

Svedberg, Annakarin
Stora famnen

Theorin, Johan
Johan Theorin

Tidbeck, Karin
Karin Tidbeck

Ungenge, Johan
Johan Ungenge

Villius, Sara
Sara Villius

Winberg, Anna
Anna Winberg