Etikettarkiv: MIX förlag

Fredagsintervju med Kringlan Svensson

kringlanKristoffer Kringlan Svensson är komikern, radioprataren, programledaren och författaren som få har kunnat missa: ständigt nya projekt, ständigt aktuell. I juni kommer hans novell Den nya arbetsplatsen.

Varifrån kom idén till din novell Den nya arbetsplatsen?
I flera år hade jag gått med två ganska luddiga scener i huvudet som jag inte visste vad jag skulle göra av. Den ena var en människa som försökte skoja genom att gömma sig under en trappa och sen blev kvar där. Den andra scenen var ett gräl om en meningslös formulering på en skylt. När jag skulle skriva novell så skapade jag en historia som gjorde det möjligt att använda båda scenerna.

Vad skriver du först i en ny berättelse?
Först skriver jag ner allt som ska hända i punktform, sen skriver jag själva texten från början till slut. I den här berättelsen var slutet det svåraste. Det var det sista jag kom på, men också det bästa i hela novellen. Så när jag väl hade bestämt slut var jag tvungen att skriva om novellen så att slutet verkligen blev ofrånkomligt.

Huvudfiguren i din text har en tendens att trassla in sig i svårkontrollerade situationer, med stora problem att nysta upp i röran. Tror du detta är vanligt på arbetsplatser: att folk hellre väjer undan än ”sabbar stämningen”?
De flesta lögner jag använder mig av är helt oskyldiga, bara till för att förenkla olika sociala situationer. Jag säger att jag inte har tid när jag inte har lust, och så vidare. Det här känner säkert alla igen och vi uppskattar våra sociala system alldeles för mycket för att hålla på att syna varandras bluffar. I novellen får alla smålögner konsekvenser, men det tror jag är rätt ovanligt på arbetsplatser.

Du är ju extremt mångsysslande, hur har du tid att förverkliga alla dina projekt?
I perioder jobbar jag väldigt mycket, men mesta tiden ligger jag bara på min soffa med ett anteckningsblock och skriver upp olika idéer. Det är ganska slappt och lågintensivt.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Jag läste nyss P-O Enquists Livläkarens besök och var konstant underhållen och imponerad. Det är verkligen en perfekt roman. Det går bara att jämföra med en lång felfri pianokonsert där varje tangentnedslag, varje val är rätt och inget skorrar. Förutom att det är betydligt mer imponerande att skriva en flera hundra sidor lång roman på det sättet. Sen innehåller den ju också bilder av det danska hovlivet som är omöjliga att göra sig fri från efter att man läst den. Det vill man heller inte.

Vad händer i sommar?
Jag kommer att göra ett radioprogram, Quizza med P3 ihop med Nanna Johansson. Vi släpper också en roman till hösten. Annars ska jag vara ledig, driva runt i Malmö och Köpenhamn tänker jag.

Nästa vecka gästInstagrammar Kringlan hos oss på MIX. Från och med måndag kan du ta del av hans vardag på vår Instagramsida: Följ Kringlan och MIX på @mixforlag

Sara Starkström från dagensbok.com recenserar Vår Kamp

”Gemensamt för novellerna är den svarta hopplösheten, den oförstående omgivningen och den allt minskande omtanken om varandra. Antologin lämnar läsaren med en känsla av att vilja kämpa för alla dessa gestalter och deras olika historier, deras rätt att finnas till på sina egna villkor.”

Läs mer på dagensbok.com

Fredagsintervju med KG Johansson

KG Johansson

2013 vann han MIX förlags och SF-bokhandelns novelltävling, och det är nog få inom science fiction-kretsar som inte känner till hans namn. Likaså om man rör sig i musiksvängen. Eller så känner man helt enkelt till honom ändå, med tanke på den mängd böcker han skrivit genom åren. KG Johansson, mina damer och herrar.

Varifrån fick du idén till Våldets förbund?
Det vet jag tyvärr inte. Åtminstone för mig är det oerhört svårt att säga varifrån idéer kommer – alltså de där ”avgörande ögonblicken” när nånting står klart. Det hårda arbetet, sånt som huvudpersonernas namn och personligheter, att utforma ”ploten”, handlingen, hitta vändpunkterna, allt det där är oftast lättare att få fatt på och hålla fast. Men just grundidén, den tändande gnistan som var tanken på Noas ark, hur går det till? … Jag vet inte. Kanske hade det att göra med att föreställa sig hur det kunde ha varit på arken. Här vill jag tala om att jag inte är troende och inte tror att arken någonsin har existerat. Men det är ändå en fascinerande miljö. Antagligen lekte jag med tanken på hur det skulle ha kunnat vara. Eller nånting i den vägen – och så såg jag nånting för mig, kanske hur de rusar uppför en trappa, kanske solnedgången. Kanske Ardas brinnande blick. Nånting sånt.

Är berättelsen om Noa något som ligger dig varmt om hjärtat? Ämnet har definitivt varit aktuellt på senaste tiden, med Noah-filmen som nyligen visades på biografer runtom i världen, och precis som din text är även filmen ganska brutal. Har du sett den och blivit inspirerad?
Nej, berättelsen om Noa och arken ligger mig egentligen inte särskilt varmt om hjärtat. Men det finns ändå en viss kraft i bibliska historier. Många av dem är minst lika fascinerande som arken; jag läste om Paradise Lost för något år sedan och slogs av vilket fantastiskt universum Milton skapade utifrån syndafallet. Plus att kristendomen är en del av vår kultur, åtminstone för sådana som jag, som växte upp medan det fortfarande fanns morgonsamlingar i skolan … The horror … Vad gäller Noah-filmen hade jag inte en aning om den när jag skrev novellen. Mix köpte den (då under min blekt vitsiga titel Arkeologi) i slutet av januari. Vid det laget hade jag aldrig hört talas om filmen. Det var någon gång under andra redigeringsrundan eller så, i slutet av april kanske, som jag plötsligt läste om filmen på IMDB och tänkte, lämpligt nog, exakt de här orden: Holy shit. Senare gick jag och såg filmen med en kompis. Både han och jag var entusiastiskt oimponerade. Snygga bilder, fånig historia.

Våldets förbund är som sagt en ganska brutal skildring och dessutom en helomvändning av en tidigare välkänd historia, men novellen handlar också om den starkares överlevnad och risken att bli det man kämpar mot. Vad hade du främst för vision med denna text?
För några år sedan läste jag en bok, tyvärr minns jag inte titel eller författare, som hette något i stil med ”Guds historia i Gamla testamentet” och som alltså handlar om vad Gamla testamentet säger om gudens utveckling. Det är ju ingen snäll gud. Bara historien om arken: ”oj, jag gjorde fel, det blev lite tokigt – ska jag ta på mig ansvaret? – nej, jag har ihjäl allihop i stället”. Eller Abraham som väntar i ett hundratal år på att få en son och sedan får order att offra honom: en av de få skenavrättningar där det är bödeln som drabbas. Och så vidare och så vidare. Så om det nu är en sådan gud vi har att göra med i historien om arken, hur ställer sig den guden till våld? Det finns sådana frågor i novellen, liksom, mycket riktigt, risken att bli det man kämpar mot … Om du stirrar tillräckligt länge ned i avgrunden stirrar avgrunden tillbaka och den som kämpar mot monster kan själv bli ett. Allt det där … Frågorna finns i den här novellen, men inga uppenbara svar. Mitt gamla favoritcitat från Mark Twain, även det ur minnet: ”If you want your work to last forever, and by forever I mean about a hundred years, you must not overtly preach but covertly preach.” Så jag försöker undvika att ha någon agenda – i alla fall på ytan. Det som intresserade mig mest var ändå själva grundidén: Om det här verkligen skulle ha hänt, hur skulle det ha varit ombord på det där schabraket? Dunklet? Gnisslet och knakandet? Den kvävande stanken av gödsel? Och så vidare.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Ekonomiskt sett? Harry Potter-serien. Mer … konstnärligt sett? Många! Alla mina gamla favoriter: Boris Vians Dagarnas skum, Thomas Manns Doktor Faustus, alla Borges noveller. Anna Karenina. Middlemarch. Allt, faktiskt, allting av Thomas Pynchon och Donna Tartt. Och några lite nyare favoriter: Karen Russells noveller, ”James Tiptrees” (egentligen Alice Sheldon) noveller. Och Emily Dickinsons dikter, och Eliot, Shelley, Blake … Att vad? Förlåt. Jag förstår. Ingen fara. Jag slutar där. Okej. – Sa jag The Tempest?

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Numera tycks jag alltid göra det, ja. Nu har jag i flera år varit så priviligierad att jag har kunnat livnära mig på att skriva och översätta. Det brukar stå i läroböcker om skrivande att den som arbetar med sånt tränar upp sin förmåga att få idéer. Jag börjar tro att det är sant. Hundra eller tusen frön till idéer fladdrar förbi varje dag, men har det gemensamt med spermier att bara en på miljonen får utvecklas färdigt. De andra 999 999 försvinner till idéernas limbo, där de fladdrar omkring med bruten vinge eller krälar i stoftet på jakt efter någon som vill befrukta dem … ensliga skrin hörs eka mellan de taggiga bergen, ömkliga som spädbarn, skrämmande som lejonets rytande och den ylande vargen … Vad jag skriver på? Närmast på gång i pipelinen är en roman om utomjordiska besökare som beter sig obegripligt, bör komma på Wela om några månader; en novellsamling på Eskapix är på gång i höst; en pjäs till Teater Trixter i Göteborg är under arbete; uppföljaren till boken om obegripliga besökare har redan börjat picka på min hjärna som en envis hackspett (den kämpar för att hålla sig borta från idéernas limbo – de obeskrivliga vrålen väcker mig, hålögd och kallsvettig, om nätterna); och en lärobok i musikhistoria; två läroböcker om elgitarrspel; en erotisk roman under … Va? Förlåt igen. Ja, okej. Ursäkta. Nej nej, jag är klar. Visst. Absolut. Tack så mycket. Tack.

Nästa vecka gästInstagrammar KG Johansson hos oss på MIX. Från och med måndag kan du ta del av hans vardag på vår Instagramsida: Följ KG och MIX på @mixforlag

Johansson_valdets_forbund Johansson_Innan_himlen_faller_9789186845742

Fredagsintervju med Tinet Elmgren

Tinet_Elmgren

Hon började teckna serier i tidig ålder, är helt och hållet självlärd samt står bakom seriefanzinet Tunguska som utkom redan 2000. Tinet Elmgren är med andra ord erfaren i branschen, och vi var bland annat nyfikna på hur det känns för henne som serietecknare att utforska den digitala världen.

Vad läser du just nu?
Jag brukar läsa en massa olika böcker parallellt. The Many-Headed Hydra av Marcus Rediker handlar om den nya arbetarklassen av sjöfolk, slavar, pirater, koloniarbetare och annat löst folk som uppstod med den transatlantiska kolonialismen på 1600- och 1700-talet, och som gjorde uppror på olika sätt mot kapitalismen som utsög dem.

Dessutom läser jag tegelstenen Black Flame: The Revolutionary Class Politics of Anarchism and Syndicalism av Lucien van der Walt och Michael Schmidt, ett fantastiskt omfattande verk om anarkosyndikalismens teori och historia i ett globalt perspektiv. Jag väntar med spänning på den andra delen.

Jag läser förstås stora mängder serier också, fast dem brukar jag bli klar med i en sittning, så jag kan inte säga att jag läser någon av dem just nu. Men de allra senaste serieböckerna som jag har läst är Fridas Resor av Frida Ulvegren (självbiografiskt om tecknarens sväng som fotomodell i tonåren), Mitt ex som gjorde slut är sur på min flickvän av Tomas Antila (en samling noveller som kännetecknas av verkligen extrem ångest och vemod) och Aomanjuskogen del 2 av Hisae Iwaoka (väldigt fint tecknad, om en magisk skog och de konstiga varelserna som lever där).

Hur lirkades historien till din grafiska novell Elektrisk tsunami fram?
Den baserar sig på en idé som jag fick för några år sen, delvis tillsammans med min vän Servando Barreiro (han stod bland annat för en elektronisk mojäng som är mycket central i berättelsen). Storyn baserar sig på verkliga händelser… När jag blev tillfrågad om att göra en e-serienovell, som helst skulle handla om min figur Eva, råkade det vara just den här idén som passade allra bäst till formatet och som jag hade allra mest lust att jobba med just då.

Vad kommer först när du skapar: bild eller text?
För mig är text och bild i tecknade serier ett och samma ”hieroglyfspråk”, som den japanske serietecknaren Osamu Tezuka beskrev det. Jag ser händelserna i berättelsen som på riktigt inför mitt inre öga, och sen är det upp till mig att tolka det som en tecknad serie så gott jag kan. Manus brukar jag först skriva som ren text, sedan skissar jag upp sidorna (eller rutorna, i just det här fallet).

Elektrisk tsunami är Sveriges första grafiska e-novell. Hur känns det för dig som tecknare att arbeta med just det digitala formatet?
Det var en rolig utmaning att jobba i ett så specifikt format. Det blev ganska filmiskt i och med att alla rutorna är lika stora liggande rektanglar, precis som i film. Vilket passade extra bra till Eva, i och med att serierna om henne är väldigt mycket inspirerade av Hong Kong-filmer, inte minst Wong Kar-Wais alster. Sen har det också rent konkret inneburit att jag ibland har fått erbjuda teknisk support för läsare som haft problem med att få e-boken att visas på rätt sätt.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit eller tecknat?
Jag önskar att jag redan hade tecknat många fler av de historier som sitter otåligt i mitt bakhuvud och väntar på att jag ska teckna dem!

Jobbar du på något nytt i dagsläget?
Just nu jobbar jag på en ny novell om Eva, som är i färg, och som kanske kommer att publiceras någonstans. *hemligt, hemligt* Dessutom jobbar jag på fortsättningen till min episka äventyrsserie Drivgods, som heter Hundön och kommer att bli ännu mer episk och äventyrlig…

O_Elmgren_Elektrisk tsunami_9789186845698

Fredagsintervju med Anna Winberg

417190_10150582529161987_455625687_n

Hon är skribent, författare, konsult, föreläsare samt formgivare, och bidrog nyligen till MIX feministiska antologi Vår kamp. Finns det något som Anna Winberg inte sysslar med?

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag de sista skälvande sidorna i Donna Tartts The Goldfinch. Det är olidligt spännande, och jag har hållit på med den här boken precis hur länge som helst, dragit ut på den eftersom den är så bra.

Var fann du inspiration till din novell Tjejfäktning?
Från alla år som hobbyfäktare på olika fäktklubbar i Stockholm. Jag har inte fäktat ordentligt på några år nu, men jag älskar fäktning!

Utöver att skriva är du även formgivare och jobbar mycket med bokomslag. Finns det fler kreativa sidor hos dig som vi inte känner till? Och finns där ett ständigt behov av att skapa, oavsett vad det är?
Text och bild är nog det jag tycker är roligast, och är bäst på. Jag gillar bokomslag och illustration för att de förenar text och bild. Skriva, rita och läsa kan jag hålla på med hur mycket som helst, men annars finns det mycket jag är ointresserad och ganska dålig på när det gäller kreativa saker. Sy och baka till exempel, där blir jag rastlös och uttråkad på nolltid.

Tjejfäktning kretsar kring Maja som sysslar med fäktning och som sakta men säkert stöts ut ur fäktningsklubben, av ingen annan anledning än att hon är tjej och duktig bland ett gäng av killar. Är detta baserat på något självupplevt? Eller bygger det mer på känslan att tjejer undermineras inom idrott?
Mycket i novellen är självupplevt, även om jag tror att många män inte diskriminerar kvinnor med flit, utan kanske tvärtom tror att de är stöttande och jämställda, som när Sune och Alexander i novellen tycker det är bättre om alla tjejer på klubben tävlar för sig själva istället för med killarna. Jag tror jämställdheten i samhället skulle få en rejäl skjuts framåt om vi kunde börja idrotta och tävla i idrott mer tillsammans, över könsgränserna.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Åh, så många! Men två favoriter från de senaste åren där jag sagt precis så, att jag kunnat ge min högra hand eller dö lycklig om jag skrivit dem är Sharp Objects av Gillian Flynn och The Magicians av Lev Grossman. De är så extremt skickligt uppbyggda, välskrivna och spännande.

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Ja, eller snarare på något nygammalt. Jag försöker få klart en ny version av ett gammalt manus som heter Jungfruön, en prosalyrisk berättelse om Blå Jungfrun. Kanske inte världens lättaste bok att få antagen dock, även om den faktiskt innehåller ett och annat lik… Förläggare sugna på något smalt och svårsålt får gärna höra av sig, för jag är sämst på att skriva färdigt mina texter och släppa dem ifrån mig.

Är du nyfiken på vem Anna är? Läs mer om henne på annawinberg.com

Konstnären Simon Stålenhag designar Efter Stormen

Simon Stålenhag är aktuell med sina omslagsbilder till MIX Förlags Efter Stormen-projekt. Den svenska konstnären har på senare tid fått mycket uppmärksamhet internationellt för sina dystopiskt laddade retrofuturistiska målningar och illustrationer. Genom att införliva gammal svensk landsbygd med science fiction har han skapat en helt egen värld där robotar är vardagsmat i en annars nästan orörd natur.

Men Simon Stålenhag har flera strängar på sin lyra. Utöver konsten är han dessutom dataspelsdesigner och musiker, båda områden vilka definitivt har inspirerat hans retrofuturistiska värld som influerats mycket av just 80-talet. Tanken är att denna typiska tidsepok inte bara representerar samhället, utan även en fantasi och en framtidsvision som inte nödvändigtvis hade varit så långt borta om landets teknologiska utveckling hade fått fortskrida. Denna aspekt, mer än något, är vad som ger Simon Stålenhags målningar en verklighetstrogen och nästan postapokalyptisk känsla.

I sitt arbete med Efter Stormen har Simon Stålenhag återigen tagit fasta på 80-talsikoner, såsom GB’s glassgubbe och gamla radhuslängor, men också införlivat en mer modern känsla med nyare bilar och en plats som existerar i verkligheten.

Vill du veta mer om konstnären Simon Stålenhag?
Simon Stålenhags webbsida
Simon Stålenhags tumblr

Eli läser och skriver-bloggen om Salamandertider

”Salamandertider är en fantastisk skräcknovell som drar nytta just av det korta formatet, det behövs ingen större plats- eller karaktärsbeskrivning för det viktigaste är den stämning som byggs upp efter bara några korta meningar.”

Läs mer på Eli läser och skriver.

”Med näsan i en bok”-bloggen recenserar Efter Stormen

”Att skildra en händelse ur flera perspektiv har gjorts tidigare, både i filmer och böcker, men detta att det är olika författare som skriver de olika skildringarna känns nytt och fräscht. Det är inte bara perspektivet som förflyttas, även språket blir annorlunda, tempot i berättelserna och ingången i själva katastrofhistorien.”

 

Läs mer på Med näsan i en bok.

”En bok om dagen håller doktorn borta”-bloggen om Caroline L Jensen

”Det är första gången jag läser en kortroman, och jag gillar konceptet. Kortromanen är längre än en novell, som jag kan känna har för lite innehåll, och kortare än en roman, som ibland kan ta lite väl lång tid att läsa.”

Läs hela inlägget på En bok om dagen håller doktorn borta.

Efter Stormen: Estradpoeten & författaren Solja Krapu om syskon och dikter

SOLJA1_500

Sist ut i våra Efter Stormen-intervjuer är Solja Krapu. Hennes bidrag Om du behöver mig är en berättelse med hög igenkänningsfaktor om den knaggliga relationen två systrar emellan.

Din historia kretsar mycket kring ett syskonpar med en ganska knepig relation. Har du själv några syskon? Vad är det bästa och det värsta med syskon?
Jag är näst yngst av sju syskon. I en så stor skara är åldersskillnaderna naturligtvis stora, och man har i princip vuxit upp i helt olika familjer. Det är skillnad att växa upp med unga föräldrar på femtiotalet än äldre föräldrar på sjuttiotalet. Det bästa med syskon är att det är skönt att dela ett liv med andra, att andra har ett band till samma rötter som en själv. Det svåraste är om syskonen behåller sin gamla bild av varandra: ”Du har alltid varit den som…”

Det är vanligare än man tror att syskonen bryter med varandra i vuxen ålder. Men även om det är vanligt så är det smärtsamt. Ett syskon är som en bit av en själv.

Vilken av dina litterära gestalter identifierar du dig mest med, och varför?
Kanske mest Lovi, Lovisa. Jag är en gräslig optimist. Eller så vill jag åtminstone se saker från den ljusa sidan. Samtidigt lägger jag ju ändå mig själv i de andra karaktärerna också.

Om du, i likhet med personerna i Om du behöver mig – hamnade i en katastrofsituation där du snabbt var tvungen att lämna ditt hem för obestämd tid – vilka fem saker skulle du först och främst ta med dig?
Jag är inte särskilt beroende av mina saker. Men datorn och telefonen skulle naturligtvis vara det första. Kanske någon snygg klänning …

Hur tror du att du själv skulle klara dig i en sådan situation?
Jag inbillar mig att jag skulle bli väldigt lugn. Särskilt om någon annan skulle få panik skulle jag försöka hålla huvudet kallt. Det går ju inte att alla blir hysteriska samtidigt.

Du är flerfaldig mästare i Poetry slam. Vad är den största skillnaden mellan att skriva en text som är tänkt att läsas tyst mot en som ska framföras på scen?
Även när jag skriver en text som är tänkt att läsas tyst, vill jag få in en röst och en rytm i texten. Det som kanske är största skillnaden med just estradpoesitext och en berättande text är att i en poesitext säger jag bara en sak per dikt, och jag kanske upprepar den på olika sätt väldigt många gånger. I en berättelse ska ju texten vidareföra en handling som i sin tur bär med sig en tanke.

När jag läser dikter på scen ser jag ju åhörarnas reaktion på en gång. Att lämna ifrån sig en text bara med bokstäver är lite läskigt, jag vet ju inte hur reaktionen blir, jag kan ju inte stå där och peka hur den ska uppfattas. Allting: betoningen, tanken, pauseringen, måste finnas där.