Etikettarkiv: Monster

Fredagsintervjun: Johan Ring

140331-079-bonnier JOHAN RING

Johan Ring har redan vunnit svenska skräckälskares hjärtan med sina noveller, och 2014 kom även hyllade kortromanen Den mörka fläcken som var en del av MIX digitala satsning Efter stormen. Nu är Johan aktuell igen med Fyra minuter, en skräckroman med kusligt aktuella förtecken.

I Fyra minuter rämnar vardagen plötsligt och in strömmar onämnbara fasor, är vardagen viktig som utgångspunkt för skräckberättelsen och i sådana fall varför?
För mig är det väldigt viktigt att etablera en känsla av, om inte vardag, så åtminstone realism när det gäller skräckberättelser. Jag tror att det rentav är nödvändigt om man ska få läsaren med sig när de mer overkliga inslagen i berättelsen kommer. Om man som författare lyckas bra med den där ”vardagsskildringen” så blir det lättare för läsaren att identifiera sig med karaktärerna – vilket i sin tur gör att hen blir än mer skrämd när monstren kommer hasande.

Fyra minuter utspelar sig i den fiktiva småländska byn Dunvik. Var hittade du inspiration till småstadsskildringen, har Dunvik en verklig förlaga?
Dunvik är en kombination av flera verkliga platser omkring den del av Småland där jag växte upp. Rent geografiskt finns det en verklig förlaga, men det är mer av ett sommarstugeområde än ett samhälle. En kompis familj hade sommarstuga där och jag brukade vara där på somrarna. Otroligt vackert, med de mörka skogarna i ryggen och det gnistrande havet och Öland framför sig.
En annan likhet med verkligheten är att jag har samma sorts hatkärleksrelation till mina gamla hemtrakter som Veronica har i romanen. Jag har inte bott i Småland sedan 1999, ändå är det väldigt närvarande i mina tankar. Jag kommer ifrån avfolkningstrakter och brottas med att å ena sidan känna skuld över att ha bidragit till den avfolkningen, och å andra sidan känna att det var oundvikligt eftersom världen kan vara så oerhört liten där uppe. 

Det som drabbar Dunviks invånare efter flygolyckan kan göra även en luttrad skräckentusiast mörkrädd, hade du några särskilda inspirationskällor som du vill dela med dig av?

Det är ju alltid knepigt att prata om inspirationskällor, eftersom man inspireras av så löjligt mycket. Allt, egentligen. Men jag har alltid älskat exempelvis H.P Lovecrafts sätt att göra skräcken ”vag” och utan typiska förklaringsmodeller. När jag tänker efter har jag aldrig skrivit en berättelse om ”klassiska monster” såsom vampyrer, varulvar, zombies eller liknande. Det finns i och för sig element från alla dem i Fyra Minuter, men jag gillar att skriva skräck som inte är lika hårt mallad som exempelvis vampyr- eller varulvsberättelser.

Otäcka verklighetsbaserade historier med mystiska eller paranormala förtecken är ju onekligen fascinerande, i Fyra minuter talar en av bokens huvudpersoner till exempel om en händelse där fem militärplan ska ha försvunnit spårlöst med besättning och allt. Hur ser din relation till den typen av berättelser ut? Har du någon ”favorit”?
Jag har alltid lockats av teorierna om att det finns ett oändligt antal universum, att vårt universum bara är som ett enda sandkorn i en oöverskådlig öken av andra. Det är en inte helt ovanlig teori, så sent som härom veckan sände SVT ett nyhetsinslag om den, och det är dessutom en teori som lämpar sig väldigt väl för att berätta fantasieggande historier. Den knyter egentligen an till Lovecrafts ”kosmiska skräck”, fasan i att ställas inför att det som vi betraktar som världsalltet i själva verket bara är en liten dammtuss i den ogripbart stora helheten. Jag tycker att det är häftigt.

Du skriver själv riktigt ruskiga berättelser, men finns det något litterärt verk som har skrämt dig och i sådana fall vilket? Och varför?
Det finns massor av litterära verk som har skrämt mig, jag är en mycket lättskrämd typ! Anders Fagers novellsamling Samlade Svenska Kulter är ett exempel på en bok som skrämde mig rejält. Det är den här känslan av att vår verklighet bara skyddas av en tunn fernissa, och bakom den väntar mörker, monster, fasor. Fager är så grym på att skildra den. Jag har själv berört den sortens teman – inte minst i Fyra Minuter. Men det litterära verk som skrämt mig allra mest, är Stephen Kings novell ”The Jaunt” (”Den Långa Resan” på svenska, ingår i novellsamlingen Den Förskräckliga Apan). Den innehåller inga monster, knappt en droppe blod, istället presenterar den ett ganska enkelt scenario som tog andan ur mig första gången jag läste det. Novellens sista sida skrämde mig så att jag inte kunde sluta tänka på det på flera dagar. Kan jag någonsin uppnå den effekten i någonting jag skriver, så kommer jag att vara mycket nöjd.

Fredagsintervju med Anna Jörgensdotter

anna

2002 debuterade hon med romanen Pappa Pralin, 2013 fick hon Stig Sjödin-priset som uppmärksammar arbetarlitteratur, och nyligen bidrog hon till Mix feministiska novellsamling Vår Kamp. Dessutom är hon livepoet och frilansskribent. Anna Jörgensdotter har minst sagt många järn i elden, men vad har hon för sig i dagsläget?

Vad läser du just nu?
Böcker om Spanska inbördeskriget. Samt Carina Burmans biografi om Klara Johnson.

Var fann du inspiration till din novell Monster?
Jag bor i ett rätt utpräglat medelklassområde, och funderar över vilka monster som gömmer sig här. Plus att jag tänkte kring de här olika kvinnornas öde – länken emellan, att de alla är offer för samma vita, västerländska, patriarkala ordning, fast det tar sig olika klaustrofobiska uttryck beroende på etnicitet och generation.

Hur kom det sig att du blev författare? Var valet givet?
En massa olika samverkande komponenter. Som väl började med att jag rätt tidigt kände att skrivandet gav mig något som jag hade svårt att hitta annars, eller snarare att jag behövde skrivandet jättemycket för att rucka på bilder och mallar kring vad det är att vara människa och som inte känns bra – och just genom ruckandet och spräckandet hitta en väg in i livet, på något sätt. Så är det väl fortfarande när jag skriver, samma behov i grund och botten. Sedan behövs det ju, särskilt som vuxen, att det finns rent praktiska möjligheter att skriva – och det väger också in för det ”val” som är möjligt att göra.

Monster kretsar kring Jonna som arbetar med asylsökande flyktingar i Sverige, och som går in i väggen när ett av hennes fall får avslag. Du är själv hängiven flyktingfrågan i Gävle: vad var det som fick dig engagerad i flyktingpolitiken från början?
Människors uppenbara olika värde. Det är någonting som stör mig så oerhört, som det är omöjligt att gå med på och stå ut med, och när det handlar om asylfrågor blir det så vanvettigt tydligt.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Molly Johnsons ”Pansarkryssaren”. Alltså, den formen och det innehållet i kombination med det språket. Det blir inte bättre än så. Jag skulle önska att jag kunde vara lika komprimerad och vass, och få ihop poesin och det politiska lika snyggt som i den boken.

Skriver du på något nytt i dagsläget?
Jag skriver parallellt på två romaner, varav en, Drömmen om Ester, kommer ut nästa vår.