Etikettarkiv: skräck

Fredagsintervju: Madeleine Bäck

MadeleineBack_LOW

Utöver att vara författare på natten och vd för tidningsbyrån A4 på dagen, är även Madeleine Bäck en av författarna till MIX Förlags smsnoveller. De två novellerna, erotikberättelsen Gothia Gigolo och spökhistorien Monstermonster, släpptes i samband med bokmässan i Göteborg, där de även utspelade sig. Den här veckan gästar hon Fredagsintervjun och berättar om konsten att skriva smsnoveller, hur riktiga böcker luktar och vad ett bokmässeragg kan leda till.

Hur var det att skriva en följetongsnovell?
Väldigt intressant. Lite som poesi, om jag ska jämföra. Jag fick tänka mig att varje enskilt ord var viktigt. Varje enskilt sms. Försöka känna in hur budskapet skulle träffa läsaren. Sms blir väldigt intimt och det går att jobba med ett direkt och personligt tilltal. Meningen var också att novellerna skulle nå fram i bruset som läsaren befinner sig i på mässan. Då behövde de en viss skärpa. Jag och de andra sms-författarna, Anders Fager och Jenny Lundin, coachade varandra för att hitta rätt.

Hur ser du på digital litteratur i övrigt?
Jag älskar all litteratur oavsett publiceringsform. Men formen måste samspela med innehållet. Korta novellformat är exempelvis perfekt att läsa i telefonen, tycker jag. Särskilt fiffigt är det när formatet är tidsmärkt så jag ser hur lång tid det tar för mig. Hinner jag på pendeltåget hem? Men hela böcker vill jag oftast ha tryckta. Det finns ett taktilt liv i papper och trycktekniker som inte går att återskapa digitalt. Och trycklukten! Mmmm.

Hur föddes idén och strukturen på novellen Gothia Gigolo?
Ja om jag kunde säga hur idéer föds, då vore jag stormrik. Men som så ofta för mig börjar det med ett ”Tänk om…”. I det här fallet tänkte jag på om bokmässeraggandet togs till en nivå förbi mingel och även Tinder. Om man kunde beställa ragg på samma sätt som sms-novellerna, hur skulle det bli? Och vad skulle boknördar önska sig? Boksex, så klart! Strukturen tänkte jag fram genom att man helt enkelt får följa huvudpersonen, gigolon, till sina kunder på Gothia Towers.

Vilken genre tycker du bäst om att skriva i, och varför?
Genrelitteratur är ett intressant begrepp tycker jag. För mig är en text bra, punkt. Oavsett etikett. Men ska jag välja i det som kallas genre så är det skräck. Det är den genre som säger mest om vår samtid, om våra mörkaste rädslor och hemligaste drömmar. Och jag gillar att krypa under folks skinn.

Back_Gothia gigolo_utan

Är du aktuell med något nytt snart?
Mars 2016 romandebuterar jag på Natur & Kultur förlag med Vattnet drar, första delen i en rysartrilogi för unga vuxna (YA). Där får ni följa med till min hembygd Gästrikland, till dess landsbygd och möta de unga som blir kvar. Jag skriver om ett Sverige som spricker, blandar nu och då, fakta och fiktion, tusenåriga sägner, naturmagi och skräck. Alla vill självklart läsa.

Var du på bokmässan? Om ja, vad var det roligaste? Om nej, vad gjorde du istället?
Ja. Roligast är som alltid att träffa alla kollegor och knyta nya kontakter. Bokmässan är fantastisk, men helt och fullkomligt utmattande.

Nämn ett verk du önskar att du skrivit?
Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter. En gästrikekollega och gudabenådad författare. Hennes berättelse tangerar järnets historia, precis som min trilogi gör. Men hon fokuserar inte på de arbetande männen utan karvar omsorgsfullt fram kvinnornas historia. Det hårda livet bland trasmattor och snoriga barn. Arbetarkvinnornas historia. Det är helt lysande.
Plus: Allt av Torgny Lindgren, min största idol. Och så Fifty Shades of Grey-serien – den mest hatade, älskade, bespottade och hyllade bokserien på länge. Så otroligt kul att skriva något som ger sådana svallvågor i bokvärlden.

Fyra minuter hyllas och skräms

Recensionerna av Johan Rings debutroman Fyra minuter strömmar in! Klicka på länkarna i bloggnamnen för att läsa hela recensionen.

”Det här är bra, riktigt bra! […] Ring lyckas med att göra det otroliga trovärdigt genom sina miljöskildringar och sina karaktärer.” Med näsan i en bok

”Två dagar tog det att läsa ut Johan Rings debutroman. För en vanligtvis rätt långsam läsare är det rekordfart. Det säger också lite om boken. Jag gillar egentligen inte uttrycket ”bladvändare”, det känns så lätt att ta till, men det passar verkligen in här. Det var enormt svårt att lägga ifrån sig boken.” Farbror Atlas

”Helt plötsligt inser jag också att vardagligheter som tankspriddhet kan vara något obehagligt…”   I Elinas hylla

”Fyra minuter bjuder också på en enorm spänning, en sådan där som gör att man bara vill fortsätta läsa, utan den minsta hänsyn till eventuell tidsplanering.” Bokhyllan

”Jag älskar ju skräckböcker, men det är alltid svårt att hitta bra skräckböcker tycker jag. Och ännu svårare att hitta svenska skräckboksförfattare. Några favoriter har jag ju, och nu fick jag faktiskt en ny favorit också.” Bims blogg

”Jag blir alltid ohemult glad när jag hittar nya svenska skräckfynd och Johans skräck gör mig just ohemult glad.” (inte så) Anonyma Biblioholister

Fredagsintervjun: Johan Ring

140331-079-bonnier JOHAN RING

Johan Ring har redan vunnit svenska skräckälskares hjärtan med sina noveller, och 2014 kom även hyllade kortromanen Den mörka fläcken som var en del av MIX digitala satsning Efter stormen. Nu är Johan aktuell igen med Fyra minuter, en skräckroman med kusligt aktuella förtecken.

I Fyra minuter rämnar vardagen plötsligt och in strömmar onämnbara fasor, är vardagen viktig som utgångspunkt för skräckberättelsen och i sådana fall varför?
För mig är det väldigt viktigt att etablera en känsla av, om inte vardag, så åtminstone realism när det gäller skräckberättelser. Jag tror att det rentav är nödvändigt om man ska få läsaren med sig när de mer overkliga inslagen i berättelsen kommer. Om man som författare lyckas bra med den där ”vardagsskildringen” så blir det lättare för läsaren att identifiera sig med karaktärerna – vilket i sin tur gör att hen blir än mer skrämd när monstren kommer hasande.

Fyra minuter utspelar sig i den fiktiva småländska byn Dunvik. Var hittade du inspiration till småstadsskildringen, har Dunvik en verklig förlaga?
Dunvik är en kombination av flera verkliga platser omkring den del av Småland där jag växte upp. Rent geografiskt finns det en verklig förlaga, men det är mer av ett sommarstugeområde än ett samhälle. En kompis familj hade sommarstuga där och jag brukade vara där på somrarna. Otroligt vackert, med de mörka skogarna i ryggen och det gnistrande havet och Öland framför sig.
En annan likhet med verkligheten är att jag har samma sorts hatkärleksrelation till mina gamla hemtrakter som Veronica har i romanen. Jag har inte bott i Småland sedan 1999, ändå är det väldigt närvarande i mina tankar. Jag kommer ifrån avfolkningstrakter och brottas med att å ena sidan känna skuld över att ha bidragit till den avfolkningen, och å andra sidan känna att det var oundvikligt eftersom världen kan vara så oerhört liten där uppe. 

Det som drabbar Dunviks invånare efter flygolyckan kan göra även en luttrad skräckentusiast mörkrädd, hade du några särskilda inspirationskällor som du vill dela med dig av?

Det är ju alltid knepigt att prata om inspirationskällor, eftersom man inspireras av så löjligt mycket. Allt, egentligen. Men jag har alltid älskat exempelvis H.P Lovecrafts sätt att göra skräcken ”vag” och utan typiska förklaringsmodeller. När jag tänker efter har jag aldrig skrivit en berättelse om ”klassiska monster” såsom vampyrer, varulvar, zombies eller liknande. Det finns i och för sig element från alla dem i Fyra Minuter, men jag gillar att skriva skräck som inte är lika hårt mallad som exempelvis vampyr- eller varulvsberättelser.

Otäcka verklighetsbaserade historier med mystiska eller paranormala förtecken är ju onekligen fascinerande, i Fyra minuter talar en av bokens huvudpersoner till exempel om en händelse där fem militärplan ska ha försvunnit spårlöst med besättning och allt. Hur ser din relation till den typen av berättelser ut? Har du någon ”favorit”?
Jag har alltid lockats av teorierna om att det finns ett oändligt antal universum, att vårt universum bara är som ett enda sandkorn i en oöverskådlig öken av andra. Det är en inte helt ovanlig teori, så sent som härom veckan sände SVT ett nyhetsinslag om den, och det är dessutom en teori som lämpar sig väldigt väl för att berätta fantasieggande historier. Den knyter egentligen an till Lovecrafts ”kosmiska skräck”, fasan i att ställas inför att det som vi betraktar som världsalltet i själva verket bara är en liten dammtuss i den ogripbart stora helheten. Jag tycker att det är häftigt.

Du skriver själv riktigt ruskiga berättelser, men finns det något litterärt verk som har skrämt dig och i sådana fall vilket? Och varför?
Det finns massor av litterära verk som har skrämt mig, jag är en mycket lättskrämd typ! Anders Fagers novellsamling Samlade Svenska Kulter är ett exempel på en bok som skrämde mig rejält. Det är den här känslan av att vår verklighet bara skyddas av en tunn fernissa, och bakom den väntar mörker, monster, fasor. Fager är så grym på att skildra den. Jag har själv berört den sortens teman – inte minst i Fyra Minuter. Men det litterära verk som skrämt mig allra mest, är Stephen Kings novell ”The Jaunt” (”Den Långa Resan” på svenska, ingår i novellsamlingen Den Förskräckliga Apan). Den innehåller inga monster, knappt en droppe blod, istället presenterar den ett ganska enkelt scenario som tog andan ur mig första gången jag läste det. Novellens sista sida skrämde mig så att jag inte kunde sluta tänka på det på flera dagar. Kan jag någonsin uppnå den effekten i någonting jag skriver, så kommer jag att vara mycket nöjd.

Nattlägesnovellerna skrämmer som de ska

Den senaste veckan har det trillat in ett helt gäng recensioner av våra fyra nattlägesnoveller, noveller som går att läsa precis som vanliga texter, men för den som vågar slå på nattläget finns mer att finna i mörkret. Klicka på länken i bloggnamnet för att läsa hela recensionen!


Om #nofilter av Helena Dahlgren

Det mörka tornet: ”Självklart valde jag nattläget när jag läste den här novellen. Konstigt hur läsningen kan kännas mer mystisk och dunkel bara med svart bakgrund. Det bidrog verkligen till den förvrängda känsla som #Nofilter bjuder på. […] Extra läskigt blir det eftersom det finns ett riktigt Instagram-konto knutet till novellen. Med riktiga bilder som exemplifierar det som händer i novellen. Sånt gillar jag!”

Jennies Boklista: ”Riktigt läskig & nervkittlande!!!”

I Elinas hylla: ”Det är en läsvärd, riktigt bra och tänkvärd novell som passar väl bra att läsa när höstmörkret kryper på.”

Bokbabbel: ”Novellen balanserar nära det vanliga och vardagliga, huvudpersonen har till exempel många likheter med författaren själv och det finns även ett (allt ruskigare) Instagram-konto kopplat till novellen. Det är, förutom stigande obehagligt, även väldigt sorgligt. Att allt till pappers är bara bra, men att själen känner en allt påtagligare olust.”


Om Ser dig av Caroline L Jensen

I Elinas hylla: ”Den här novellen var en av de mest överraskande ur en synvinkel med nattläget på inför andra läsningen och med det kan jag säga att jag gillar novellen mycket.”

Farbror Atlas: ”Den avslutande vändningen i novellen tog mig på sängen. Oväntat och chockerande. Fruktansvärt obehagligt faktiskt. […] Det här är något annat än en traditionsenlig dos rysarunderhållning. Den är genuint obehaglig och det är väl ett gott betyg till en skräcknovell.”

Det mörka tornet: ”Den här är otäck på riktigt.”

Jennies Booklista: ”Läskig & väldigt stark!!!”

Books ABC: ”Läskig på flera olika nivåer dessutom!”


Om Skuggor av KG Johansson

Jennies Boklista: ”Bra & läskig!”

I Elinas hylla: ”Ett av de bästa inslagen i den här novellen tycker jag är de korsordsinspirerande inslagen (i och med att Mia löser korsord) som ersätter vissa ord i novellen. Det är för övrigt en välskriven novell som jag tycker om.”


Om Kärlen av Johan Ring

Bokbabbel: ”Om jag ska läsa skräck så är det så här jag vill läsa det; med det vardagliga som fond och sedan det ondskefulla som sipprar igenom en växande reva mellan världarna.”

Det mörka tornet: ”[F]ick min rygg att krypa av de där omtalade kalla kårarna. Och avslutningen. Hugaaa! Bör ej läsas sen på natten när du är ensam hemma!”


Om alla fyra noveller

Bokpar: ”Utan att överdriva kände jag av ett stort obehag under läsningen […] Jag tycker att samtliga fyra noveller är oerhört välskrivna och författarna gör alla rätt i jobbet att skriva en skräcknovell. Jag rekommenderar er som gillar att läsa skräck, och som är nyfikna på vad nattläget på e-boksläsaren kan erbjuda i hårresande upplevelser, att kika in på Mix förlag!”


Nattlägesnovellerna finns att köpa här!

Fredagsintervju: Caroline L Jensen

Hon har minst sagt haft fullt upp på sistone: bara i oktober har hon kommit ut med en roman, en novellsamling och en MIX-novell – och hunnit med en flytt. Hennes uppmärksammade debut Champagneflickan kom ut 2008 och handlade om hennes tid som strippa i Köpenhamn, sedan dess har hon hunnit skriva flera romaner och noveller inom skräckgenren. Låt oss presentera Caroline L Jensen, Sveriges nya skräckdrottning enligt Malou von Sivers!FOTO Malin Falk

Hos oss på MIX är du aktuell med romanen Demonologi för nybörjare, en filosofisk fantasyberättelse med mörk humor där vi får följa vaktmästaren Isak på hans resa för att träffa Satan och förhindra apokalypsen. Varför är det så roligt att skriva om helvetets nio kretsar?
Religion i allmänhet och kristendomen och dess figurer i synnerhet har alltid fascinerat mig. Och det räcker att öppna Bibeln, läsa de första fem sidorna, för att inse att det finns material till stor komik i den luntan. Både i min tidigare roman Fru Bengtssons andliga uppvaknande och nu i Demonologi för nybörjare har lockelsen varit att plocka just befolkningen från himmel och helvete och släppa ner dem här, bland kräftskivor, dagishämtning och luftgitarrspelande unga män. För att liksom se vad båda sidor tar sig till när de stöter på varandra. Sedan är ju helvetet (mest, men också himlen) fantastiskt fantasieggande som plats betraktad och att få skriva en roman som till stor del utspelar sig där var alldeles underbart, för trots att jag har följt Dantes version av hur infernot ser ut, så hade jag ändå full frihet i mina beskrivningar på ett sätt man inte har när man skriver om valfri plats på jorden.

Du har tidigare skrivit en novell till Efter stormen-projektet och har precis kommit ut med en ny novell, Ser dig, i vår serie av nattlägesnoveller. Hur är det att skriva på det sättet, alltså parallellt med andra författare som ges samma utgångspunkter?
Det har varit utmanande men väldigt roligt. Jag trodde att jag skulle få problem just eftersom texterna är ”beställda” och att det skulle sätta käppar i mitt inspirationshjul, att inte få hitta på hej vilt själv, men så blev det inte. Snarare kunde jag ta till mig ramarna och förutsättningarna och bli inspirerad av att de fanns. Jag gillar att testa nya saker över huvud taget, och skrivandet är inget undantag i det fallet. Slukhål och nattlägesnovellen var båda exempel på saker som ingen har gjort förut, och jag är alldeles för mycket en sucker för sådant för att tacka nej till att vara med.

MIX förlag är ju numera ett heldigitalt förlag – hur ser du ditt eget förhållande ut till e-böcker och digital litteratur?
Jag har precis flyttat, så just nu är det bättre än någonsin. När jag gick där och släpade på mina 2000+ pappersböcker kände jag att det här med läsplattor nog faktiskt är alldeles mycket mer toppenfantastiskt än jag någonsin har förstått. Jag tycker att båda har sina fördelar och läser väl ungefär 50/50 av pappersböcker och e-böcker.

Sist men inte minst, har du något tips på bra halloween-läsning?
Så klart! För barnen tycker jag att man kan läsa Den elaka vikarien av Anders Fager. Alla andra ska naturligtvis läsa Demonologi för nybörjare. Får man inte nog av det så har dessutom alla mina tidigare e-skräcknoveller nu också getts ut i en samling (på papper) Rovdjur – samlade skräcknoveller. För den som vill ha lite mer lågmäld skräck vill jag rekommendera en gammal klassiker – Skruvens vridning av Henry James, som är ett exempel på långsamt krypande fasa när den är som allra bäst.

 

Digital skräckläsning när MIX ger röst åt natten

Tillsammans med fyra skräckförfattare utforskar MIX hur e-boksläsarnas inbyggda funktioner – som nattläge/nightmode – går att använda för att förnya berättandet. Lagom till Halloween släpps fyra e-noveller som går att läsa precis som vanliga texter, men för den som vågar slå på nattläget finns mer att finna i mörkret.

– Att vara ett digitalt förlag handlar inte bara om att distribuera och marknadsföra texter på nya sätt, säger förläggare Titti Persson. Minst lika viktigt är ta reda på hur det digitala berättandet kan användas för att fördjupa och förändra själva historien. Inte för sakens skull, utan för läsupplevelsens.

Varje nattlägesnovell innehåller ett flertal textpartier som är dolda vid en vanlig läsning. Om nattläget slås på i e-boksläsaren läggs ett nytt berättelselager till historien: mörkret och ondskan slås på och natten ges en röst.

Följande nattlägesnoveller ges ut den 30 oktober:

  • Helena Dahlgrens #nofilter. Inför döden finns inga smickrande filter. Hyllade ex-bokhoran skriver sin fjärde novell, om att tappa all kontroll.
  • Caroline L Jensens Ser dig. Han iakttar henne genom fönstret med yxan i handen, fantiserar om hur hon ska dö. Skräckdrottningen vars roman Demonologi för nybörjare precis gavs ut på två olika förlag vet hur man skrämmer läsare från vettet.
  • KG Johanssons Skuggor. Mörkret tätnar i lägenheten och snart kommer allt att vara för sent. Psykologisk skräck av fantastikveteran och flerfaldig novellprisvinnare.
  • Johan Rings Kärlen. Hösten tar skogen, tonåren tar barndomen och ett större mörker tar kanske alltihop. En krypande berättelse om övergångar och transformationer efter vårens kortroman Den mörka fläcken.

9789187671517 9789187671524 kopia 9789187671531 kopia 9789187671548

PS. Följ huvudkaraktären i Helena Dahlgrens novell på http://instagram.com/thehelly_d

Fredagsintervju: Hannele Mikaela Taivassalo

HMTaivassalo i HelsingforsFinlandssvenska Hannele Mikaela Taivassalo har fått stort genomslag i sitt hemland, och 2008 mottog hon det betydande litterära Runebergspriset för sin roman Fem knivar hade Andrej Krapl. Vi på MIX är stolta över att nu få ge ut hennes suggestiva novell Dagen svalnar: en miniatyrdystopi där tiden, världen och personerna stannar, stelnar och fryser fast.

I början av novellen har du med ett citat från inledningen av Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, ett citat som sätter tonen för resten av din berättelse. Fanns det ytterligare något verk du inspirerades av när du skrev Dagen svalnar?
Faktiskt, gällande just den här novellen inspirerades jag för ovanlighets skull av en hel del litteratur. Normalt brukar jag inte hitta direkta trådar som löper till annan litteratur, men här väcktes lusten av nämnda Lagerlöf (Hommage à Lagerlöf!), men även av en viss sorts Edgar Allan Poe-stämning; alla mina drömmar om halvt obebodda, gamla hus som gömmer någonting. Och faktiskt är novellen också hemskt inspirerad av en skrämmande underton i en annars rätt realistisk novell av Peter Sandström (finlandssvensk författarkollega, läs!). Någon kanske dessutom känner igen de stulna orden i titeln också, det poetiska arvet, hmmm – men det lånet handlar mindre om stämningar och tematik och mera om desperation, längtan och ordens makt …

Hur börjar du vanligtvis med en text?
Det är hemskt olika, ofta är det en liten retning som sätter igång allt: en stämning, en känsla, en bild eller en röst. En tanke eller impuls som stör mig, som jag vill få tag på. I Dagen svalnar var det rätt mycket platsen, stället som huvudpersonen kommer till som satte igång allt. En plats där tiden nästan stannat, och stannar, en plats som verkligen känns, tar över. Ett hus genomsyrat av minnen, också av förträngda minnen, människor.

I Dagen svalnar skapar kylan och den svavelstickande luften utanför ett yttre hot som blir allt mer påtagligt ju längre tiden går, men trots faran infinner det sig något slags lugn hos de på gården. Är det en sorts försvarsmekanism som slår fel eller hur tänker du kring det?
Jag tänkte hemskt mycket på just den sortens obehag: att veta att allt går utför, att allt rämnar, och att man istället för att råka i panik då fryser till is. Det mardrömslika är ofta just så: Du borde springa. Men du står kvar.

I bokbloggen Bokhoras recension av din roman Fem knivar hade Andrej Krapl stod det att romanen givit recensenten David Lynch-vibbar. Som Twin Peaks-fantast älskar jag det krypande obehaget och de absurda inslagen som jag accepterar utan att ifrågasätta, saker jag tycker mig hitta även i Dagen svalnar. Hur gör du för att bygga upp sådana stämningar?
Ah, just allt det jag älskar: Twin Peaks, det krypande obehaget och det absurda som är/blir det normala! För mig är stämningar hemskt viktiga, och språket, och det är väl delvis just i språket som jag bygger stämningarna: att hitta ett språk för den plats och den känsla man skriver. Men också detta: att den värld man skapar är helgjuten, sömlös, och en alldeles egen värld. Och att den har sin egen logik och sina egna villkor. De konkreta detaljerna, lukterna och det man ser skapar världen – men samtidigt kan man i hur man använder detaljerna och det konkreta också skapa en förskjutning av verkligheten. Just de här förskjutningarna, gråzonerna, det drömska, är det som lockar mig mest av allt.

Eli läser och skriver-bloggen om Salamandertider

”Salamandertider är en fantastisk skräcknovell som drar nytta just av det korta formatet, det behövs ingen större plats- eller karaktärsbeskrivning för det viktigaste är den stämning som byggs upp efter bara några korta meningar.”

Läs mer på Eli läser och skriver.

Ny podcast med MIX-författare

Gillar du att lyssna på fantastiska podcasts? Då borde du kolla in nystartade ”Fantastisk Podd” som görs av sf-, skräck- och fantasyförfattare från Sverige och Finland och handlar om att skriva inom dessa genrer. Ett stort och ambitiöst projekt som ska bli spännande att följa. Bland de medverkande författarna finns dessutom bland andra MIX-författarna Karin Tidbeck och Oskar Källner. Värt en titt (och lyssning) på projektets hemsida Fantastiskpodd.se!

Swedish Zombie om Caroline L. Jensens ”Ankomst”

”Jag tyckte om den här novellen, främst i slutet. Det återkommande ‘ankomst’ blir kusligare för varje gång det används, stämningen är helt rätt, och avslutningen ger rysningar.”

Swedish Zombie har lyssnat på ljudversionen av Caroline L. Jensens skräcknovell ”Ankomst”. Läs hela posten på Swedish Zombie.