Etikettarkiv: Tänk på mig

Tove Nordhs ”Tänk på mig” hyllad av Suzanne Sexeducator

”Denna novell är en fantastisk beskrivning av en kvinna i ett starkt möte med sin egen kropp och sexualitet. Huvudpersonen  vaknar upp efter en deppig dag och i någon form av läge mellan sömn och vakenhet förför hon sig själv framför sin guldinramade stora spegel.

[…]

Mitt betyg blir fyra kåta utrop av fem möjliga”

Läs hela recensionen av Tove Nordhs erotiska novell Tänk på migSuzanne Sexeducators blogg.

Alternativerotik av Tove Nordh

Tove Nordh skriver upphetsande, krav-märkt, explicit textporr som inte backar. I juni släpptes e-novellen Till Brokeback Mountain, i oktober släpps Tänk på mig och under vintern 2014 släpps tredje novellen.

 

Till Brokeback Mountain

Erotiska novellen "Till Brokeback Mountain" av Tove NordhBrokeback Mountain är mer än en kulle i ett svenskt radhuskvarter, det är ett tillstånd. Här kan Maja och Milou bli cowboymännen Ennis och Jack. Här blir strumpan i byxan en kuk på riktigt och de lindade brösten spända muskler. Det är hit de tar den prydlige överklasskillen – och förför honom, tar för sig, låter fiktion bli konkret kåthet: ”Och under oss är Joe. Under oss är Brokeback Mountain. Under oss är hela jävla världen.”

Tove Nordhs debut är bara början – och den är upphetsande, vacker och skamlös.

Provläsning

Jag vänder mig mot Ennis när hennes hand släpper greppet om min nacke. Joe blir kvar på rygg mot den gräsfläckade stenhällen när också jag ställer mig på knä, mitt emot henne. Ett par sekunder bara ser vi på varandra. Söker efter signaler, kanske tillåtelse. Vad vi gör nu är inte något som vi gör. Men vi är inte Milou och Maja. Vi är Ennis och Jack. Vi kysser inte varandra. Ennis och Jack kysser varandra. Jag känner hennes mustasch raspa mina alltid späda läppar. Den sitter kvar när kyssen ebbar ut för att bli något annat.

 

Vi följer varandras hårdnande ansiktsdrag. Söker varandras kroppar med viljestarka händer. Låter våra kukar pressa sig mot låren, mot varandra. När jag knäpper upp första knappen i flanellskjortan gör Ennis likadant, och när hon kränger den uppknäppta skjortan över axlarna faller också min till marken. Jag rör handen över hennes släta, lindade bröst och när jag blundar känner jag alla de muskler som finns där, just nu. Jag böjer mig fram och drar in hennes doft av cigg, svett och nattkyla och just som jag vänder mig mot Joe hör jag Ennis röst.

– Knäpp upp.

Ennis röst är en röst som inte är rädd för natten, inte för någonting, men Joe har inte vågat röra sig. Samtidigt ser jag på honom att han har följt allting. Att han är en del av rörelsen. Han sväljer hårt på nytt när han med fumliga händer knäpper upp kostymbyxorna. De är för dyra för att skava mot marken såhär. Jag älskar att de skaver mot marken.

– Det räcker.

Ennis avbryter honom från att trä av byxorna helt, och de hasar vid knäna där hans händer dröjer vid linningen. Ennis rör sig mot honom, förbi mig, och jag känner hennes varma sida strykas mot mot min. Det ger små stötar ut i kroppen som finns kvar när jag ser Ennis fånga upp Joes händer och hålla dem ovanför hans huvud. Jag ser dem se på varandra. Ser hur Ennis ser på Joe, följer hur Joe ser Ennis se på honom. Hur hon prövande kysser hans hals, river över den glansiga skjortan.

Las Vegas. Lite magisk är han ändå. Eller om det är vi. Tro fan att det är vi.

Köp och läs hela novellen på Adlibris Mondo, iBooks eller Google Play Böcker.

 

Tänk på mig

Tänk på mig Tove nordh erotisk novell

Huvudpersonen i Tove Nordhs andra novell ”Tänk på mig” vaknar upp varm och dimmig efter en deppig dag, fortfarande som i en dröm. På ett tjockt täcke framför sin guldinramade golvspegel förför och upplever hon för första gången sig själv på allvar. Det är bortom onani och narcicism. Det är att på riktigt älska sig själv och på egna villkor och utan hämningar hänge sig åt den egna kroppen.

Provläsning

Sedan tänker jag, i den nyvakna men på något vis självklara medvetenheten att jag ska tänka på mig. Att det är jag, inte han och inte någon annan, som ska göra det. Och jag ska inte tänka på någon heller. Det är jag som är här, i det här rummet. Det är jag som är här, i min kropp. Med min fitta som ett bultande hjärta. Och min fitta skriker.

Skriker efter mig.

 

Det har väl hänt någon gång, att jag har tyckt att jag sett het ut när jag just klätt av mig framför spegeln, och att min kropp känts som något väldigt fint när nytvättade, manglade lakan rört all min hud. Det har väl hänt att jag varit rätt snygg eller särskilt ta-på-vänlig när jag sjunkit ner i badkarets tyngdlöshet och vattnet skvalpat över bröstvårtorna som stuckit upp och varit det enda som frusit. Och kanske förstod jag att jag var en av de hetaste på den där popklubben där jag spexat till det med röda läppar och plutade på mingelfotografens överexponerade bilder.

Och kanske att andra har tänkt på mig.

Men inte jag.

Inte som jag vet att jag ska göra nu.

Jag reser mig och går till mitten av rummet. Ryamattan är mjuk under fötterna och i en överdådig, stor guldram ser jag mig, lite snett underifrån, där spegeln står lutad mot väggen. Mitt hennafärgade hår skiftar i nyanser, lagom smutsigt och alldeles för stort, draget åt ena sidan. Det är snyggt. Jag vickar sakta på huvudet och det är som att jag ser en linje rinna från kinden ner mot halsen. Vidare ut över axeln och nerför armen rinner den, snuddar vid bröstet, går in vid midjan, djupt in när jag formar kroppen, och så ut över höftens vågor. Det är ljuset också, rött mest, men med gula nyanser och rosa stänk av diskokulans tysta roterande.

Jag vänder mig med ryggen mot spegeln och blickar över axeln. Fastnar för skulderbladets vassa kanter, ryggradens strikthet och rumpans breda, runda bågar. Små fjun syns i motljuset i svanken, nacken. Så vänder jag mig om igen, låter händerna krama brösten. Det känns inte som mina händer, snarare ser jag det hända. Känner ändå mitt vänstra bröst som en lätt tyngd i handen, det högra lite större, lent med många födelsemärken. Jag sätter enkelt upp håret i en trasslig knut, jag har alltid en snodd runt handleden och kvar är ett litet rött märke som plötsligt svider. Nu syns tydligt nyckelbenen, båda brösten är blottlagda. Nacken ryser utan beröring annat än från Joni Mitchells plötsligt höga toner. Joni sjunger om mig och om min kropp och det slår mig hur fint det är, hur tydligt det plötsligt blir att jag är ensam här. Och ändå har jag aldrig varit så mycket med någon som jag är just nu. Ingen annan ska vara här. Ingen annan behöver vara här. Det är jag, min nakna kropp och mina lika nakna händer.

 

Jag tar skrivbordsstolen, den stadiga, breda, och borrar ner stolsbenen i mattan framför golvspegeln. Sätter mig sedan i den och lyfter benen över armstöden, så långt bak jag når. Senor och muskler krampar av stretchningen, men det ska nog gå över. Jag vill se mig, klart och tydligt. Jag har nog aldrig sett mig så. På display: Min blick, de tunna läpparna, hettande kinder. Magen som veckar sig i tre mjuka, djupa streck och låren öppna, särade över armstöden. Mörka fjun går i en tilltagande strimma från naveln och neråt. Leder vägen tills de krusar sig mörkt och tätt. Jag tar båda händerna och drar blygdläpparna försiktigt åt sidan, kan se min fitta girigt kippa efter andan som om den drunknade i sin egen väta. Rosarött. Snyggt. Jävligt snyggt.